En tillbakatanke

Jag tog steget ganska medvetet en gång för snart 15 år sedan. Jag var trött på den manliga paletten och det nedbrytande arvet i konsten - jag behövda något nytt så att jag kunde andas igen. Jag valde de färger som var "fel" - rosa, pastellblå - grön, gul. De anspråkslösa färgerna i den anspråkslösa miljön - hemma; i familjelivet. Det gjorde mig, från mitt feministiska uppvaknande några år tidigare, vaken/nyfiken och driven. Ett helt nytt landskap tycktes tillgängligt. Där ingen hade gått...i alla fall inte jag. Jag kände kvinnors bilder av familj, föräldraroll och den instängdhet det innebar att vara mitt i familjen, men också glädjen. Men vilka bilder hade män gett inifrån scenen? Jag kände inga. Knappt några än i denna dag. Dessutom var jag alltmer trött på konstens filosofiska lekar och illustrationer. Jag kände mig glad och nöjd över att jag redan var filosof, då kunde jag ägna mig åt måleriet. Så slapp jag tvärtom som konstnär framställa en filosofisk distinktion.

  • ISSA ISSA » Jag - emballage:  ”Hej ! Jag har emballage får din konst . JAG -EMBALLAGE. / ISSA”

  • Marie vR » Påminner mig:  ”Jag älskar dina underfundiga, tänkvärda, mångfascetterade, naiva bilder!”

-

-