2015

Fick för några år sedan en instruktionsskrift av en vän till det kinesiska skriftspråket. Till min förtjusning fann jag de små detaljerna som gör en linje vacker beskriven; märk de kurvor som avslutar och påbörjar penselns väg. För egen del formar jag också enligt; Lägg där till att penseln rullas mellan fingertopparna cirka 180 grader medan linjen löper (allt mellan 30 och 240 grader beroende på linjens längd och form).
+ Moon Chung-hee, den framstående sydkoreanske diktarens ord i dikten "Flyttar"...
så närmar det sig en sammanfattning av teknik och innehåll som burit mitt måleri de senaste tio åren.

Läs hela inlägget »

DE 12 ÅRSTIDERNA

1. Den nye

2. ditåt hemåt

3. En tredelad relation

4. En syn

5. Skicka cirkusen, tack!

6. ett kärleksmöte

7. när locket togs av

8. en uppväxt

9. 9

10. en väldigt turbulent tid

11. 2 stolar

12. när mitt liv syntes vara en pratbubbla varvid en stege stod lutad
...och byggnadsverket talade

Bildserien "De tolv årstiderna" är färdig. Den handlar om livets olika faser, gestaltade i olika scener; så kallade årstider. Hur många årstider ett liv innehåller är oklart. Men de kommer och går. Efter sig lämnar varje årstid en fundering. Tillsammans blir de en liten nomadparad, en minneskavalkad, en väderleksrapport och vittne från ett liv.
...
Snart på en fasad nära dig.

Läs hela inlägget »

Läser mina linjer och inspireras av;
Yohji Yamamoto is the “ultimate fashion rebel”, unashamedly anti-fashion, he’s been doing his own thing since the late 1970’s. Showing side by side with Rei Kawakubo in Paris, 1981, the all black shows shook the very foundations of the fashion world. For Yohji the starting point is with the fabric, hand made in Kyoto, with inspirations coming from military and pauper clothing. Yohji sees perfection as an intolerable ugliness representative of structure and order and with that an unwillingness to be free. He feels most comfortable when he can see scars, failure and distortion, for him these are the clothes of freedom.

Läs hela inlägget »

Ägnar mig åt skisserier. Inte förstrött, tvärtom engagerat. Fast fortsatt undrande. Tittar, väger och mäter färg, form och linjer. Lyssnar på Martin G's album https://m.youtube.com/playlist?list=PLSKvbiScaVZl4Dy7_sCBBfmC42gGEvb-G . Bläddrar igenom det som det skissblock jag förstår det som. Kanske spår 8 kan vara något annat en en skiss. Läser ljudbilderna som utspel och fragment. Precis som mitt eget arbete ibland samlas till utställning (faces...) eller album, tar MG's undersökande arbete form för en publik. Inte mindre intressant; de små bitarna är utsnitt från en större struktur; äldre byggnader, kommande byggnader och de som aldrig blev mer än den erfarenhet de bibringade för den rena lustens skull eller något helt oväntat. Allt arbete är intressant; så väl smulor som tunga bakverk. Eftersom att de delar samma kropp, samma referens. Det skapande subjektets Shangri-la.

Läs hela inlägget »

Är synnerligen upptagen med att ta vid i tidigare arbeten. Text, måleri eller grafik...likartat. Texten "0" som jag satte samman i april 2014, som endast trycktes i två exemplar, låter sig läsas på nätet; http://checkout.frontbook.crimson.se/?fsaction=Share.preview&ref2=c0763cf96b49b8e4f61ce86407f9d9bd
...och jag läser den. Mest för att förstå vart jag kom ifrån, men också för att fundera över vad som nu kan tänkas ta form.
Likaså i måleriet, jag lämnade stillatigande 2014, justerar jag nu. Ser om jag kan ta bilderna i mål.
Grafiken klipper jag i bitar och bygger om i nya konstellationer.
Imorgon stundar vernissage på Krapperup och Happy Christmas Saloon. 3 bilder om frihetskamp och frihetslängtan och frihetskomplikationer. Varmt välkomna!

Läs hela inlägget »

Nya rolltolkningar sökes!
Audition 16 - 18.
Det handlar om något viktigt.



Läs hela inlägget »

Klipper ner 20 tryck i bitar. Bygger upp en annan struktur. 

Börjar baka. Det saknas bröd. Upptäcker att jag saknar de ingredienser som jag vant annars rör ihop. Finner ett paket polenta. Stått i skafferiet en tid. Tillsammans med mannagryn och skorpmjöl utgör dinkelmjölet bara en försvinnande del. Polentabröden lyser gula. De gick att äta.

Mitt konstverk i parken i Höganäs hade kastats iväg från den plats som jag placerat det på. Men det var helt. Konstigt nog. Nu stod det ute i den fria dungen. Inte fasttejpat vid boken, som boken handlade om. Andra konstverk var ned- och avklippta, neddragna och kringspridda. En ny ordning…i all oordning. Jag ställde mig vid mitt verk och tittade ut i ljuset i linje med vart det pekade från sin nya plats. Tänkte ”att detta vara lika bra”. ”Kanske bättre”. Lastade in verket i bilen och körde hem.

Läs hela inlägget »

Fortsätter att exponera tänkta jag i röntgenblicken. Vad gömmer sig i väskan? Hur låter det sig visas? Vad är känt och okänt? Vad utgör jagets mest signifikanta drag...rester och spår?

Läs hela inlägget »

Påminner mig alla er som har en bild utförd av mig därhemma eller på kontoret. Kollegan, bibliotekarien, den döpte, alla födelsedagsfirarna, den nyblivne föräldern, banktjänstepersonen, stockholmarna, kommunerna och landstingen, eleven, de unga paren, formgivarna, den troende och de gifta, konstföreningarna, stammisarna, tjocka släkten, de som inte kunde sluta titta, de som bodde i Bryssel ett tag, chefer och vanligt folk, hen som gillar mattor som jag, 6-åringen, 82-åringen, mentorn, hen som letat, den som inte hade plats egentligen, fiskaren, skulptören, vännen och den fina...och alla ni andra.
Påminner mig om att det hänt något hos er som gjort att en av mina bilder befinner sig i er närhet. Påminner mig för att det betyder mycket.

Läs hela inlägget »

Det staplas. Och balanseras.
Resten svävar undrande vid sidan av.

Läs hela inlägget »

Intressant att arbeta med flera delar av ett verk. De 12 årstiderna; en dialog med platsen som verket skall exponeras på; också en reflektion över de tilltänkta innehavarna av verket; också min traditionella formlek på gränsen mellan det mest konkreta och det onåbara. Hamnar i ett samtal om livets skiftningar; med alla dess önskningar, spänningar och stiltjen. Abstrakta drömmar om framtiden och välgång, svävande aningar vad som nyss hänt och faktiska händelser. Livets 12 vägskäl, 12 måsten, 12 tankar.

Läs hela inlägget »

Måleriet rör sig i en riktning. En lätt aning, ett vagt spår. Efter en tid av svävande reflektion, viker ett blad sig åt sidan. Ett skikt visar sig. Källarbandet trummar på som vanligt, men är det inte en antydan till annan frasering? Ett källarfönster på glänt? Det händer.

Läs hela inlägget »

Om att göra om
Om att ta ett steg vidare
En omvärdering
En omlärning av livet
Jag håller fast
I mitt om
I mitt hemmasnickrade
Måleri
Liv
Berättande
Om

Läs hela inlägget »

En liten konstruktion
Som döljer och visar
Kanske lätt bevisar
Tankens permission

Läs hela inlägget »

Skiftar idag mellan melodivalen "work Hard" (från Depeche Modes B-sida på everything counts...bara det en ödesmättad titel) & sarah dawn finers version på "kärleksvisan". På diskmaskinen display lyser "end". När jag öppnar den vita luckan slår ett varmt andetag emot mig. Läser bengt ohlssons krönika i dn och sitter med honom en stund och tittar över hans axeln på berget. Från ovanvåningen strömmar barnens värld...i sanning en annan dimension. Släntrar ut i ateljén och betraktar konstverket som skall flytta ut i "hidden art" nästa vecka. Mitt tankeinnehåll är ett samtal med mig likaväl som med de närmaste. Existenspulsation. Skaffade mig i veckan som gick ett instagramkonto.

