I begynnelsen

In i mörkret. Är det otäckt? Jag känner lugn. Och nyfikenhet. Mörkret omsluter. Mörkret ger plats för det ljusa att visa sig och ta form. Mörkret ger avgränsningar och öppnar samtidigt upp för det oändliga. Det eviga. I begynnelsen var – Mörker. Och sannolikt gäller det också för slutet.

Jag dyker i och låter mig likt kapten Nemo undersöka de vatten som rymmer outforskade och okända varelser. De visar sig i fönstret på min farkost. Jag reflekterar över hur det kan komma sig att de tar form och vad de kan berätta för mig.

Jag ser mina teckningar. Mina målningar. Fast nu som tredimensionella uppenbarelser. Är det mina bilders ursprung? Är det inneboende materialiseringar i mitt medvetande? Är det avlagringar som uppstått av det levda? Är det mitt referensbibliotek?

Det är en estetisk lek. Det är en estetisk upptäckt. Det är en estetik som möjliggör sina berättelser. Och dina.

Läser om Anna Berglinds fotografiska arbete i Mörkrets Geografi. De många olika mörkerna. Vi delar en del, men det mesta är olikt. Varje konstnärs personliga sökande och röst är intimt kopplat till bildens fingeravtryck.

Glaskonstnären Tillie Burden fångar något alldeles särskilt kring mörkret och det doldas metamorfos i sitt verk ”Black Beauty”.

Och jag då?

  • ISSA ISSA » Jag - emballage:  ”Hej ! Jag har emballage får din konst . JAG -EMBALLAGE. / ISSA”

  • Marie vR » Påminner mig:  ”Jag älskar dina underfundiga, tänkvärda, mångfascetterade, naiva bilder!”

-

-