Zenit

Ett liv stannar aldrig upp, men tanken kan göra det.
Något hände i mig för att något främmande träffat mig. Jag lärde mig att det främmande är en källa. Till kunskap, till andra horisonter och till ett annat liv.
Framtiden lovade, men infriade den sina löften? Så här i efterhand begriper jag att framtiden varken lovar eller kan ställas till svars. Dessutom lade jag orden i dess mun och fick det att framstå som att något påståtts. Jag var den intrigmakaren, inte framtiden. Det är sannolikt så vi medskapar våra liv, genom att bygga sagor, som kan bli berättelser och kanske också strängar av realitet, som i sin tur bär sin potentialitet vad gäller mening och innehåll. Framtiden blir min framåtsyftande skugga. Min ständigt föränderliga skugga. På förmiddagen då avtalen slöts (med mig själv) var solens läge olikt eftermiddagens solstånd då jag trädde genom de marker avtalen gällde. Framtiden lovar, för att den måste det; den ger samtiden sin förhoppning och meningsfullhet - inte bara som hägring utan som fond till våra drömmar.

  • ISSA ISSA » Jag - emballage:  ”Hej ! Jag har emballage får din konst . JAG -EMBALLAGE. / ISSA”

  • Marie vR » Påminner mig:  ”Jag älskar dina underfundiga, tänkvärda, mångfascetterade, naiva bilder!”

-

-