Söker gestalta sängscenen. Ni vet den med barn ovanpå, bredvid och intill. En här och en där omslingrad. Söker gestalta närhetsrelationen som samsovande och samvarande ger. Söker gestalta omfamnandet och händers sökande för stöd och stabilitet. En rund varm rygg och mage. En mjuk kind. En sprättande unge. En liten hand. Mina barn, mitt liv. Målar vidare.

Läs hela inlägget »

Vem önskar sig inte lite Renässans ibland? Man sitter där med sin gamla självbild, ett vacuumförpackat arvegods. Förslutet och sett genom en konvex lins. Värt att fundera på hur som helst. Varje uttryck bär sina begränsningar och saknader. Precis som sina speciella tillgångar.

Läs hela inlägget »

Tänker på Lena Cronqvists föräldra-barn-scener. Funderar på min relation till mina barn. Tänker på Pietá. Alla dessa kvinnor som skyddar, håller om och omvårdar. Men jag då - mannen, pappan...människan? Min relation till mina barn; fysisk, nära och så full av önskningar. Nog känner jag mitt Lena-Cronqvist-föräldraskap, men det andra då? Det där fina. Det som är själva fundamentet för tilltro. Det finns också. Jag tänker mig att det kan se ut så här om jag målar det.

Läs hela inlägget »

Allt stöket och spillandet. Tallrikar och glas. Huller om buller efter familjens logik. Allt som ledde oss hit. Allt som pekar mot framtiden. Nog går det att begripa världen efter matsalsbordets scen.

Läs hela inlägget »

Hur mycket har inte rymts i famnen? Barnen, kärleken, drömmarna och alla goda intentioner. Lusten, vilan och eftertanken. Famnens transparenta tidlöshet.

En liten veckas måleri.

Läs hela inlägget »

Hamnade oväntat i ett självporträtt. Passar väl bra inför det kommande.

Läs hela inlägget »

Fritt efter Giotto

Läs hela inlägget »

Tänker på rökare

Läs hela inlägget »

I danandet av nästa steg.

Läs hela inlägget »

I tecknandet av en infallsvinkel blev många rutor utanför det slutliga formatet. Som hyvelspån på en arbetsbänk.

Läs hela inlägget »

Varje dag kräver sin balansakt. Att stapla och begripa hur en ordning kan arrangeras i det som är aktuellt. Personer, händelser och känslor. Överlappande och sammanflätat, beroende av vartannat och varannan. Måleri.

Läs hela inlägget »

Vilar i vyer från sommaren. Det är välgörande.

Läs hela inlägget »

Snart nog lite måleri på julsalonger.

Läs hela inlägget »

Ett seriemagasin, måleri och fotografi. Inne på verkstan rör sig en del.
Kom med i ARTmagazine 1340 Q4...på sidan 3. En liten grej i flödet.
https://issuu.com/1340art/docs/q4_2019

Vad som stundar synes snart.

Läs hela inlägget »

Söker gestalta sängscenen. Ni vet den med barn ovanpå, bredvid och intill. En här och en där omslingrad. Söker gestalta närhetsrelationen som samsovande och samvarande ger. Söker gestalta omfamnandet och händers sökande för stöd och stabilitet. En rund varm rygg och mage. En mjuk kind. En sprättande unge. En liten hand. Mina barn, mitt liv. Målar vidare.

Läs hela inlägget »

Vem önskar sig inte lite Renässans ibland? Man sitter där med sin gamla självbild, ett vacuumförpackat arvegods. Förslutet och sett genom en konvex lins. Värt att fundera på hur som helst. Varje uttryck bär sina begränsningar och saknader. Precis som sina speciella tillgångar.

Läs hela inlägget »

Tänker på Lena Cronqvists föräldra-barn-scener. Funderar på min relation till mina barn. Tänker på Pietá. Alla dessa kvinnor som skyddar, håller om och omvårdar. Men jag då - mannen, pappan...människan? Min relation till mina barn; fysisk, nära och så full av önskningar. Nog känner jag mitt Lena-Cronqvist-föräldraskap, men det andra då? Det där fina. Det som är själva fundamentet för tilltro. Det finns också. Jag tänker mig att det kan se ut så här om jag målar det.

Läs hela inlägget »

Allt stöket och spillandet. Tallrikar och glas. Huller om buller efter familjens logik. Allt som ledde oss hit. Allt som pekar mot framtiden. Nog går det att begripa världen efter matsalsbordets scen.

Läs hela inlägget »

Hur mycket har inte rymts i famnen? Barnen, kärleken, drömmarna och alla goda intentioner. Lusten, vilan och eftertanken. Famnens transparenta tidlöshet.

En liten veckas måleri.

Läs hela inlägget »

Hamnade oväntat i ett självporträtt. Passar väl bra inför det kommande.

Läs hela inlägget »

Söker gestalta sängscenen. Ni vet den med barn ovanpå, bredvid och intill. En här och en där omslingrad. Söker gestalta närhetsrelationen som samsovande och samvarande ger. Söker gestalta omfamnandet och händers sökande för stöd och stabilitet. En rund varm rygg och mage. En mjuk kind. En sprättande unge. En liten hand. Mina barn, mitt liv. Målar vidare.

Läs hela inlägget »

Vem önskar sig inte lite Renässans ibland? Man sitter där med sin gamla självbild, ett vacuumförpackat arvegods. Förslutet och sett genom en konvex lins. Värt att fundera på hur som helst. Varje uttryck bär sina begränsningar och saknader. Precis som sina speciella tillgångar.

Läs hela inlägget »

Tänker på Lena Cronqvists föräldra-barn-scener. Funderar på min relation till mina barn. Tänker på Pietá. Alla dessa kvinnor som skyddar, håller om och omvårdar. Men jag då - mannen, pappan...människan? Min relation till mina barn; fysisk, nära och så full av önskningar. Nog känner jag mitt Lena-Cronqvist-föräldraskap, men det andra då? Det där fina. Det som är själva fundamentet för tilltro. Det finns också. Jag tänker mig att det kan se ut så här om jag målar det.

Läs hela inlägget »

Allt stöket och spillandet. Tallrikar och glas. Huller om buller efter familjens logik. Allt som ledde oss hit. Allt som pekar mot framtiden. Nog går det att begripa världen efter matsalsbordets scen.

Läs hela inlägget »

Hur mycket har inte rymts i famnen? Barnen, kärleken, drömmarna och alla goda intentioner. Lusten, vilan och eftertanken. Famnens transparenta tidlöshet.

En liten veckas måleri.

Läs hela inlägget »

Hamnade oväntat i ett självporträtt. Passar väl bra inför det kommande.

Läs hela inlägget »