Stilanden

Bortom Sociologens habitus och doxa, vad gömmer sig där i människan? Vilka känslomässiga bottnar reser rygg och öppnar famn mot stilelementen och dess objekt? Personligen förlorar jag mig gärna i material och mönster, men även form och potentiellt innehåll; oavsett om det gäller kläder, musik eller interiöra delar. Känslan, som inte så enkelt kan tolkas och förstås som en summa av en social ekvation, söker efter lustmässiga möjligheter. Därför söker jag gärna variationer. Men förstår att registret är begränsat. Därför söker jag gärna objekt som kan tala själva och samverka, skapa nya upplevelser och tankar. Men förstår att inget talar av sig själv...ursprungslöst. Lusten har säkert sin avsändare. Hur som helst öppnar sig mitt jag, likt cellens osmos, inför särskilda objekt och låter dessa komma innanför min existens gränser och bli en del av mitt existentiella universum. Som en potentiell möjlighet. Som ytterligare en klang i livssymfonin. Varje objekt är enskilt och suveränt, såsom det förekommer på sin galge eller hylla, men kan ändå inte separeras från kompositionens helhet. Det är liksom annekterat i jagriket. Eller kanske snarare till låns under en tid att bruka efter eget sinne. En sorts oskriven kod skall prövas och...ja, manifesteras. Ett sorts självvalt gisslandrama. Ett sorts påtagligt hägringsarbete av att teckna in regnbågens slut i sanden. Ett sorts självdefinierande skapelsearbete. Ett sorts explicit jagundrande.
.
Några plagg är ibland närmare.
.

  • ISSA ISSA » Jag - emballage:  ”Hej ! Jag har emballage får din konst . JAG -EMBALLAGE. / ISSA”

  • Marie vR » Påminner mig:  ”Jag älskar dina underfundiga, tänkvärda, mångfascetterade, naiva bilder!”

-

-