45

Ingen bettskena i världen håller ställning mot tidens tand. Den tandraden maler på utan avbrott och reson. Men tiden maler inte som mjölnarens kvarn eller som mortelns pistill. Den skulpterar. Den frammanar erosion. Eftersom att den ständigt sipprar genom varje del av existensen skapar den rännilar, bäckar och floddeltan. Dessa fåror seglar vi på lika tvångsmässigt styrt som godtyckligt efter bästa förmåga. Likt Nabatéerna förstod att utnyttja sandstenens redan storslagna arkitektur genom att mejsla ut ackompanjerande formationer norr om Aqabaviken strax intill Wadi Musa, antar envar sin gesällgärning som skulptör. Denna samspelande skapelseakt, denna kidnappade dialektik i grus och svett, utgör paktens villkor. Den pakt och vackra tvångshandling som livet erbjuder för de medverkande. Inget eld upphör mellan bergsmassivens force majeure. Inget stadigvarande lugn framför brödbakandets ugn. Men kanske är det så att skjutjärnsivrarnas limpor ger kraft åt både skulptrisa innovationer och en och annan piratgärning där på forsande älvars sorgbundna jävlaranammaskum. Jag hoppas. Och tror.

  • ISSA ISSA » Jag - emballage:  ”Hej ! Jag har emballage får din konst . JAG -EMBALLAGE. / ISSA”

  • Marie vR » Påminner mig:  ”Jag älskar dina underfundiga, tänkvärda, mångfascetterade, naiva bilder!”

-

-