En bokhylla

Strosar runt i bokhyllan. Text. Texten. Den bestämda. Den öppna. Som så självklart existerar och samtidigt väntar på sin undergång. Text som regim, text som rike. Text som räcke vid världens ände. Hit, men inte längre/så här långt går det att göra anspråk på tankegods (äga mening och på så sätt landet, människorna och alla tingen). Bortom textens gräns finns inget att äga, ta på, förstå eller veta något om. Möjligen ana. I väntan på nya texter...för nya anspråk.

Bläddrar upp en annan text från ”EN DAG ÄR EN DAG”, som handlar om något tidlöst och ständigt aktuellt;

Oron för det okända
är äkta
(och berättigad)
eftersom att den
Inte har något
SVAR
Bekymmersamt nog
tycks även de rimliga
(och möjligen befintliga
svaren)...tvekande nog
bära på oinfriade
LÖFTEN
om räddning.
Till hägrande strand, till
fast mark.


Resorna från A till Ö är numera
INSTÄLLDA

kvar finns endast resorna från
O till O.


Det enda som tycks
BESTÅ
är slutet.


AjAj...ojoj


INNAN DESS DOCK
LIVET


Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Rolf Bjerre » Ett hav...:  ”WOW, IT is art ”

  • Marie vR » Påminner mig:  ”Jag älskar dina underfundiga, tänkvärda, mångfascetterade, naiva bilder!”

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln

-