Pappan

Tänker på Lena Cronqvists föräldra-barn-scener. Funderar på min relation till mina barn. Tänker på Pietá. Alla dessa kvinnor som skyddar, håller om och omvårdar. Men jag då - mannen, pappan...människan? Min relation till mina barn; fysisk, nära och så full av önskningar. Nog känner jag mitt Lena-Cronqvist-föräldraskap, men det andra då? Det där fina. Det som är själva fundamentet för tilltro. Det finns också. Jag tänker mig att det kan se ut så här om jag målar det.

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Rolf Bjerre » Ett hav...:  ”WOW, IT is art ”

  • Marie vR » Påminner mig:  ”Jag älskar dina underfundiga, tänkvärda, mångfascetterade, naiva bilder!”

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln

-