27 minuter ifrån

I Forough Farrokhzads dikt ”En annan födelse” skriver hon;




Ingen fiskare fångar en pärla

i en ynklig bäck som slingrar sig fram till en pöl

.

Bekräftar hennes tanke först. I en enkel ”pöl-tillvaro” finns inte mycket att hoppas på. Men sedan kommer jag att tänka på pärlan framför fiskaren.

Gruskornet som startskott är känt som pärlans ursprung. Även i enklare bäckar och pölar finns grus(-korn). .

Visst sägs rum behöva utsikt och tanken fri lejd. (precis som pärlan sägs kräva sina bestämda förutsättningar).

Men pärlor finner man inte, de gör man. (de uppstår inte – de uppfinns/de fångas inte - de skapas)

I bäck, fors eller flod. I ateljé, studio eller på knä vid tvättmaskin.

Därför sätter jag mig till eftertänksamt motvärn apropå F´s ord, som jag förövrigt är välvilligt intresserad av.
……………….
Söker efter en internationell dagstidning på Haag HS, för att läsa om hur det gått för Angela Merkel i det tyska valet. Fastnar för International Herald Tribune som flaggar för Merkel och tysk politik i flera reportage. Dock fångar Cathrin Schaers artikel om modedesignern Krikor Jabotian, verksam i Beirut, mitt intresse. I absolut närhet av granater och blodsutgjutelse skapar han high fashion. Hans erfarenhet av att arbeta i Paris är att hans verk antar en lugnare framtoning, han får tid att tänka och fokusera på sitt arbete i stort. I Beirut sker arbetet i en spontan miljö, eftersom att förutsättningarna skiftar så dramatiskt från stund till stund. Kulturhistorikern Jane Tynan vid College of Arts and Design i London fyller i att i situationer där konst och konflikt kommer obekvämt nära varandra uppstår laddningar som ett oundvikligt faktum. Dessutom påstår hon att människor som vet vad krig innebär är mer realistiska. Att parisbaserat mode riskerar att tappa djup i avsaknaden av det nämnda menar Tynan kan ses som en spegling av skapandes förutsättningar. Krikor Jabotian avslutar artikeln med att understryka att Libanesiska personer därav tenderar att vara proaktiva.

Varför fastnar jag vid artikelns budskap? Sannolikt för att jag som baserat mitt skapande mitt i familjens rum så tydligt kan identifiera mig med faktumet av de ständigt skiftande förutsättningarna. Ett mjölkpaket slår i golvet, någon har klämt sin tumme och behöver plåster, tre dörrar öppnas samtidigt och tvärdraget som uppstår sveper med sig fem pågående målningar….barn vill vara med och måla. Snart är det dags för kvällsvälling och sagostund. Eftersom att jag vill gestalta det levda livets närvaro (och inte dästa dåvaro), föreställer jag mig att jag kan ackumulera mina avsikter genom platsens lokalisering och förutsättningar. Ett sorts förkroppsligat projekt utan tullar och avgränsade restriktioner. De laddningar som uppstår i denna miljö intresserar mig på djupet. Påminner mig de ändlösa timmarna i ateljén innan barnen. Kan ibland drömma om de ändlösa timmarna i ateljén efter barnen. Men var det bättre? Blir det bättre? Lugnare. Mer fokuserat. Tid till eftertanke. Tveksamt. Martin Severinson, 27 minuter från Bryssel.
………………………………………….
Min sommargräsmatta är bortom all räddning.

Tack för det.

Klövern blommar vackert i stora fält. Mer spritt förekommer tusenskönor. Maskrosorna har blommat över i 100-falt, men är nu ett minne blott likt ungdomliga utsvävningar. I stenläggningens kanter kryper vackert lila blommor fram, vad de kan tänkas heta eller komma ifrån har jag ingen aning. Gräsets blommande vippor bugar som försjunkna i bön till livets lov. Som kronan på verket skapar mossan en mjuk heltäckande tillvaro (särskilt på norrsidan). Vad vore gräsmattan utan alla gästande inslag?

En Gräsmatta kanske någon skulle inflika.

En Gräsmatta är död. En Gräsmatta är ett förtryck. En Gräsmatta är grön.

En gräsmatta är möjligheten till överraskningar, samspel och oväntade möten.

En gräsmatta är en plats i livet där saker händer och tar plats.

Som i min penselflora.

Aldrig tvättade, men då och då omsorgsfullt avtorkade, verkar de sida vid sida.

I de vattefyllda glasburkarna står de till sig och frammanar koloristiska möjligheter jag inte visste fanns, eller var förmögen till att uppfinna.

Penslarna ger ifrån sig sin färg och suger upp de andra penslarnas färger.

Tillvarons blotta existens är nog för att under skall uppstå.

Under uppstår inte under disciplinära förhållanden.

Möjligen enbart i protesten mot dem.

.

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • ISSA ISSA » Jag - emballage:  ”Hej ! Jag har emballage får din konst . JAG -EMBALLAGE. / ISSA”

  • Marie vR » Påminner mig:  ”Jag älskar dina underfundiga, tänkvärda, mångfascetterade, naiva bilder!”

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln

-