2015 > 01

I ett ansikte ryms många.
Ett ansikte är många...

Läs hela inlägget »

Som i en Adventskalender gläntar en ny bild dagligen bakom en liten lucka. Det kreativa bygget tycks rymma en oändlig mängd luckor. De följer en väg vari varje lucka är länkad i nästa. Processen bestämmer utgångspunkten för följande bild och kreativiteten öppnar upp för dess obestämdhet. Som ett led av dominobrickor, kausalt predestinerade tillika fria att röra sig i och med att de påbörjat sin rörelse. Jag öppnar förväntansfullt lucka efter lucka. Vad gömmer sig där bakom? Vad kan jag inhämta för fynd? Vad faller ur mina händer idag? En sidodörr öppnade sig och ledde mig in på detta spår. Sidodörren är nu inte längre inom sikte. Jag har sökt mig runt minst en krök sedan dess. Jag låter mig öppna lucka 77 i denna avdelning. Med väntat och oväntat resultat. Det är avtalet med byggherren.

Läs hela inlägget »

En tid av vila. En tid av återhämtning. En tid av kreativ vällustighet och nyfikenhet har tillryggalagts. Porträttet som objekt och projekt har återuppväckts ur glömskans arkiv. Aldrig tidigare har jag jobbat så intensivt med ansiktet som absolut fokus. I mina ungdomsår, låt oss säga mellan 16 och 20, var projektet att bemästra konstruktionen av en persons utseende och uttryck. När projektets mål var uppfyllda kunde jag gå vidare till andra områden inom konsten att utforska och sätta i verket. När jag nu återvänt till igenväxta stigar har det visat sig vilken dynamik porträttet faktiskt rymmer. En känsla, sinnesstämning, närvaro och frånvaro, en önskan, ett rop på hjälp, eller kärleksfull och varm intention. Jag använde mig en gång av porträttet för att förstå och förmedla mitt samtida liv. När jag nu betraktar ett sjuttiotal porträtt utförda under 50 dagar, ser jag att jag praktiserat samma användning. I en skakig tillvaro, en tid av tillblivelse, framträder porträttet som en ledstång...en expressiv oas, där jag kan vila, återhämta mig och finna riktning. Porträttens ambivalens går inte att underskatta - vad de egentligen säger eller betyder är tämligen öppet, utöver det faktum att de alla tillkommit i ett öppet, kravlöst tillstånd.

Läs hela inlägget »

Varför alla dessa gråtande barn (på bild)? Alla som har det minsta erfarenhet av barn vet ju att de mestadels är glada, uppfinningsrika och starka. Bearbetar Anna Zinkeisens klassiska gråtande barn. Nu är det ett barn jag känner :)

Läs hela inlägget »

Pastell + bladguld = ngt annat

Läs hela inlägget »

Pastell + frigolit = resultat

Läs hela inlägget »

Fortsätter att måla ansikten på gamla målningar.

Läs hela inlägget »

Betraktar några av de bildgåtor jag gjorde 2002/2003. De syftade till att öva tecknandet och fånga en ståndpunkt kring en tanke, erfarenhet eller ståndpunkt. Gåtorna gäckar än.

Läs hela inlägget »

Bygger om bilder...och berättelser.

Läs hela inlägget »

Min atelje packar jag upp och ned i askar och burkar. Reser lätt för överlevnad, god jaktlycka och skörd.

Läs hela inlägget »

2015 > 01

I ett ansikte ryms många.
Ett ansikte är många...

Läs hela inlägget »

Som i en Adventskalender gläntar en ny bild dagligen bakom en liten lucka. Det kreativa bygget tycks rymma en oändlig mängd luckor. De följer en väg vari varje lucka är länkad i nästa. Processen bestämmer utgångspunkten för följande bild och kreativiteten öppnar upp för dess obestämdhet. Som ett led av dominobrickor, kausalt predestinerade tillika fria att röra sig i och med att de påbörjat sin rörelse. Jag öppnar förväntansfullt lucka efter lucka. Vad gömmer sig där bakom? Vad kan jag inhämta för fynd? Vad faller ur mina händer idag? En sidodörr öppnade sig och ledde mig in på detta spår. Sidodörren är nu inte längre inom sikte. Jag har sökt mig runt minst en krök sedan dess. Jag låter mig öppna lucka 77 i denna avdelning. Med väntat och oväntat resultat. Det är avtalet med byggherren.