Läs hela inlägget »

Det kommer att gömmas i en bok.
Tankarna
Om sanningarna

Läs hela inlägget »

Gömma konst. Förvandla tankar till objekt...som förvandlar tankar. Vandrar i tankens gömmor i ett inre samtal om vad jag vill pröva. Vad jag vill säga. Vad jag vill undra. Kanske är det gömda mitt framför ögonen. Kanske är det vi har mitt framför oss gömt...

Läs hela inlägget »

Då ska det talas om konst

http://www.dunkerskulturhus.se/scen/platshallare-scen/filosoficafe/
http://www.hd.se/lokalt/helsingborg/2015/09/08/han-blir-ny-husfilosof/

Läs hela inlägget »

Lustigt och intressant hur ofta en utställning i efterhand visat sig vara ett utkast. Ett steg på vägen.
A draft.
Bilderna tar sig ett modifierat uttryck senare. Om de inte lämnat mig.
Sitter med högar av material.
Det börjar bli tid för draft 2. För er.

Läs hela inlägget »

Minimal inverkan på maximal effekt.
Går det?
Leker i laboratoriet.

Läs hela inlägget »

På bordet ligger
Vita duken
Därunder det manglade och strukna
Bor det egentliga

Läs hela inlägget »

En historisk garderob. Familjens, men mest en persons. En målning med slutaren öppen i 43 år. Plaggen fylls med minnen. Deformeras av minnen. Transformeras. Till temporära slutsatser, till fornlämningar, till historiska viskningar. En målning med bländaren vidöppen.

Läs hela inlägget »

Recensenter har skrivit att mina bilder ter sig rebusartade. Det är korrekt. Mest för att bilderna handlar om livet. Livet är en rebus. Tar sig form som och uttrycker sig som rebus. Vad bygger på vad, vilka delar ska bort till förmån för andra, vilka delar faller bort och vilka stannar kvar...? Inte för att rebusen någonsin låter sig lösas utan för att tillvarons tvingande form är sådan. Fragment på fragment, önskan på önskan, avsikt på avsikt...
Som den här bilden. Fragment bygger en kropp, en historia. Ett huvud är en barntröja i storlek 52, en upp-och-ned-vänd fågelbur utan dörr. Bröstet bygger på en karamellpaketerad känsla, knuten, knuten och inslagen med rosetter och råbandsknopar. Är det en fågel, fisk eller något mitt-i-mellan som känslan tar form som? I den transparenta torson visar sig livets lilla krukväxt. Barndomens sigill och minnen klär rockens fladdrande yta. I horisonten ett 'BOOM', som en påminnelse om vårt temporära nedslag. I ett annat väderstreck synes teatern, bergskedjan och sufflörens kala hjässa.
Idag tillkom några fragment till. För att livet ännu pågår. Re-rebus.

Läs hela inlägget »

Tvivel


Äntligen, kan det tyckas. Men varför?
Jag har gjort tusen och åter tusen bilder. Tänkt en handfull till.
Mitt personliga rekord är 130 på 48 timmar. Rivna, komponerade och titelsatta.
Ett tämligen jämnt flöde, som enbart blivit stört av lite till eller lite mindre.
Men nu. Stötvis. Kaskad eller sipprande.
Men nu? Ännu en bild?
Då. I detta nu. Väcks förstås frågan; vad är egentligen bilden? Varför uppstår den?
Jag läser linjen som en religiös distinktion och bär den som det allra heligaste.
Jag applicerar färgen för den trasa den är (ryckt ur sitt segel).
Jag framför bilden som en spegel, som en trossats, som en glipa i väven.
Bilden är ett andetag, därav dess tusenfalt - en effekt av livsviljan.
Bilden är den ständiga viljan till begriplighet och nyfikenhet.
...
Har jag tappat intresset för begriplighet, är nyfikenheten stillad?
Eller är det begripit och har nyfikenheten stillats?
Tvivel...gör att fingertopparna lägger sig nätt på pappret. Som på bröstet på en mycket god vän. Med frågan ringande i huvudet; "hur är det?"..."vad vill du?". 
Inget är Begripit, men begripit nog, och nog har nyfikenheten sett ett och annat.
...
Skapandets egenvärde, njutning och utsvävning vet vart vi ska.
...
Vänta lite bara.




/


Wieved Warranty


Based on transparency, depending on light, visions occur beyond My Control.


My translucent appereance is engaging the forces of creation.


Only swiftly i reccon the yander referenses. They are mine, and mine only to mold. Given and lost.


As I contain I emerge. 


Being displaced on a surface I can see my partnership  in patterns.


Re-markable. Labelled. Petit and positioned. Made to last, until the next departure.


It is juli...


.

Läs hela inlägget »

Frisyren

CEAA3BD0-3127-4C9A-9309-5B472F91C34B.jpg
CEAA3BD0-3127-4C9A-9309-5B472F91C34B.jpg
Läs hela inlägget »

Sommar & Vinter i P1 - Sanna Lundell

http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/576705?programid=2071

C0358D7A-F212-4182-92F4-173FBBE55613.jpg
C0358D7A-F212-4182-92F4-173FBBE55613.jpg
Läs hela inlägget »

.

9CA1B5E8-FA65-4F7E-AF9E-DC903CD2222D.jpg
9CA1B5E8-FA65-4F7E-AF9E-DC903CD2222D.jpg
Läs hela inlägget »

En hemmavrå-pietá. Livsteman hängda på vädring och tork. Rumsligheten sträcker sig utåt. Troget på höger axel vilar kannan (som överskrivits ett bord). I famn och bröst söker gestalter tröst på strandad kon-tiki-liknande farkost. I hörlurarna ljuder musik som gör att händer knäpps. Allt vilar på två pallar inlånade från en cirkus.

A474E11B-D670-4C6D-B30D-F002C9686C1E.jpg
A474E11B-D670-4C6D-B30D-F002C9686C1E.jpg
Läs hela inlägget »

Tuschen rinner ur penseln
Sedan söker kolet
Och pastellen studsar lätt
...
Ansiktssökandet leder till dolda djup
...
Blir varse delar av mitt kraftfält
...
Betraktar mig självet
...

Läs hela inlägget »

.

A0A2E623-FBAA-47BD-9990-99560E63E2A8.jpg
A0A2E623-FBAA-47BD-9990-99560E63E2A8.jpg
Läs hela inlägget »

Måste jag nog ändå ta mig själv på allvar

6A252717-A4B1-4CD0-AD70-1133AB13439E.jpg
6A252717-A4B1-4CD0-AD70-1133AB13439E.jpg
Läs hela inlägget »

.

BB81DE9A-D9E6-4265-BD77-6FC71964BD55.jpg
BB81DE9A-D9E6-4265-BD77-6FC71964BD55.jpg
Läs hela inlägget »

Ensamhet. Är allas lott och naturtillstånd. Världen tycks bli som jag möter den och anta former jag bibringar. Problem jag ställs inför måste jag lösa. Glädjeämnen jag får uppleva är mina gyllene stunder. Mina sorger och besvär ligger i min packning att bära.
Delad ensamhet är dock bättre. Rygg mot rygg lutade mot varandra inför en omgivande ström av stimuli eller ansikte mot ansikte med blicken sökande in i ett medvetande och vidare mot vissheten att den andre vill mig väl. Det räcker. Det räcker tusen mil. Det ger sällskap på resan. Vi kan vinka på varandra genom hagelbyar, orkan och hällregn. När inte rösten når eller bär. När inte jag begriper eller förstår. Kan jag se att du rör din öppna handflata riktad mot min.

