Porträttet som expressiv Oas

En tid av vila. En tid av återhämtning. En tid av kreativ vällustighet och nyfikenhet har tillryggalagts. Porträttet som objekt och projekt har återuppväckts ur glömskans arkiv. Aldrig tidigare har jag jobbat så intensivt med ansiktet som absolut fokus. I mina ungdomsår, låt oss säga mellan 16 och 20, var projektet att bemästra konstruktionen av en persons utseende och uttryck. När projektets mål var uppfyllda kunde jag gå vidare till andra områden inom konsten att utforska och sätta i verket. När jag nu återvänt till igenväxta stigar har det visat sig vilken dynamik porträttet faktiskt rymmer. En känsla, sinnesstämning, närvaro och frånvaro, en önskan, ett rop på hjälp, eller kärleksfull och varm intention. Jag använde mig en gång av porträttet för att förstå och förmedla mitt samtida liv. När jag nu betraktar ett sjuttiotal porträtt utförda under 50 dagar, ser jag att jag praktiserat samma användning. I en skakig tillvaro, en tid av tillblivelse, framträder porträttet som en ledstång...en expressiv oas, där jag kan vila, återhämta mig och finna riktning. Porträttens ambivalens går inte att underskatta - vad de egentligen säger eller betyder är tämligen öppet, utöver det faktum att de alla tillkommit i ett öppet, kravlöst tillstånd.

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • ISSA ISSA » Jag - emballage:  ”Hej ! Jag har emballage får din konst . JAG -EMBALLAGE. / ISSA”

  • Marie vR » Påminner mig:  ”Jag älskar dina underfundiga, tänkvärda, mångfascetterade, naiva bilder!”

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln

-