Där satt vi uppkrupna på bänken och betraktade våra liv, som de blommor vi var, med var sitt moln över hjässorna. Den nederbörd som föll gjorde att vi växte. /
There we sat up on the bench and watched our lives, as the flowers we were, with our clouds over our heads. The precipitation that fell made us grow.

Läs hela inlägget »

Vid plattformen/At the plattform. Transformation. Att bli/ To become. Det nomadiska jaget, med resväskan i högsta hugg och blicken fäst i två riktningar. Alla dessa sentenser som staplas och glider över varandra.

Läs hela inlägget »

”Vi bär barndomens sjö i vår famn. I dess rännilar växer allt som skall komma.” / ”We carry the lake of childhood in our arms. Everything that is to come grows in it’s trickles.” /
Ett träd växer i trädkronan av ett annat träd. De är lika. Men också mycket olika. I ett annat bäckslut staplas en hög av klossar. Sjö-Bäraren - en antropomorf karaktär - är den äldre och yngre på samma gång. I en och samma kropp. Byggd och sammansatt, rustad och ömtålig. Mot ett gyllene draperi av goda intentioner tar scenen sin form.

Läs hela inlägget »

Den rörliga familjen kan göra sig på otaliga sätt.

Läs hela inlägget »

Klartecken från Moderna Museet i Malmö - antagen till Kortfilmsdagen.
Gott.

Läs hela inlägget »

Jag linjespelar. Vill ligga strax bakom offsidelinjen på motståndarens planhalva. Motståndaren är det obegripliga. Påminner mig om att linjerna löper runt hela planen, långt in på och utgör början på motståndarens planhalva. Linjen - som skapar mening och möjlighet till rörelse och spel. Om linjerna inte löper längs med markens lugg strålar de bakom pannans. Likheten? Utan dem inga ramar. Utan dem inga betydelser. I min offensiv avser jag att teckna linjerna upptäckande och intuitivt. När jag pressas ned på egen planhalva är det viktigare att täppa till i egna linjer - de kända och inarbetade. Om inte - ter sig det okända oövervinnerligt. Endast längs med offsidelinjen i det okända verkar skapandet som mest vitalt och meningsfullt. Påminnelsen om det egna baslinjespelet ger begriplighet till det personliga meningsbyggandet - konstens centrala princip. Boxplay före powerplay. Korta passningar framför långa. Men framförallt - blicken på linjen. Som omsluter allt.

Läs hela inlägget »

Betraktar resenären. En resolut och samtidigt avspänt drömmande person. Susar helt stilla genom liv och landskap. I kupén blandas livets vyer och minnesbilder. Vad som är innanför eller utanför flyter ihop. Vad som är i detta nu eller placerat i minnet...är i resenärens rum samtidigt.

Läs hela inlägget »

Målningens scen förändras och därmed stämning och dramaturgi. Berättelsen öppnar nya vägar och lämnar andra dolda. Två gestalter, ett (moder?-)skepp i u-båtsutförande. Kärlen innanför gestalternas konturer handlar om vad som blev i livet.

Läs hela inlägget »

Måleriet frilägger självets scener. Öppna för var och en att träda in i och utforska.

Läs hela inlägget »

Jaget och det nedstoppade - minnenas tematik och epokers avslutade paradigm, staplade och vilande. Skuld, en ungdom, torkade meningar inslagna i vaxat papper, ett instoppat andetag, föräldrapuppans mumifierade fodral och ångestetuiet. Där på kanten till det stora hoppet. Men nu - en stunds väntan.

Läs hela inlägget »

Där satt vi uppkrupna på bänken och betraktade våra liv, som de blommor vi var, med var sitt moln över hjässorna. Den nederbörd som föll gjorde att vi växte. /
There we sat up on the bench and watched our lives, as the flowers we were, with our clouds over our heads. The precipitation that fell made us grow.

Läs hela inlägget »

Vid plattformen/At the plattform. Transformation. Att bli/ To become. Det nomadiska jaget, med resväskan i högsta hugg och blicken fäst i två riktningar. Alla dessa sentenser som staplas och glider över varandra.

Läs hela inlägget »

”Vi bär barndomens sjö i vår famn. I dess rännilar växer allt som skall komma.” / ”We carry the lake of childhood in our arms. Everything that is to come grows in it’s trickles.” /
Ett träd växer i trädkronan av ett annat träd. De är lika. Men också mycket olika. I ett annat bäckslut staplas en hög av klossar. Sjö-Bäraren - en antropomorf karaktär - är den äldre och yngre på samma gång. I en och samma kropp. Byggd och sammansatt, rustad och ömtålig. Mot ett gyllene draperi av goda intentioner tar scenen sin form.

Läs hela inlägget »

Den rörliga familjen kan göra sig på otaliga sätt.

Läs hela inlägget »

Klartecken från Moderna Museet i Malmö - antagen till Kortfilmsdagen.
Gott.