D59382C0-D98A-41FC-A039-F32D7B9CC3F9.jpg
D59382C0-D98A-41FC-A039-F32D7B9CC3F9.jpg
Läs hela inlägget »

Sommar. I Skriperydstrakten, en bra bit från huset där vi tvagade oss med vatten från spann, fanns i den surrande skogen ett vattenfyllt hål. Fem meter på diagonalen. Kolsvart bråddjupt. Runtom dess yta stod en plym av allsköns skogsblom och vippigt gräs. Likt ögonfransar runt ett bottenlöst öga som vilande betraktade den klarblå himmeln. Eller var det ett gapande svalg till bredden toppat av nedkylt prat, insamlat från tidernas begynnelse? Någon i sällskapet välkomnade kontrasten mellan den kupétorra Saaben och det iskalla blöta...och hoppade i. Kanske var urtidsvaken ett spår av ett utomjordiskt besök? Ett avtryck från ett UFO:s landnings- och startmotorer? DÅ. Besättningen uppenbarade sig vid uppskjutsplatsen - flera små kopparfärgade som stod och vinkade. Stilla, men distinkt. Jag häpnade. De tycktes klara för avfärd, iklädda rymddräkter. Eller hade de nyss landat och var här för närkontakt och meningsutbyte om Sanningen? Ivrigt gjorde jag sällskapet uppmärksamma på de små kosmonauterna. I samma stund som de dök ned i genom den svarta spegeln, skrattade vännerna och upplyste mig om att det huserade signalkräftor i pölen. Hm, men vem vet tänkte jag..?

Försöker påminna mig om vad det nu var som det handlar om...

Blogg. Skriver sig genom ett intresse. För självet och den andre. Orden avslöjar inga nya sanningar utan kastar istället solkatter i ögonen på läsaren. Den motljussiluett som emellanåt kan skönjas tror jag trots allt är meningsfullheten. Meningsfullheten kring varat. Skrivandet är själva leken med meningsfullheten, lika väl som en skapelseakt av det meningsbildande; den världsbildsskapande handlingen. Därav intresset för texten...och bilden.

Läs hela inlägget »

Charlotte...

E86D1F77-2EDA-4C74-8BC8-3A64A5733FA3.jpg
E86D1F77-2EDA-4C74-8BC8-3A64A5733FA3.jpg
Läs hela inlägget »


Jag fick en gång ha bildlektioner med ungdomar som för inte så länge sedan kommit till Sverige. De var samlade under ett skoltak, anlända från olika hörn som jag inte kände till. En särskild stämning uppstår i ett rum där ögonens språk talar tydligare än tungans. Jag hade tänkt ut en spännande uppgift, tyckte jag. Jag hade försett en uppsättning bruna kuvert med ett innehåll som skulle ligga till grund för ett "problem" att lösa. På kuvertet hade jag skrivit "Till Dig". Inuti kuvertet låg några slumpmässiga fragment; tidningsurklipp, en tråd, en liten bit av ett fotografi, ett par linjer på en lapp. Dessutom låg ett litet kort meddelande. 
"Jag har letat länge
Nu står mitt hopp till dig
För du vet...
Vad det VIKTIGASTE är"
Undrande blickar sökte varandra. Jag anade viss, befogad, irritation. Vad var det här?
Jag hade arrangerat det så att eleverna skulle lösa sin uppgift på egen kammare, för att efter en timme presentera sina tankar och sitt arbete, gemensamt.
Vi samlades runt ett större bord. Det blev inte mycket prat, av förklarliga skäl. Men ögonen talade. Och bilderna.
Varje bild gestaltade ett hus. 
Ett övergett hus. Ett bebott hus. Ett hus i ruiner. Ett hus med trädgård. Ett hus med en familj framför.
...
Nu sitter jag ner med bilder från 2012, som ånyo påkallat min uppmärksamhet. Det händer titt som tätt. En saknad i bilden gör sig påmind. Att det kan ta år för brister att finna en väg, är en behaglig och tämligen "naturlig" situation. Välkomnar därför möjligheten. 
...
Huset. En utsliten symbol. För dem som ser husfasaden som ett semesterminne från Smögen.
Huset. En i grund och botten central symbol för varje människa som tappats bort.
...
Till verket.

Läs hela inlägget »

Den som målar, är i huvudsak inte upptagen av måleri. (Precis som den som gör film inte är upptagen av att göra film) Det handlar i själva verket om något väsensskilt annat. Som att ro för att ta sig över sjön. Den som ror ror inte, utan tar sig över sjön. Turen över sjön syftar inte i första hand till att ta sig över sjön, utan snarare att fullgöra en önskan; en strävan; en längtan (apropå något annat). Då är det klart bra om en kan ro, men för att fullfölja själva grundelementet i det avsedda är mediet lika avgörande som helt ovidkommande. Måleriet är ett uttryck, men egentligen inget måleriskt uttryck, utan ett levt subjekts uttryck; av dess upplevda erfarenheter och preferenser. Även det enklaste porträtt är en vinkning från andra sidan sjön.

04A80F68-BF03-40CC-9144-1146ADCCC32F.jpg
04A80F68-BF03-40CC-9144-1146ADCCC32F.jpg
Läs hela inlägget »

En gång målade jag.
Nu vet jag inte vad jag det är.
.
Jo, det är klart att jag vet.
Men måleri, det är bara en rubrik till ett kapitel i en konstbok.
.



Läs hela inlägget »

Som heter duga. Tillbaka i barnkammaren, med alla dess reliker. Uppenbarar sig det mytologiska djuret.
Bilden som aldrig blir färdig...fortsätter att ofärdiggöra sig. Jag följer med.

288ACEC2-2F03-4999-ADC6-71137E5CD1F6.jpg
288ACEC2-2F03-4999-ADC6-71137E5CD1F6.jpg
Läs hela inlägget »

Uppstod

998D47B6-48F1-46FA-A4EC-9AAB7BC222BA.jpg
998D47B6-48F1-46FA-A4EC-9AAB7BC222BA.jpg
Läs hela inlägget »

2015

Fick för några år sedan en instruktionsskrift av en vän till det kinesiska skriftspråket. Till min förtjusning fann jag de små detaljerna som gör en linje vacker beskriven; märk de kurvor som avslutar och påbörjar penselns väg. För egen del formar jag också enligt; Lägg där till att penseln rullas mellan fingertopparna cirka 180 grader medan linjen löper (allt mellan 30 och 240 grader beroende på linjens längd och form).
+ Moon Chung-hee, den framstående sydkoreanske diktarens ord i dikten "Flyttar"...
så närmar det sig en sammanfattning av teknik och innehåll som burit mitt måleri de senaste tio åren.

Läs hela inlägget »

DE 12 ÅRSTIDERNA

1. Den nye

2. ditåt hemåt

3. En tredelad relation

4. En syn

5. Skicka cirkusen, tack!

6. ett kärleksmöte

7. när locket togs av

8. en uppväxt

9. 9

10. en väldigt turbulent tid

11. 2 stolar

12. när mitt liv syntes vara en pratbubbla varvid en stege stod lutad
...och byggnadsverket talade

Bildserien "De tolv årstiderna" är färdig. Den handlar om livets olika faser, gestaltade i olika scener; så kallade årstider. Hur många årstider ett liv innehåller är oklart. Men de kommer och går. Efter sig lämnar varje årstid en fundering. Tillsammans blir de en liten nomadparad, en minneskavalkad, en väderleksrapport och vittne från ett liv.
...
Snart på en fasad nära dig.

Läs hela inlägget »

Läser mina linjer och inspireras av;
Yohji Yamamoto is the “ultimate fashion rebel”, unashamedly anti-fashion, he’s been doing his own thing since the late 1970’s. Showing side by side with Rei Kawakubo in Paris, 1981, the all black shows shook the very foundations of the fashion world. For Yohji the starting point is with the fabric, hand made in Kyoto, with inspirations coming from military and pauper clothing. Yohji sees perfection as an intolerable ugliness representative of structure and order and with that an unwillingness to be free. He feels most comfortable when he can see scars, failure and distortion, for him these are the clothes of freedom.

Läs hela inlägget »

Ägnar mig åt skisserier. Inte förstrött, tvärtom engagerat. Fast fortsatt undrande. Tittar, väger och mäter färg, form och linjer. Lyssnar på Martin G's album https://m.youtube.com/playlist?list=PLSKvbiScaVZl4Dy7_sCBBfmC42gGEvb-G . Bläddrar igenom det som det skissblock jag förstår det som. Kanske spår 8 kan vara något annat en en skiss. Läser ljudbilderna som utspel och fragment. Precis som mitt eget arbete ibland samlas till utställning (faces...) eller album, tar MG's undersökande arbete form för en publik. Inte mindre intressant; de små bitarna är utsnitt från en större struktur; äldre byggnader, kommande byggnader och de som aldrig blev mer än den erfarenhet de bibringade för den rena lustens skull eller något helt oväntat. Allt arbete är intressant; så väl smulor som tunga bakverk. Eftersom att de delar samma kropp, samma referens. Det skapande subjektets Shangri-la.

