Ett testamente är stram kärlekspoesi

Dessa dagars utmaning tycks inte enbart vara att bibehålla sig intakt, utan att förändras med det omgivande. Det är liksom tvingande så. Med fasa kan jag se mina torn, som jag så stiligt fått att balansera, rasa. Min tidigare iver att bygga om, bygga nytt...är inte lika stark. Kanske är det just "iver" som blivit out-of-date, och snarare "trägen vinner" som kan bära vidare. Fast det kunde lika gärna vara "jaha?" eller "hmmmm". Att låta bitarna ligga spridda en tid, vilandes, verkar hur som helst välgörande. Uppenbart är att ingen "vinner" i ordets rätta bemärkelse, men insatser krävs för att framskjuta möjligheter till nya mönster, ny harmoni. Tror nog att det bärande ordet i bygget är "skapande". "Trägen skapar" låter bättre. Då måste de kraftigaste vindstyrkor av oro, tvivel och trötthet dra förbi. Det är givet. För att balansen skall bestå...en tid.

  • ISSA ISSA » Jag - emballage:  ”Hej ! Jag har emballage får din konst . JAG -EMBALLAGE. / ISSA”

  • Marie vR » Påminner mig:  ”Jag älskar dina underfundiga, tänkvärda, mångfascetterade, naiva bilder!”

-

-