Som en baden baden stol

Läser på förmiddagskvisten Barbro Lindgrens "varför inte tala såsom ett barn", från pärm till pärm. En anspråkslös bok, om en inte kände Barbros värld. Så vardagligt inbäddad i strölivet på Öland - så storslaget allvarlig; eftersom den utspelar sig genom livet. I centrum rör sig Barbros blick och tanke som den pensel som målar världens förekomst, med allt dess iakttagna innehåll (oavsett form tycks det, men snart inte). Inget är större eller mindre än något annat. Gemensamt blir tillvaron till genom dess bara existens. Men i livet framstår allteftersom ett antal bastoner; sorgen, den obändbara livsviljan, främmandeheten och behovet av avskildhet såväl som flocklivet (med hund, katt, snigel eller människa...för att inte nämna objekten!). 
Att lyssna till barnets tal rymmer möjligheten till det egentliga - det oförställda, det ärliga, det som egentligen avsågs att sägas. Barnets tal rymmer på så sätt drömmen om det fria, som mången vuxen inte sett röken av på många herrans år (och undrar om den någonsin fanns eller om den går att hoppas på att få åter). Det long lost forgotten autentiska utspelar sig här och nu, inte bara i barnets tal utan också potentiellt i den äldres tillvaro (fast då inför inför utmaningen att skära igenom tingens sammelsurium). Att blicka mot barnets ljus ter sig lockande i en tillvaro där vuxenheten sysselsätter sig med att betrakta skuggor. Barbro påminner mig om att ljuset inte enbart är barnets privilegium, även om skuggbildningen ökar med livets längd.
Att lyssna till det egna talet...rymmer möjligen möjligheten till skönjandet av det som anas/rymmer i sin helhet de egna drömmarna (som sannolikt berör friheten). 
Texten andas , ett hej och hejdå. Det är inte nödvändigt bra eller dåligt. Det är.
Och jag då? Ja...jag sträcker ut mig som en baden baden stol likt ett lejon på circus, i köket på en vardag.

  • ISSA ISSA » Jag - emballage:  ”Hej ! Jag har emballage får din konst . JAG -EMBALLAGE. / ISSA”

  • Marie vR » Påminner mig:  ”Jag älskar dina underfundiga, tänkvärda, mångfascetterade, naiva bilder!”

-

-