2015 > 02

Blickar in i en ganska omedelbar framtid. Som på sätt och vis vilar på en temporärt avlägsen dåtid. Därimellan ligger ett hav av tystnad följt av ett pärlband av porträttöar. Tror mig ha besökt den sista porträttön på ett tag. Ovisst. Tror mig väntas av nya ljusa vyer. Till dess;

Läs hela inlägget »

En bild om samspelet ... Kontraktet mellan mig och mina intentioner ... Visioner. Dubbelheten, där jaget bär åtaganden och odlar fria tankar. Där uppbärandet, skuggandet, växandet och rymmandet är samtida i jongleringsakten ... Balansakten. De betraktar båda horisonten för det undertecknade. En fångad skärningspunkt. Jag betraktar för en bättre värld.

Läs hela inlägget »

Kalibrerar det finstilta.

Läs hela inlägget »

Stiger ut ur konstfabrikens porträttavdelning och öppnar dörren till den ljusa avdelningen som sysselsatt sig med målerisk gestaltning under många år. Det börjar bli tid att göra utställning i Falsterbo. Jag och Yayoi möts under temat "home GAME" (läs mer på; http://www.vellinge.se/uppleva-gora/kultur/falsterbo-konsthall/kalendarium-2015/homegame/ ).
För att återerövra minnet och fokus för den egentliga stammen för mitt arbete de senaste 10 åren, uppväcker jag en äldre blogpost;
"
I mitt arbete med måleriet har det under de senaste åren framträtt några återkommande objekt som representativa bastoner, symboliska fyrar.
Kannan
Bordet
Buren
Kärlet
Knoppen
Alla är gestaltningar av kroppen i dess skiftande funktioner och innebörder.
Kannan är jaget som ger, som förmedlar och som skapar . Kannan häller och bjuder.
Bordet är jaget som bär, som ordnar och exponerar. Bordet är kraft och goda avsikter.
Buren är jaget som roll, som stänger in och släpper ut. Buren är tillflykt och flykt.
Kärlet är jaget som samlar, som rymmer och som lagrar. Kärlet är det privata och omslutna.
Knoppen är jaget som växer, som vilar och som lovar något nytt. Knoppen spränger och sluter sig.
.
I samsande lek med bildens särskilda historia får fyrarna lysa i tillvarons dunkla gryningsljus.
.
"
Så här i efterhand...med "nya ögon" på vilande verk och arbete, blir jag påtagligt berörd av bordet som tematik. Känner starkt min "bordighet" och livets belastning. Min "kärlighet", "knoppighet" och "burhet" ger mig hopp och tilltro. Det är väl kanske så i livet - tyngd och lätthet svävar förbi och hoppfulla förtecken placeras på det med kraft installerade bordet. Hopp och förtvivlan invävt i samma bild. Sådan är bilden. Sådan är tillvaron.

Läs hela inlägget »

I Forough Farrokhzads dikt ”En annan födelse” skriver hon;




Ingen fiskare fångar en pärla

i en ynklig bäck som slingrar sig fram till en pöl

.

Bekräftar hennes tanke först. I en enkel ”pöl-tillvaro” finns inte mycket att hoppas på. Men sedan kommer jag att tänka på pärlan framför fiskaren.

Gruskornet som startskott är känt som pärlans ursprung. Även i enklare bäckar och pölar finns grus(-korn). .

Visst sägs rum behöva utsikt och tanken fri lejd. (precis som pärlan sägs kräva sina bestämda förutsättningar).

Men pärlor finner man inte, de gör man. (de uppstår inte – de uppfinns/de fångas inte - de skapas)

I bäck, fors eller flod. I ateljé, studio eller på knä vid tvättmaskin.

Därför sätter jag mig till eftertänksamt motvärn apropå F´s ord, som jag förövrigt är välvilligt intresserad av.
……………….
Söker efter en internationell dagstidning på Haag HS, för att läsa om hur det gått för Angela Merkel i det tyska valet. Fastnar för International Herald Tribune som flaggar för Merkel och tysk politik i flera reportage. Dock fångar Cathrin Schaers artikel om modedesignern Krikor Jabotian, verksam i Beirut, mitt intresse. I absolut närhet av granater och blodsutgjutelse skapar han high fashion. Hans erfarenhet av att arbeta i Paris är att hans verk antar en lugnare framtoning, han får tid att tänka och fokusera på sitt arbete i stort. I Beirut sker arbetet i en spontan miljö, eftersom att förutsättningarna skiftar så dramatiskt från stund till stund. Kulturhistorikern Jane Tynan vid College of Arts and Design i London fyller i att i situationer där konst och konflikt kommer obekvämt nära varandra uppstår laddningar som ett oundvikligt faktum. Dessutom påstår hon att människor som vet vad krig innebär är mer realistiska. Att parisbaserat mode riskerar att tappa djup i avsaknaden av det nämnda menar Tynan kan ses som en spegling av skapandes förutsättningar. Krikor Jabotian avslutar artikeln med att understryka att Libanesiska personer därav tenderar att vara proaktiva.