Läs hela inlägget »

En tid av vila. En tid av återhämtning. En tid av kreativ vällustighet och nyfikenhet har tillryggalagts. Porträttet som objekt och projekt har återuppväckts ur glömskans arkiv. Aldrig tidigare har jag jobbat så intensivt med ansiktet som absolut fokus. I mina ungdomsår, låt oss säga mellan 16 och 20, var projektet att bemästra konstruktionen av en persons utseende och uttryck. När projektets mål var uppfyllda kunde jag gå vidare till andra områden inom konsten att utforska och sätta i verket. När jag nu återvänt till igenväxta stigar har det visat sig vilken dynamik porträttet faktiskt rymmer. En känsla, sinnesstämning, närvaro och frånvaro, en önskan, ett rop på hjälp, eller kärleksfull och varm intention. Jag använde mig en gång av porträttet för att förstå och förmedla mitt samtida liv. När jag nu betraktar ett sjuttiotal porträtt utförda under 50 dagar, ser jag att jag praktiserat samma användning. I en skakig tillvaro, en tid av tillblivelse, framträder porträttet som en ledstång...en expressiv oas, där jag kan vila, återhämta mig och finna riktning. Porträttens ambivalens går inte att underskatta - vad de egentligen säger eller betyder är tämligen öppet, utöver det faktum att de alla tillkommit i ett öppet, kravlöst tillstånd.

Läs hela inlägget »

Varför alla dessa gråtande barn (på bild)? Alla som har det minsta erfarenhet av barn vet ju att de mestadels är glada, uppfinningsrika och starka. Bearbetar Anna Zinkeisens klassiska gråtande barn. Nu är det ett barn jag känner :)

Läs hela inlägget »

Pastell + bladguld = ngt annat

Läs hela inlägget »

Pastell + frigolit = resultat

Läs hela inlägget »

Fortsätter att måla ansikten på gamla målningar.

Läs hela inlägget »

Betraktar några av de bildgåtor jag gjorde 2002/2003. De syftade till att öva tecknandet och fånga en ståndpunkt kring en tanke, erfarenhet eller ståndpunkt. Gåtorna gäckar än.

Läs hela inlägget »

Bygger om bilder...och berättelser.

Läs hela inlägget »

Min atelje packar jag upp och ned i askar och burkar. Reser lätt för överlevnad, god jaktlycka och skörd.

Läs hela inlägget »

2015 > 01

I ett ansikte ryms många.
Ett ansikte är många...

Läs hela inlägget »

Som i en Adventskalender gläntar en ny bild dagligen bakom en liten lucka. Det kreativa bygget tycks rymma en oändlig mängd luckor. De följer en väg vari varje lucka är länkad i nästa. Processen bestämmer utgångspunkten för följande bild och kreativiteten öppnar upp för dess obestämdhet. Som ett led av dominobrickor, kausalt predestinerade tillika fria att röra sig i och med att de påbörjat sin rörelse. Jag öppnar förväntansfullt lucka efter lucka. Vad gömmer sig där bakom? Vad kan jag inhämta för fynd? Vad faller ur mina händer idag? En sidodörr öppnade sig och ledde mig in på detta spår. Sidodörren är nu inte längre inom sikte. Jag har sökt mig runt minst en krök sedan dess. Jag låter mig öppna lucka 77 i denna avdelning. Med väntat och oväntat resultat. Det är avtalet med byggherren.

Läs hela inlägget »

En tid av vila. En tid av återhämtning. En tid av kreativ vällustighet och nyfikenhet har tillryggalagts. Porträttet som objekt och projekt har återuppväckts ur glömskans arkiv. Aldrig tidigare har jag jobbat så intensivt med ansiktet som absolut fokus. I mina ungdomsår, låt oss säga mellan 16 och 20, var projektet att bemästra konstruktionen av en persons utseende och uttryck. När projektets mål var uppfyllda kunde jag gå vidare till andra områden inom konsten att utforska och sätta i verket. När jag nu återvänt till igenväxta stigar har det visat sig vilken dynamik porträttet faktiskt rymmer. En känsla, sinnesstämning, närvaro och frånvaro, en önskan, ett rop på hjälp, eller kärleksfull och varm intention. Jag använde mig en gång av porträttet för att förstå och förmedla mitt samtida liv. När jag nu betraktar ett sjuttiotal porträtt utförda under 50 dagar, ser jag att jag praktiserat samma användning. I en skakig tillvaro, en tid av tillblivelse, framträder porträttet som en ledstång...en expressiv oas, där jag kan vila, återhämta mig och finna riktning. Porträttens ambivalens går inte att underskatta - vad de egentligen säger eller betyder är tämligen öppet, utöver det faktum att de alla tillkommit i ett öppet, kravlöst tillstånd.

Läs hela inlägget »

Varför alla dessa gråtande barn (på bild)? Alla som har det minsta erfarenhet av barn vet ju att de mestadels är glada, uppfinningsrika och starka. Bearbetar Anna Zinkeisens klassiska gråtande barn. Nu är det ett barn jag känner :)

Läs hela inlägget »

Pastell + bladguld = ngt annat

Läs hela inlägget »

Pastell + frigolit = resultat

Läs hela inlägget »

Fortsätter att måla ansikten på gamla målningar.

Läs hela inlägget »

Betraktar några av de bildgåtor jag gjorde 2002/2003. De syftade till att öva tecknandet och fånga en ståndpunkt kring en tanke, erfarenhet eller ståndpunkt. Gåtorna gäckar än.

Läs hela inlägget »

Bygger om bilder...och berättelser.

Läs hela inlägget »

Min atelje packar jag upp och ned i askar och burkar. Reser lätt för överlevnad, god jaktlycka och skörd.

Läs hela inlägget »