Pecha Kucha 5#

Ett inte så ovanligt tema på våra Pecha-kucha-kvällar är resor. Oavsett destination är det oftast underlaget för en personlig resa. Så är det även i mitt fall i min lilla presentation ikväll. Skillnaden ligger möjligen i att jag inte hade tänkt mig min resa. Den kom liksom oavsiktligt.
.
Ni som känner mig lite grand, vet att jag målar. Sedan 2001 har det haft den här karaktären. Ljust lätt och baserat i hemmets vrå och miljö. Lekfullt och allvarligt på samma gång.
.
Men så hände det sig förra våren att jag la penslar och pennor på hyllan. Min kraft hade flugit sin kos och jag ville mest vila.
.
Först på höstkanten började känna en smygande aptit på något, men visste inte riktigt vad.
Jag började trevande leta i skafferiet. Fanns där någon gammal skåpmat att bygga på?
.
Jag fann mina gamla kritor. Och en liten hög papper.
.
Porträttet flyttande in i min ateljé och i mitt liv.
Snackar vi gammal skåpmat, var verkligen porträtt som tema att likna vid några bortglömda skorpor i mitt konstskafferi.
Jag var färdig med porträttet lagom till min 23-årsdag.
Trodde jag...
.
Jag hade glömt bort hur lustfyllt det var med kritorna
Jag hade glömt bort hur lustfyllt det var med ansikten.
.
Jag upptäckte hur jag uppslukades av den inslagna vägen.
Min blick förändrades.
Mitt färgseende vitaliserades.
Färger runt omkring mig lyste med extra kraft.
Jag upptäckte att jag sökte färger aktivt med stort intresse och nyfikenhet.
Gult, rosa, blått, orange, grönt, rött framträdde i mängder av nyanser.
Några dagar fick jag bära solglasögon bara för att kyla ner färgkavalkaden i syncentrum.
.
Människors ansikten i min omgivning blev formekvationer jag kände mig tvungen att lösa.
Jag formligen sögs till ansiktsytan.
Har ni någonsin tänkt på hur spännande partiet strax under näsan är?
Har ni sett hur fantastisk näsroten kan te sig som fond mot ögats spets, där tårkanalen mynnar?
Eller kindens upphöjning som ett landmärke på vandringen till mungipan?
.
Dagarna tickade på.
Ingen dag gick utan ett porträtt.
Vissa dagar flera.
.
Jag varierade papper och format.
Jag varierade porträttets palett och formspråk.
I varje porträtt fanns det en ny skatt att upptäcka.
.
Porträtten var möjligheter till uttryck,
Av glädje, bekymmer och eftertanke.
Porträtten var en aktivitet fylld av
Lek, lust och undersökande.
.
Tänk ändå att porträttet inte var gjort och färdigt.
För mig.
Och att jag kom ut på resa,
Fast jag inte hade planerat det så...
Eller kanske just därför?!
.

  • ISSA ISSA » Jag - emballage:  ”Hej ! Jag har emballage får din konst . JAG -EMBALLAGE. / ISSA”

  • Marie vR » Påminner mig:  ”Jag älskar dina underfundiga, tänkvärda, mångfascetterade, naiva bilder!”

-

-