Varför fastnar jag vid artikelns budskap? Sannolikt för att jag som baserat mitt skapande mitt i familjens rum så tydligt kan identifiera mig med faktumet av de ständigt skiftande förutsättningarna. Ett mjölkpaket slår i golvet, någon har klämt sin tumme och behöver plåster, tre dörrar öppnas samtidigt och tvärdraget som uppstår sveper med sig fem pågående målningar….barn vill vara med och måla. Snart är det dags för kvällsvälling och sagostund. Eftersom att jag vill gestalta det levda livets närvaro (och inte dästa dåvaro), föreställer jag mig att jag kan ackumulera mina avsikter genom platsens lokalisering och förutsättningar. Ett sorts förkroppsligat projekt utan tullar och avgränsade restriktioner. De laddningar som uppstår i denna miljö intresserar mig på djupet. Påminner mig de ändlösa timmarna i ateljén innan barnen. Kan ibland drömma om de ändlösa timmarna i ateljén efter barnen. Men var det bättre? Blir det bättre? Lugnare. Mer fokuserat. Tid till eftertanke. Tveksamt. Martin Severinson, 27 minuter från Bryssel.
………………………………………….
Min sommargräsmatta är bortom all räddning.

Tack för det.

Klövern blommar vackert i stora fält. Mer spritt förekommer tusenskönor. Maskrosorna har blommat över i 100-falt, men är nu ett minne blott likt ungdomliga utsvävningar. I stenläggningens kanter kryper vackert lila blommor fram, vad de kan tänkas heta eller komma ifrån har jag ingen aning. Gräsets blommande vippor bugar som försjunkna i bön till livets lov. Som kronan på verket skapar mossan en mjuk heltäckande tillvaro (särskilt på norrsidan). Vad vore gräsmattan utan alla gästande inslag?

En Gräsmatta kanske någon skulle inflika.

En Gräsmatta är död. En Gräsmatta är ett förtryck. En Gräsmatta är grön.

En gräsmatta är möjligheten till överraskningar, samspel och oväntade möten.

En gräsmatta är en plats i livet där saker händer och tar plats.

Som i min penselflora.

Aldrig tvättade, men då och då omsorgsfullt avtorkade, verkar de sida vid sida.

I de vattefyllda glasburkarna står de till sig och frammanar koloristiska möjligheter jag inte visste fanns, eller var förmögen till att uppfinna.

Penslarna ger ifrån sig sin färg och suger upp de andra penslarnas färger.

Tillvarons blotta existens är nog för att under skall uppstå.

Under uppstår inte under disciplinära förhållanden.

Möjligen enbart i protesten mot dem.

.

Läs hela inlägget »

Grå torrpastell
Linjer
Sudda
Lite färg

Läs hela inlägget »

Ofta ligger det ett fokus på ögonen i ett porträtt. Men efter otaliga studier känns munnen som det område som upptar mitt största intresse.

Läs hela inlägget »

Tar fram kolteckningar utförda på kartong från 1993 i formatet 85x120.
Lägger till volym genom kulör.
(Bild i kökslampans sken och i gråmulet förmiddagsljus)

Läs hela inlägget »

2015 > 02

Blickar in i en ganska omedelbar framtid. Som på sätt och vis vilar på en temporärt avlägsen dåtid. Därimellan ligger ett hav av tystnad följt av ett pärlband av porträttöar. Tror mig ha besökt den sista porträttön på ett tag. Ovisst. Tror mig väntas av nya ljusa vyer. Till dess;

Läs hela inlägget »

En bild om samspelet ... Kontraktet mellan mig och mina intentioner ... Visioner. Dubbelheten, där jaget bär åtaganden och odlar fria tankar. Där uppbärandet, skuggandet, växandet och rymmandet är samtida i jongleringsakten ... Balansakten. De betraktar båda horisonten för det undertecknade. En fångad skärningspunkt. Jag betraktar för en bättre värld.