Läs hela inlägget »

Är synnerligen upptagen med att ta vid i tidigare arbeten. Text, måleri eller grafik...likartat. Texten "0" som jag satte samman i april 2014, som endast trycktes i två exemplar, låter sig läsas på nätet; http://checkout.frontbook.crimson.se/?fsaction=Share.preview&ref2=c0763cf96b49b8e4f61ce86407f9d9bd
...och jag läser den. Mest för att förstå vart jag kom ifrån, men också för att fundera över vad som nu kan tänkas ta form.
Likaså i måleriet, jag lämnade stillatigande 2014, justerar jag nu. Ser om jag kan ta bilderna i mål.
Grafiken klipper jag i bitar och bygger om i nya konstellationer.
Imorgon stundar vernissage på Krapperup och Happy Christmas Saloon. 3 bilder om frihetskamp och frihetslängtan och frihetskomplikationer. Varmt välkomna!

Läs hela inlägget »

Nya rolltolkningar sökes!
Audition 16 - 18.
Det handlar om något viktigt.



Läs hela inlägget »

Klipper ner 20 tryck i bitar. Bygger upp en annan struktur. 

Börjar baka. Det saknas bröd. Upptäcker att jag saknar de ingredienser som jag vant annars rör ihop. Finner ett paket polenta. Stått i skafferiet en tid. Tillsammans med mannagryn och skorpmjöl utgör dinkelmjölet bara en försvinnande del. Polentabröden lyser gula. De gick att äta.

Mitt konstverk i parken i Höganäs hade kastats iväg från den plats som jag placerat det på. Men det var helt. Konstigt nog. Nu stod det ute i den fria dungen. Inte fasttejpat vid boken, som boken handlade om. Andra konstverk var ned- och avklippta, neddragna och kringspridda. En ny ordning…i all oordning. Jag ställde mig vid mitt verk och tittade ut i ljuset i linje med vart det pekade från sin nya plats. Tänkte ”att detta vara lika bra”. ”Kanske bättre”. Lastade in verket i bilen och körde hem.

Läs hela inlägget »

Fortsätter att exponera tänkta jag i röntgenblicken. Vad gömmer sig i väskan? Hur låter det sig visas? Vad är känt och okänt? Vad utgör jagets mest signifikanta drag...rester och spår?

Läs hela inlägget »

Påminner mig alla er som har en bild utförd av mig därhemma eller på kontoret. Kollegan, bibliotekarien, den döpte, alla födelsedagsfirarna, den nyblivne föräldern, banktjänstepersonen, stockholmarna, kommunerna och landstingen, eleven, de unga paren, formgivarna, den troende och de gifta, konstföreningarna, stammisarna, tjocka släkten, de som inte kunde sluta titta, de som bodde i Bryssel ett tag, chefer och vanligt folk, hen som gillar mattor som jag, 6-åringen, 82-åringen, mentorn, hen som letat, den som inte hade plats egentligen, fiskaren, skulptören, vännen och den fina...och alla ni andra.
Påminner mig om att det hänt något hos er som gjort att en av mina bilder befinner sig i er närhet. Påminner mig för att det betyder mycket.

Läs hela inlägget »

Det staplas. Och balanseras.
Resten svävar undrande vid sidan av.

Läs hela inlägget »

Intressant att arbeta med flera delar av ett verk. De 12 årstiderna; en dialog med platsen som verket skall exponeras på; också en reflektion över de tilltänkta innehavarna av verket; också min traditionella formlek på gränsen mellan det mest konkreta och det onåbara. Hamnar i ett samtal om livets skiftningar; med alla dess önskningar, spänningar och stiltjen. Abstrakta drömmar om framtiden och välgång, svävande aningar vad som nyss hänt och faktiska händelser. Livets 12 vägskäl, 12 måsten, 12 tankar.

Läs hela inlägget »

Måleriet rör sig i en riktning. En lätt aning, ett vagt spår. Efter en tid av svävande reflektion, viker ett blad sig åt sidan. Ett skikt visar sig. Källarbandet trummar på som vanligt, men är det inte en antydan till annan frasering? Ett källarfönster på glänt? Det händer.

Läs hela inlägget »

Om att göra om
Om att ta ett steg vidare
En omvärdering
En omlärning av livet
Jag håller fast
I mitt om
I mitt hemmasnickrade
Måleri
Liv
Berättande
Om

Läs hela inlägget »

En liten konstruktion
Som döljer och visar
Kanske lätt bevisar
Tankens permission

Läs hela inlägget »

Skiftar idag mellan melodivalen "work Hard" (från Depeche Modes B-sida på everything counts...bara det en ödesmättad titel) & sarah dawn finers version på "kärleksvisan". På diskmaskinen display lyser "end". När jag öppnar den vita luckan slår ett varmt andetag emot mig. Läser bengt ohlssons krönika i dn och sitter med honom en stund och tittar över hans axeln på berget. Från ovanvåningen strömmar barnens värld...i sanning en annan dimension. Släntrar ut i ateljén och betraktar konstverket som skall flytta ut i "hidden art" nästa vecka. Mitt tankeinnehåll är ett samtal med mig likaväl som med de närmaste. Existenspulsation. Skaffade mig i veckan som gick ett instagramkonto.

Läs hela inlägget »

Det kommer att gömmas i en bok.
Tankarna
Om sanningarna

Läs hela inlägget »

Gömma konst. Förvandla tankar till objekt...som förvandlar tankar. Vandrar i tankens gömmor i ett inre samtal om vad jag vill pröva. Vad jag vill säga. Vad jag vill undra. Kanske är det gömda mitt framför ögonen. Kanske är det vi har mitt framför oss gömt...

Läs hela inlägget »

Då ska det talas om konst

http://www.dunkerskulturhus.se/scen/platshallare-scen/filosoficafe/
http://www.hd.se/lokalt/helsingborg/2015/09/08/han-blir-ny-husfilosof/

Läs hela inlägget »

Lustigt och intressant hur ofta en utställning i efterhand visat sig vara ett utkast. Ett steg på vägen.
A draft.
Bilderna tar sig ett modifierat uttryck senare. Om de inte lämnat mig.
Sitter med högar av material.
Det börjar bli tid för draft 2. För er.

Läs hela inlägget »

Minimal inverkan på maximal effekt.
Går det?
Leker i laboratoriet.

Läs hela inlägget »

På bordet ligger
Vita duken
Därunder det manglade och strukna
Bor det egentliga

Läs hela inlägget »

En historisk garderob. Familjens, men mest en persons. En målning med slutaren öppen i 43 år. Plaggen fylls med minnen. Deformeras av minnen. Transformeras. Till temporära slutsatser, till fornlämningar, till historiska viskningar. En målning med bländaren vidöppen.

Läs hela inlägget »

Recensenter har skrivit att mina bilder ter sig rebusartade. Det är korrekt. Mest för att bilderna handlar om livet. Livet är en rebus. Tar sig form som och uttrycker sig som rebus. Vad bygger på vad, vilka delar ska bort till förmån för andra, vilka delar faller bort och vilka stannar kvar...? Inte för att rebusen någonsin låter sig lösas utan för att tillvarons tvingande form är sådan. Fragment på fragment, önskan på önskan, avsikt på avsikt...
Som den här bilden. Fragment bygger en kropp, en historia. Ett huvud är en barntröja i storlek 52, en upp-och-ned-vänd fågelbur utan dörr. Bröstet bygger på en karamellpaketerad känsla, knuten, knuten och inslagen med rosetter och råbandsknopar. Är det en fågel, fisk eller något mitt-i-mellan som känslan tar form som? I den transparenta torson visar sig livets lilla krukväxt. Barndomens sigill och minnen klär rockens fladdrande yta. I horisonten ett 'BOOM', som en påminnelse om vårt temporära nedslag. I ett annat väderstreck synes teatern, bergskedjan och sufflörens kala hjässa.
Idag tillkom några fragment till. För att livet ännu pågår. Re-rebus.