Läs hela inlägget »

Jag linjespelar. Vill ligga strax bakom offsidelinjen på motståndarens planhalva. Motståndaren är det obegripliga. Påminner mig om att linjerna löper runt hela planen, långt in på och utgör början på motståndarens planhalva. Linjen - som skapar mening och möjlighet till rörelse och spel. Om linjerna inte löper längs med markens lugg strålar de bakom pannans. Likheten? Utan dem inga ramar. Utan dem inga betydelser. I min offensiv avser jag att teckna linjerna upptäckande och intuitivt. När jag pressas ned på egen planhalva är det viktigare att täppa till i egna linjer - de kända och inarbetade. Om inte - ter sig det okända oövervinnerligt. Endast längs med offsidelinjen i det okända verkar skapandet som mest vitalt och meningsfullt. Påminnelsen om det egna baslinjespelet ger begriplighet till det personliga meningsbyggandet - konstens centrala princip. Boxplay före powerplay. Korta passningar framför långa. Men framförallt - blicken på linjen. Som omsluter allt.

Läs hela inlägget »

Betraktar resenären. En resolut och samtidigt avspänt drömmande person. Susar helt stilla genom liv och landskap. I kupén blandas livets vyer och minnesbilder. Vad som är innanför eller utanför flyter ihop. Vad som är i detta nu eller placerat i minnet...är i resenärens rum samtidigt.

Läs hela inlägget »

Målningens scen förändras och därmed stämning och dramaturgi. Berättelsen öppnar nya vägar och lämnar andra dolda. Två gestalter, ett (moder?-)skepp i u-båtsutförande. Kärlen innanför gestalternas konturer handlar om vad som blev i livet.

Läs hela inlägget »

Måleriet frilägger självets scener. Öppna för var och en att träda in i och utforska.

Läs hela inlägget »

Jaget och det nedstoppade - minnenas tematik och epokers avslutade paradigm, staplade och vilande. Skuld, en ungdom, torkade meningar inslagna i vaxat papper, ett instoppat andetag, föräldrapuppans mumifierade fodral och ångestetuiet. Där på kanten till det stora hoppet. Men nu - en stunds väntan.

Läs hela inlägget »

Där satt vi uppkrupna på bänken och betraktade våra liv, som de blommor vi var, med var sitt moln över hjässorna. Den nederbörd som föll gjorde att vi växte. /
There we sat up on the bench and watched our lives, as the flowers we were, with our clouds over our heads. The precipitation that fell made us grow.

Läs hela inlägget »

Vid plattformen/At the plattform. Transformation. Att bli/ To become. Det nomadiska jaget, med resväskan i högsta hugg och blicken fäst i två riktningar. Alla dessa sentenser som staplas och glider över varandra.

Läs hela inlägget »

”Vi bär barndomens sjö i vår famn. I dess rännilar växer allt som skall komma.” / ”We carry the lake of childhood in our arms. Everything that is to come grows in it’s trickles.” /
Ett träd växer i trädkronan av ett annat träd. De är lika. Men också mycket olika. I ett annat bäckslut staplas en hög av klossar. Sjö-Bäraren - en antropomorf karaktär - är den äldre och yngre på samma gång. I en och samma kropp. Byggd och sammansatt, rustad och ömtålig. Mot ett gyllene draperi av goda intentioner tar scenen sin form.

Läs hela inlägget »

Den rörliga familjen kan göra sig på otaliga sätt.

Läs hela inlägget »

Klartecken från Moderna Museet i Malmö - antagen till Kortfilmsdagen.
Gott.

Läs hela inlägget »

Jag linjespelar. Vill ligga strax bakom offsidelinjen på motståndarens planhalva. Motståndaren är det obegripliga. Påminner mig om att linjerna löper runt hela planen, långt in på och utgör början på motståndarens planhalva. Linjen - som skapar mening och möjlighet till rörelse och spel. Om linjerna inte löper längs med markens lugg strålar de bakom pannans. Likheten? Utan dem inga ramar. Utan dem inga betydelser. I min offensiv avser jag att teckna linjerna upptäckande och intuitivt. När jag pressas ned på egen planhalva är det viktigare att täppa till i egna linjer - de kända och inarbetade. Om inte - ter sig det okända oövervinnerligt. Endast längs med offsidelinjen i det okända verkar skapandet som mest vitalt och meningsfullt. Påminnelsen om det egna baslinjespelet ger begriplighet till det personliga meningsbyggandet - konstens centrala princip. Boxplay före powerplay. Korta passningar framför långa. Men framförallt - blicken på linjen. Som omsluter allt.

Läs hela inlägget »

Betraktar resenären. En resolut och samtidigt avspänt drömmande person. Susar helt stilla genom liv och landskap. I kupén blandas livets vyer och minnesbilder. Vad som är innanför eller utanför flyter ihop. Vad som är i detta nu eller placerat i minnet...är i resenärens rum samtidigt.

Läs hela inlägget »

Målningens scen förändras och därmed stämning och dramaturgi. Berättelsen öppnar nya vägar och lämnar andra dolda. Två gestalter, ett (moder?-)skepp i u-båtsutförande. Kärlen innanför gestalternas konturer handlar om vad som blev i livet.

Läs hela inlägget »

Måleriet frilägger självets scener. Öppna för var och en att träda in i och utforska.

Läs hela inlägget »

Jaget och det nedstoppade - minnenas tematik och epokers avslutade paradigm, staplade och vilande. Skuld, en ungdom, torkade meningar inslagna i vaxat papper, ett instoppat andetag, föräldrapuppans mumifierade fodral och ångestetuiet. Där på kanten till det stora hoppet. Men nu - en stunds väntan.

Läs hela inlägget »