De 12 årstiderna


Jag fick en gång ha bildlektioner med ungdomar som för inte så länge sedan kommit till Sverige. De var samlade under ett skoltak, anlända från olika hörn som jag inte kände till. En särskild stämning uppstår i ett rum där ögonens språk talar tydligare än tungans. Jag hade tänkt ut en spännande uppgift, tyckte jag. Jag hade försett en uppsättning bruna kuvert med ett innehåll som skulle ligga till grund för ett "problem" att lösa. På kuvertet hade jag skrivit "Till Dig". Inuti kuvertet låg några slumpmässiga fragment; tidningsurklipp, en tråd, en liten bit av ett fotografi, ett par linjer på en lapp. Dessutom låg ett litet kort meddelande. 
"Jag har letat länge
Nu står mitt hopp till dig
För du vet...
Vad det VIKTIGASTE är"
Undrande blickar sökte varandra. Jag anade viss, befogad, irritation. Vad var det här?
Jag hade arrangerat det så att eleverna skulle lösa sin uppgift på egen kammare, för att efter en timme presentera sina tankar och sitt arbete, gemensamt.
Vi samlades runt ett större bord. Det blev inte mycket prat, av förklarliga skäl. Men ögonen talade. Och bilderna.
Varje bild gestaltade ett hus. 
Ett övergett hus. Ett bebott hus. Ett hus i ruiner. Ett hus med trädgård. Ett hus med en familj framför.
...
Nu sitter jag ner med bilder från 2012, som ånyo påkallat min uppmärksamhet. Det händer titt som tätt. En saknad i bilden gör sig påmind. Att det kan ta år för brister att finna en väg, är en behaglig och tämligen "naturlig" situation. Välkomnar därför möjligheten. 
...
Huset. En utsliten symbol. För dem som ser husfasaden som ett semesterminne från Smögen.
Huset. En i grund och botten central symbol för varje människa som tappats bort.
...
Till verket.

  • ISSA ISSA » Jag - emballage:  ”Hej ! Jag har emballage får din konst . JAG -EMBALLAGE. / ISSA”

  • Marie vR » Påminner mig:  ”Jag älskar dina underfundiga, tänkvärda, mångfascetterade, naiva bilder!”

-

-