Läs hela inlägget »

Tvivel


Äntligen, kan det tyckas. Men varför?
Jag har gjort tusen och åter tusen bilder. Tänkt en handfull till.
Mitt personliga rekord är 130 på 48 timmar. Rivna, komponerade och titelsatta.
Ett tämligen jämnt flöde, som enbart blivit stört av lite till eller lite mindre.
Men nu. Stötvis. Kaskad eller sipprande.
Men nu? Ännu en bild?
Då. I detta nu. Väcks förstås frågan; vad är egentligen bilden? Varför uppstår den?
Jag läser linjen som en religiös distinktion och bär den som det allra heligaste.
Jag applicerar färgen för den trasa den är (ryckt ur sitt segel).
Jag framför bilden som en spegel, som en trossats, som en glipa i väven.
Bilden är ett andetag, därav dess tusenfalt - en effekt av livsviljan.
Bilden är den ständiga viljan till begriplighet och nyfikenhet.
...
Har jag tappat intresset för begriplighet, är nyfikenheten stillad?
Eller är det begripit och har nyfikenheten stillats?
Tvivel...gör att fingertopparna lägger sig nätt på pappret. Som på bröstet på en mycket god vän. Med frågan ringande i huvudet; "hur är det?"..."vad vill du?". 
Inget är Begripit, men begripit nog, och nog har nyfikenheten sett ett och annat.
...
Skapandets egenvärde, njutning och utsvävning vet vart vi ska.
...
Vänta lite bara.




/


Wieved Warranty


Based on transparency, depending on light, visions occur beyond My Control.


My translucent appereance is engaging the forces of creation.


Only swiftly i reccon the yander referenses. They are mine, and mine only to mold. Given and lost.


As I contain I emerge. 


Being displaced on a surface I can see my partnership  in patterns.


Re-markable. Labelled. Petit and positioned. Made to last, until the next departure.


It is juli...


.

Läs hela inlägget »

Frisyren

CEAA3BD0-3127-4C9A-9309-5B472F91C34B.jpg
CEAA3BD0-3127-4C9A-9309-5B472F91C34B.jpg
Läs hela inlägget »

Sommar & Vinter i P1 - Sanna Lundell

http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/576705?programid=2071

C0358D7A-F212-4182-92F4-173FBBE55613.jpg
C0358D7A-F212-4182-92F4-173FBBE55613.jpg
Läs hela inlägget »

.

9CA1B5E8-FA65-4F7E-AF9E-DC903CD2222D.jpg
9CA1B5E8-FA65-4F7E-AF9E-DC903CD2222D.jpg
Läs hela inlägget »

En hemmavrå-pietá. Livsteman hängda på vädring och tork. Rumsligheten sträcker sig utåt. Troget på höger axel vilar kannan (som överskrivits ett bord). I famn och bröst söker gestalter tröst på strandad kon-tiki-liknande farkost. I hörlurarna ljuder musik som gör att händer knäpps. Allt vilar på två pallar inlånade från en cirkus.

A474E11B-D670-4C6D-B30D-F002C9686C1E.jpg
A474E11B-D670-4C6D-B30D-F002C9686C1E.jpg
Läs hela inlägget »

Tuschen rinner ur penseln
Sedan söker kolet
Och pastellen studsar lätt
...
Ansiktssökandet leder till dolda djup
...
Blir varse delar av mitt kraftfält
...
Betraktar mig självet
...

Läs hela inlägget »

.

A0A2E623-FBAA-47BD-9990-99560E63E2A8.jpg
A0A2E623-FBAA-47BD-9990-99560E63E2A8.jpg
Läs hela inlägget »

Måste jag nog ändå ta mig själv på allvar

6A252717-A4B1-4CD0-AD70-1133AB13439E.jpg
6A252717-A4B1-4CD0-AD70-1133AB13439E.jpg
Läs hela inlägget »

.

BB81DE9A-D9E6-4265-BD77-6FC71964BD55.jpg
BB81DE9A-D9E6-4265-BD77-6FC71964BD55.jpg
Läs hela inlägget »

Ensamhet. Är allas lott och naturtillstånd. Världen tycks bli som jag möter den och anta former jag bibringar. Problem jag ställs inför måste jag lösa. Glädjeämnen jag får uppleva är mina gyllene stunder. Mina sorger och besvär ligger i min packning att bära.
Delad ensamhet är dock bättre. Rygg mot rygg lutade mot varandra inför en omgivande ström av stimuli eller ansikte mot ansikte med blicken sökande in i ett medvetande och vidare mot vissheten att den andre vill mig väl. Det räcker. Det räcker tusen mil. Det ger sällskap på resan. Vi kan vinka på varandra genom hagelbyar, orkan och hällregn. När inte rösten når eller bär. När inte jag begriper eller förstår. Kan jag se att du rör din öppna handflata riktad mot min.

D59382C0-D98A-41FC-A039-F32D7B9CC3F9.jpg
D59382C0-D98A-41FC-A039-F32D7B9CC3F9.jpg
Läs hela inlägget »

Sommar. I Skriperydstrakten, en bra bit från huset där vi tvagade oss med vatten från spann, fanns i den surrande skogen ett vattenfyllt hål. Fem meter på diagonalen. Kolsvart bråddjupt. Runtom dess yta stod en plym av allsköns skogsblom och vippigt gräs. Likt ögonfransar runt ett bottenlöst öga som vilande betraktade den klarblå himmeln. Eller var det ett gapande svalg till bredden toppat av nedkylt prat, insamlat från tidernas begynnelse? Någon i sällskapet välkomnade kontrasten mellan den kupétorra Saaben och det iskalla blöta...och hoppade i. Kanske var urtidsvaken ett spår av ett utomjordiskt besök? Ett avtryck från ett UFO:s landnings- och startmotorer? DÅ. Besättningen uppenbarade sig vid uppskjutsplatsen - flera små kopparfärgade som stod och vinkade. Stilla, men distinkt. Jag häpnade. De tycktes klara för avfärd, iklädda rymddräkter. Eller hade de nyss landat och var här för närkontakt och meningsutbyte om Sanningen? Ivrigt gjorde jag sällskapet uppmärksamma på de små kosmonauterna. I samma stund som de dök ned i genom den svarta spegeln, skrattade vännerna och upplyste mig om att det huserade signalkräftor i pölen. Hm, men vem vet tänkte jag..?

Försöker påminna mig om vad det nu var som det handlar om...

Blogg. Skriver sig genom ett intresse. För självet och den andre. Orden avslöjar inga nya sanningar utan kastar istället solkatter i ögonen på läsaren. Den motljussiluett som emellanåt kan skönjas tror jag trots allt är meningsfullheten. Meningsfullheten kring varat. Skrivandet är själva leken med meningsfullheten, lika väl som en skapelseakt av det meningsbildande; den världsbildsskapande handlingen. Därav intresset för texten...och bilden.

Läs hela inlägget »

Charlotte...

E86D1F77-2EDA-4C74-8BC8-3A64A5733FA3.jpg
E86D1F77-2EDA-4C74-8BC8-3A64A5733FA3.jpg
Läs hela inlägget »


Jag fick en gång ha bildlektioner med ungdomar som för inte så länge sedan kommit till Sverige. De var samlade under ett skoltak, anlända från olika hörn som jag inte kände till. En särskild stämning uppstår i ett rum där ögonens språk talar tydligare än tungans. Jag hade tänkt ut en spännande uppgift, tyckte jag. Jag hade försett en uppsättning bruna kuvert med ett innehåll som skulle ligga till grund för ett "problem" att lösa. På kuvertet hade jag skrivit "Till Dig". Inuti kuvertet låg några slumpmässiga fragment; tidningsurklipp, en tråd, en liten bit av ett fotografi, ett par linjer på en lapp. Dessutom låg ett litet kort meddelande. 
"Jag har letat länge
Nu står mitt hopp till dig
För du vet...
Vad det VIKTIGASTE är"
Undrande blickar sökte varandra. Jag anade viss, befogad, irritation. Vad var det här?
Jag hade arrangerat det så att eleverna skulle lösa sin uppgift på egen kammare, för att efter en timme presentera sina tankar och sitt arbete, gemensamt.
Vi samlades runt ett större bord. Det blev inte mycket prat, av förklarliga skäl. Men ögonen talade. Och bilderna.
Varje bild gestaltade ett hus. 
Ett övergett hus. Ett bebott hus. Ett hus i ruiner. Ett hus med trädgård. Ett hus med en familj framför.
...
Nu sitter jag ner med bilder från 2012, som ånyo påkallat min uppmärksamhet. Det händer titt som tätt. En saknad i bilden gör sig påmind. Att det kan ta år för brister att finna en väg, är en behaglig och tämligen "naturlig" situation. Välkomnar därför möjligheten. 
...
Huset. En utsliten symbol. För dem som ser husfasaden som ett semesterminne från Smögen.
Huset. En i grund och botten central symbol för varje människa som tappats bort.
...
Till verket.

Läs hela inlägget »

Den som målar, är i huvudsak inte upptagen av måleri. (Precis som den som gör film inte är upptagen av att göra film) Det handlar i själva verket om något väsensskilt annat. Som att ro för att ta sig över sjön. Den som ror ror inte, utan tar sig över sjön. Turen över sjön syftar inte i första hand till att ta sig över sjön, utan snarare att fullgöra en önskan; en strävan; en längtan (apropå något annat). Då är det klart bra om en kan ro, men för att fullfölja själva grundelementet i det avsedda är mediet lika avgörande som helt ovidkommande. Måleriet är ett uttryck, men egentligen inget måleriskt uttryck, utan ett levt subjekts uttryck; av dess upplevda erfarenheter och preferenser. Även det enklaste porträtt är en vinkning från andra sidan sjön.

04A80F68-BF03-40CC-9144-1146ADCCC32F.jpg
04A80F68-BF03-40CC-9144-1146ADCCC32F.jpg
Läs hela inlägget »

En gång målade jag.
Nu vet jag inte vad jag det är.
.
Jo, det är klart att jag vet.
Men måleri, det är bara en rubrik till ett kapitel i en konstbok.
.



Läs hela inlägget »

Som heter duga. Tillbaka i barnkammaren, med alla dess reliker. Uppenbarar sig det mytologiska djuret.
Bilden som aldrig blir färdig...fortsätter att ofärdiggöra sig. Jag följer med.

288ACEC2-2F03-4999-ADC6-71137E5CD1F6.jpg
288ACEC2-2F03-4999-ADC6-71137E5CD1F6.jpg
Läs hela inlägget »

Uppstod

998D47B6-48F1-46FA-A4EC-9AAB7BC222BA.jpg
998D47B6-48F1-46FA-A4EC-9AAB7BC222BA.jpg
Läs hela inlägget »

2015

Fick för några år sedan en instruktionsskrift av en vän till det kinesiska skriftspråket. Till min förtjusning fann jag de små detaljerna som gör en linje vacker beskriven; märk de kurvor som avslutar och påbörjar penselns väg. För egen del formar jag också enligt; Lägg där till att penseln rullas mellan fingertopparna cirka 180 grader medan linjen löper (allt mellan 30 och 240 grader beroende på linjens längd och form).
+ Moon Chung-hee, den framstående sydkoreanske diktarens ord i dikten "Flyttar"...
så närmar det sig en sammanfattning av teknik och innehåll som burit mitt måleri de senaste tio åren.

Läs hela inlägget »

DE 12 ÅRSTIDERNA

1. Den nye

2. ditåt hemåt

3. En tredelad relation

4. En syn

5. Skicka cirkusen, tack!

6. ett kärleksmöte

7. när locket togs av

8. en uppväxt

9. 9

10. en väldigt turbulent tid

11. 2 stolar

12. när mitt liv syntes vara en pratbubbla varvid en stege stod lutad
...och byggnadsverket talade

Bildserien "De tolv årstiderna" är färdig. Den handlar om livets olika faser, gestaltade i olika scener; så kallade årstider. Hur många årstider ett liv innehåller är oklart. Men de kommer och går. Efter sig lämnar varje årstid en fundering. Tillsammans blir de en liten nomadparad, en minneskavalkad, en väderleksrapport och vittne från ett liv.
...
Snart på en fasad nära dig.

Läs hela inlägget »

Läser mina linjer och inspireras av;
Yohji Yamamoto is the “ultimate fashion rebel”, unashamedly anti-fashion, he’s been doing his own thing since the late 1970’s. Showing side by side with Rei Kawakubo in Paris, 1981, the all black shows shook the very foundations of the fashion world. For Yohji the starting point is with the fabric, hand made in Kyoto, with inspirations coming from military and pauper clothing. Yohji sees perfection as an intolerable ugliness representative of structure and order and with that an unwillingness to be free. He feels most comfortable when he can see scars, failure and distortion, for him these are the clothes of freedom.

Läs hela inlägget »

Ägnar mig åt skisserier. Inte förstrött, tvärtom engagerat. Fast fortsatt undrande. Tittar, väger och mäter färg, form och linjer. Lyssnar på Martin G's album https://m.youtube.com/playlist?list=PLSKvbiScaVZl4Dy7_sCBBfmC42gGEvb-G . Bläddrar igenom det som det skissblock jag förstår det som. Kanske spår 8 kan vara något annat en en skiss. Läser ljudbilderna som utspel och fragment. Precis som mitt eget arbete ibland samlas till utställning (faces...) eller album, tar MG's undersökande arbete form för en publik. Inte mindre intressant; de små bitarna är utsnitt från en större struktur; äldre byggnader, kommande byggnader och de som aldrig blev mer än den erfarenhet de bibringade för den rena lustens skull eller något helt oväntat. Allt arbete är intressant; så väl smulor som tunga bakverk. Eftersom att de delar samma kropp, samma referens. Det skapande subjektets Shangri-la.

Läs hela inlägget »

Är synnerligen upptagen med att ta vid i tidigare arbeten. Text, måleri eller grafik...likartat. Texten "0" som jag satte samman i april 2014, som endast trycktes i två exemplar, låter sig läsas på nätet; http://checkout.frontbook.crimson.se/?fsaction=Share.preview&ref2=c0763cf96b49b8e4f61ce86407f9d9bd
...och jag läser den. Mest för att förstå vart jag kom ifrån, men också för att fundera över vad som nu kan tänkas ta form.
Likaså i måleriet, jag lämnade stillatigande 2014, justerar jag nu. Ser om jag kan ta bilderna i mål.
Grafiken klipper jag i bitar och bygger om i nya konstellationer.
Imorgon stundar vernissage på Krapperup och Happy Christmas Saloon. 3 bilder om frihetskamp och frihetslängtan och frihetskomplikationer. Varmt välkomna!

Läs hela inlägget »

Nya rolltolkningar sökes!
Audition 16 - 18.
Det handlar om något viktigt.



Läs hela inlägget »

Klipper ner 20 tryck i bitar. Bygger upp en annan struktur. 

Börjar baka. Det saknas bröd. Upptäcker att jag saknar de ingredienser som jag vant annars rör ihop. Finner ett paket polenta. Stått i skafferiet en tid. Tillsammans med mannagryn och skorpmjöl utgör dinkelmjölet bara en försvinnande del. Polentabröden lyser gula. De gick att äta.

Mitt konstverk i parken i Höganäs hade kastats iväg från den plats som jag placerat det på. Men det var helt. Konstigt nog. Nu stod det ute i den fria dungen. Inte fasttejpat vid boken, som boken handlade om. Andra konstverk var ned- och avklippta, neddragna och kringspridda. En ny ordning…i all oordning. Jag ställde mig vid mitt verk och tittade ut i ljuset i linje med vart det pekade från sin nya plats. Tänkte ”att detta vara lika bra”. ”Kanske bättre”. Lastade in verket i bilen och körde hem.

Läs hela inlägget »

Fortsätter att exponera tänkta jag i röntgenblicken. Vad gömmer sig i väskan? Hur låter det sig visas? Vad är känt och okänt? Vad utgör jagets mest signifikanta drag...rester och spår?

Läs hela inlägget »

Påminner mig alla er som har en bild utförd av mig därhemma eller på kontoret. Kollegan, bibliotekarien, den döpte, alla födelsedagsfirarna, den nyblivne föräldern, banktjänstepersonen, stockholmarna, kommunerna och landstingen, eleven, de unga paren, formgivarna, den troende och de gifta, konstföreningarna, stammisarna, tjocka släkten, de som inte kunde sluta titta, de som bodde i Bryssel ett tag, chefer och vanligt folk, hen som gillar mattor som jag, 6-åringen, 82-åringen, mentorn, hen som letat, den som inte hade plats egentligen, fiskaren, skulptören, vännen och den fina...och alla ni andra.
Påminner mig om att det hänt något hos er som gjort att en av mina bilder befinner sig i er närhet. Påminner mig för att det betyder mycket.

Läs hela inlägget »

Det staplas. Och balanseras.
Resten svävar undrande vid sidan av.

Läs hela inlägget »

Intressant att arbeta med flera delar av ett verk. De 12 årstiderna; en dialog med platsen som verket skall exponeras på; också en reflektion över de tilltänkta innehavarna av verket; också min traditionella formlek på gränsen mellan det mest konkreta och det onåbara. Hamnar i ett samtal om livets skiftningar; med alla dess önskningar, spänningar och stiltjen. Abstrakta drömmar om framtiden och välgång, svävande aningar vad som nyss hänt och faktiska händelser. Livets 12 vägskäl, 12 måsten, 12 tankar.

Läs hela inlägget »

Måleriet rör sig i en riktning. En lätt aning, ett vagt spår. Efter en tid av svävande reflektion, viker ett blad sig åt sidan. Ett skikt visar sig. Källarbandet trummar på som vanligt, men är det inte en antydan till annan frasering? Ett källarfönster på glänt? Det händer.

Läs hela inlägget »

Om att göra om
Om att ta ett steg vidare
En omvärdering
En omlärning av livet
Jag håller fast
I mitt om
I mitt hemmasnickrade
Måleri
Liv
Berättande
Om

Läs hela inlägget »

En liten konstruktion
Som döljer och visar
Kanske lätt bevisar
Tankens permission

Läs hela inlägget »

Skiftar idag mellan melodivalen "work Hard" (från Depeche Modes B-sida på everything counts...bara det en ödesmättad titel) & sarah dawn finers version på "kärleksvisan". På diskmaskinen display lyser "end". När jag öppnar den vita luckan slår ett varmt andetag emot mig. Läser bengt ohlssons krönika i dn och sitter med honom en stund och tittar över hans axeln på berget. Från ovanvåningen strömmar barnens värld...i sanning en annan dimension. Släntrar ut i ateljén och betraktar konstverket som skall flytta ut i "hidden art" nästa vecka. Mitt tankeinnehåll är ett samtal med mig likaväl som med de närmaste. Existenspulsation. Skaffade mig i veckan som gick ett instagramkonto.

Läs hela inlägget »

Det kommer att gömmas i en bok.
Tankarna
Om sanningarna

Läs hela inlägget »

Gömma konst. Förvandla tankar till objekt...som förvandlar tankar. Vandrar i tankens gömmor i ett inre samtal om vad jag vill pröva. Vad jag vill säga. Vad jag vill undra. Kanske är det gömda mitt framför ögonen. Kanske är det vi har mitt framför oss gömt...

Läs hela inlägget »

Då ska det talas om konst

http://www.dunkerskulturhus.se/scen/platshallare-scen/filosoficafe/
http://www.hd.se/lokalt/helsingborg/2015/09/08/han-blir-ny-husfilosof/

Läs hela inlägget »

Lustigt och intressant hur ofta en utställning i efterhand visat sig vara ett utkast. Ett steg på vägen.
A draft.
Bilderna tar sig ett modifierat uttryck senare. Om de inte lämnat mig.
Sitter med högar av material.
Det börjar bli tid för draft 2. För er.

Läs hela inlägget »

Minimal inverkan på maximal effekt.
Går det?
Leker i laboratoriet.

Läs hela inlägget »

På bordet ligger
Vita duken
Därunder det manglade och strukna
Bor det egentliga

Läs hela inlägget »

En historisk garderob. Familjens, men mest en persons. En målning med slutaren öppen i 43 år. Plaggen fylls med minnen. Deformeras av minnen. Transformeras. Till temporära slutsatser, till fornlämningar, till historiska viskningar. En målning med bländaren vidöppen.

Läs hela inlägget »

Recensenter har skrivit att mina bilder ter sig rebusartade. Det är korrekt. Mest för att bilderna handlar om livet. Livet är en rebus. Tar sig form som och uttrycker sig som rebus. Vad bygger på vad, vilka delar ska bort till förmån för andra, vilka delar faller bort och vilka stannar kvar...? Inte för att rebusen någonsin låter sig lösas utan för att tillvarons tvingande form är sådan. Fragment på fragment, önskan på önskan, avsikt på avsikt...
Som den här bilden. Fragment bygger en kropp, en historia. Ett huvud är en barntröja i storlek 52, en upp-och-ned-vänd fågelbur utan dörr. Bröstet bygger på en karamellpaketerad känsla, knuten, knuten och inslagen med rosetter och råbandsknopar. Är det en fågel, fisk eller något mitt-i-mellan som känslan tar form som? I den transparenta torson visar sig livets lilla krukväxt. Barndomens sigill och minnen klär rockens fladdrande yta. I horisonten ett 'BOOM', som en påminnelse om vårt temporära nedslag. I ett annat väderstreck synes teatern, bergskedjan och sufflörens kala hjässa.
Idag tillkom några fragment till. För att livet ännu pågår. Re-rebus.

Läs hela inlägget »

Tvivel


Äntligen, kan det tyckas. Men varför?
Jag har gjort tusen och åter tusen bilder. Tänkt en handfull till.
Mitt personliga rekord är 130 på 48 timmar. Rivna, komponerade och titelsatta.
Ett tämligen jämnt flöde, som enbart blivit stört av lite till eller lite mindre.
Men nu. Stötvis. Kaskad eller sipprande.
Men nu? Ännu en bild?
Då. I detta nu. Väcks förstås frågan; vad är egentligen bilden? Varför uppstår den?
Jag läser linjen som en religiös distinktion och bär den som det allra heligaste.
Jag applicerar färgen för den trasa den är (ryckt ur sitt segel).
Jag framför bilden som en spegel, som en trossats, som en glipa i väven.
Bilden är ett andetag, därav dess tusenfalt - en effekt av livsviljan.
Bilden är den ständiga viljan till begriplighet och nyfikenhet.
...
Har jag tappat intresset för begriplighet, är nyfikenheten stillad?
Eller är det begripit och har nyfikenheten stillats?
Tvivel...gör att fingertopparna lägger sig nätt på pappret. Som på bröstet på en mycket god vän. Med frågan ringande i huvudet; "hur är det?"..."vad vill du?". 
Inget är Begripit, men begripit nog, och nog har nyfikenheten sett ett och annat.
...
Skapandets egenvärde, njutning och utsvävning vet vart vi ska.
...
Vänta lite bara.




/


Wieved Warranty


Based on transparency, depending on light, visions occur beyond My Control.


My translucent appereance is engaging the forces of creation.


Only swiftly i reccon the yander referenses. They are mine, and mine only to mold. Given and lost.


As I contain I emerge. 


Being displaced on a surface I can see my partnership  in patterns.


Re-markable. Labelled. Petit and positioned. Made to last, until the next departure.


It is juli...


.

Läs hela inlägget »

Frisyren

CEAA3BD0-3127-4C9A-9309-5B472F91C34B.jpg
CEAA3BD0-3127-4C9A-9309-5B472F91C34B.jpg
Läs hela inlägget »

Sommar & Vinter i P1 - Sanna Lundell

http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/576705?programid=2071

C0358D7A-F212-4182-92F4-173FBBE55613.jpg
C0358D7A-F212-4182-92F4-173FBBE55613.jpg
Läs hela inlägget »

.

9CA1B5E8-FA65-4F7E-AF9E-DC903CD2222D.jpg
9CA1B5E8-FA65-4F7E-AF9E-DC903CD2222D.jpg
Läs hela inlägget »

En hemmavrå-pietá. Livsteman hängda på vädring och tork. Rumsligheten sträcker sig utåt. Troget på höger axel vilar kannan (som överskrivits ett bord). I famn och bröst söker gestalter tröst på strandad kon-tiki-liknande farkost. I hörlurarna ljuder musik som gör att händer knäpps. Allt vilar på två pallar inlånade från en cirkus.

A474E11B-D670-4C6D-B30D-F002C9686C1E.jpg
A474E11B-D670-4C6D-B30D-F002C9686C1E.jpg
Läs hela inlägget »

Tuschen rinner ur penseln
Sedan söker kolet
Och pastellen studsar lätt
...
Ansiktssökandet leder till dolda djup
...
Blir varse delar av mitt kraftfält
...
Betraktar mig självet
...

Läs hela inlägget »

.

A0A2E623-FBAA-47BD-9990-99560E63E2A8.jpg
A0A2E623-FBAA-47BD-9990-99560E63E2A8.jpg
Läs hela inlägget »

Måste jag nog ändå ta mig själv på allvar

6A252717-A4B1-4CD0-AD70-1133AB13439E.jpg
6A252717-A4B1-4CD0-AD70-1133AB13439E.jpg
Läs hela inlägget »

.

BB81DE9A-D9E6-4265-BD77-6FC71964BD55.jpg
BB81DE9A-D9E6-4265-BD77-6FC71964BD55.jpg
Läs hela inlägget »

Ensamhet. Är allas lott och naturtillstånd. Världen tycks bli som jag möter den och anta former jag bibringar. Problem jag ställs inför måste jag lösa. Glädjeämnen jag får uppleva är mina gyllene stunder. Mina sorger och besvär ligger i min packning att bära.
Delad ensamhet är dock bättre. Rygg mot rygg lutade mot varandra inför en omgivande ström av stimuli eller ansikte mot ansikte med blicken sökande in i ett medvetande och vidare mot vissheten att den andre vill mig väl. Det räcker. Det räcker tusen mil. Det ger sällskap på resan. Vi kan vinka på varandra genom hagelbyar, orkan och hällregn. När inte rösten når eller bär. När inte jag begriper eller förstår. Kan jag se att du rör din öppna handflata riktad mot min.

D59382C0-D98A-41FC-A039-F32D7B9CC3F9.jpg
D59382C0-D98A-41FC-A039-F32D7B9CC3F9.jpg
Läs hela inlägget »

Sommar. I Skriperydstrakten, en bra bit från huset där vi tvagade oss med vatten från spann, fanns i den surrande skogen ett vattenfyllt hål. Fem meter på diagonalen. Kolsvart bråddjupt. Runtom dess yta stod en plym av allsköns skogsblom och vippigt gräs. Likt ögonfransar runt ett bottenlöst öga som vilande betraktade den klarblå himmeln. Eller var det ett gapande svalg till bredden toppat av nedkylt prat, insamlat från tidernas begynnelse? Någon i sällskapet välkomnade kontrasten mellan den kupétorra Saaben och det iskalla blöta...och hoppade i. Kanske var urtidsvaken ett spår av ett utomjordiskt besök? Ett avtryck från ett UFO:s landnings- och startmotorer? DÅ. Besättningen uppenbarade sig vid uppskjutsplatsen - flera små kopparfärgade som stod och vinkade. Stilla, men distinkt. Jag häpnade. De tycktes klara för avfärd, iklädda rymddräkter. Eller hade de nyss landat och var här för närkontakt och meningsutbyte om Sanningen? Ivrigt gjorde jag sällskapet uppmärksamma på de små kosmonauterna. I samma stund som de dök ned i genom den svarta spegeln, skrattade vännerna och upplyste mig om att det huserade signalkräftor i pölen. Hm, men vem vet tänkte jag..?

Försöker påminna mig om vad det nu var som det handlar om...

Blogg. Skriver sig genom ett intresse. För självet och den andre. Orden avslöjar inga nya sanningar utan kastar istället solkatter i ögonen på läsaren. Den motljussiluett som emellanåt kan skönjas tror jag trots allt är meningsfullheten. Meningsfullheten kring varat. Skrivandet är själva leken med meningsfullheten, lika väl som en skapelseakt av det meningsbildande; den världsbildsskapande handlingen. Därav intresset för texten...och bilden.

Läs hela inlägget »

Charlotte...

E86D1F77-2EDA-4C74-8BC8-3A64A5733FA3.jpg
E86D1F77-2EDA-4C74-8BC8-3A64A5733FA3.jpg
Läs hela inlägget »


Jag fick en gång ha bildlektioner med ungdomar som för inte så länge sedan kommit till Sverige. De var samlade under ett skoltak, anlända från olika hörn som jag inte kände till. En särskild stämning uppstår i ett rum där ögonens språk talar tydligare än tungans. Jag hade tänkt ut en spännande uppgift, tyckte jag. Jag hade försett en uppsättning bruna kuvert med ett innehåll som skulle ligga till grund för ett "problem" att lösa. På kuvertet hade jag skrivit "Till Dig". Inuti kuvertet låg några slumpmässiga fragment; tidningsurklipp, en tråd, en liten bit av ett fotografi, ett par linjer på en lapp. Dessutom låg ett litet kort meddelande. 
"Jag har letat länge
Nu står mitt hopp till dig
För du vet...
Vad det VIKTIGASTE är"
Undrande blickar sökte varandra. Jag anade viss, befogad, irritation. Vad var det här?
Jag hade arrangerat det så att eleverna skulle lösa sin uppgift på egen kammare, för att efter en timme presentera sina tankar och sitt arbete, gemensamt.
Vi samlades runt ett större bord. Det blev inte mycket prat, av förklarliga skäl. Men ögonen talade. Och bilderna.
Varje bild gestaltade ett hus. 
Ett övergett hus. Ett bebott hus. Ett hus i ruiner. Ett hus med trädgård. Ett hus med en familj framför.
...
Nu sitter jag ner med bilder från 2012, som ånyo påkallat min uppmärksamhet. Det händer titt som tätt. En saknad i bilden gör sig påmind. Att det kan ta år för brister att finna en väg, är en behaglig och tämligen "naturlig" situation. Välkomnar därför möjligheten. 
...
Huset. En utsliten symbol. För dem som ser husfasaden som ett semesterminne från Smögen.
Huset. En i grund och botten central symbol för varje människa som tappats bort.
...
Till verket.

Läs hela inlägget »

Den som målar, är i huvudsak inte upptagen av måleri. (Precis som den som gör film inte är upptagen av att göra film) Det handlar i själva verket om något väsensskilt annat. Som att ro för att ta sig över sjön. Den som ror ror inte, utan tar sig över sjön. Turen över sjön syftar inte i första hand till att ta sig över sjön, utan snarare att fullgöra en önskan; en strävan; en längtan (apropå något annat). Då är det klart bra om en kan ro, men för att fullfölja själva grundelementet i det avsedda är mediet lika avgörande som helt ovidkommande. Måleriet är ett uttryck, men egentligen inget måleriskt uttryck, utan ett levt subjekts uttryck; av dess upplevda erfarenheter och preferenser. Även det enklaste porträtt är en vinkning från andra sidan sjön.

04A80F68-BF03-40CC-9144-1146ADCCC32F.jpg
04A80F68-BF03-40CC-9144-1146ADCCC32F.jpg
Läs hela inlägget »

En gång målade jag.
Nu vet jag inte vad jag det är.
.
Jo, det är klart att jag vet.
Men måleri, det är bara en rubrik till ett kapitel i en konstbok.
.



Läs hela inlägget »

Som heter duga. Tillbaka i barnkammaren, med alla dess reliker. Uppenbarar sig det mytologiska djuret.
Bilden som aldrig blir färdig...fortsätter att ofärdiggöra sig. Jag följer med.

288ACEC2-2F03-4999-ADC6-71137E5CD1F6.jpg
288ACEC2-2F03-4999-ADC6-71137E5CD1F6.jpg
Läs hela inlägget »

Uppstod

998D47B6-48F1-46FA-A4EC-9AAB7BC222BA.jpg
998D47B6-48F1-46FA-A4EC-9AAB7BC222BA.jpg
Läs hela inlägget »