Läs hela inlägget »

Kalibrerar det finstilta.

Läs hela inlägget »

Stiger ut ur konstfabrikens porträttavdelning och öppnar dörren till den ljusa avdelningen som sysselsatt sig med målerisk gestaltning under många år. Det börjar bli tid att göra utställning i Falsterbo. Jag och Yayoi möts under temat "home GAME" (läs mer på; http://www.vellinge.se/uppleva-gora/kultur/falsterbo-konsthall/kalendarium-2015/homegame/ ).
För att återerövra minnet och fokus för den egentliga stammen för mitt arbete de senaste 10 åren, uppväcker jag en äldre blogpost;
"
I mitt arbete med måleriet har det under de senaste åren framträtt några återkommande objekt som representativa bastoner, symboliska fyrar.
Kannan
Bordet
Buren
Kärlet
Knoppen
Alla är gestaltningar av kroppen i dess skiftande funktioner och innebörder.
Kannan är jaget som ger, som förmedlar och som skapar . Kannan häller och bjuder.
Bordet är jaget som bär, som ordnar och exponerar. Bordet är kraft och goda avsikter.
Buren är jaget som roll, som stänger in och släpper ut. Buren är tillflykt och flykt.
Kärlet är jaget som samlar, som rymmer och som lagrar. Kärlet är det privata och omslutna.
Knoppen är jaget som växer, som vilar och som lovar något nytt. Knoppen spränger och sluter sig.
.
I samsande lek med bildens särskilda historia får fyrarna lysa i tillvarons dunkla gryningsljus.
.
"
Så här i efterhand...med "nya ögon" på vilande verk och arbete, blir jag påtagligt berörd av bordet som tematik. Känner starkt min "bordighet" och livets belastning. Min "kärlighet", "knoppighet" och "burhet" ger mig hopp och tilltro. Det är väl kanske så i livet - tyngd och lätthet svävar förbi och hoppfulla förtecken placeras på det med kraft installerade bordet. Hopp och förtvivlan invävt i samma bild. Sådan är bilden. Sådan är tillvaron.

Läs hela inlägget »

I Forough Farrokhzads dikt ”En annan födelse” skriver hon;




Ingen fiskare fångar en pärla

i en ynklig bäck som slingrar sig fram till en pöl

.

Bekräftar hennes tanke först. I en enkel ”pöl-tillvaro” finns inte mycket att hoppas på. Men sedan kommer jag att tänka på pärlan framför fiskaren.

Gruskornet som startskott är känt som pärlans ursprung. Även i enklare bäckar och pölar finns grus(-korn). .

Visst sägs rum behöva utsikt och tanken fri lejd. (precis som pärlan sägs kräva sina bestämda förutsättningar).

Men pärlor finner man inte, de gör man. (de uppstår inte – de uppfinns/de fångas inte - de skapas)

I bäck, fors eller flod. I ateljé, studio eller på knä vid tvättmaskin.

Därför sätter jag mig till eftertänksamt motvärn apropå F´s ord, som jag förövrigt är välvilligt intresserad av.
……………….
Söker efter en internationell dagstidning på Haag HS, för att läsa om hur det gått för Angela Merkel i det tyska valet. Fastnar för International Herald Tribune som flaggar för Merkel och tysk politik i flera reportage. Dock fångar Cathrin Schaers artikel om modedesignern Krikor Jabotian, verksam i Beirut, mitt intresse. I absolut närhet av granater och blodsutgjutelse skapar han high fashion. Hans erfarenhet av att arbeta i Paris är att hans verk antar en lugnare framtoning, han får tid att tänka och fokusera på sitt arbete i stort. I Beirut sker arbetet i en spontan miljö, eftersom att förutsättningarna skiftar så dramatiskt från stund till stund. Kulturhistorikern Jane Tynan vid College of Arts and Design i London fyller i att i situationer där konst och konflikt kommer obekvämt nära varandra uppstår laddningar som ett oundvikligt faktum. Dessutom påstår hon att människor som vet vad krig innebär är mer realistiska. Att parisbaserat mode riskerar att tappa djup i avsaknaden av det nämnda menar Tynan kan ses som en spegling av skapandes förutsättningar. Krikor Jabotian avslutar artikeln med att understryka att Libanesiska personer därav tenderar att vara proaktiva.

Varför fastnar jag vid artikelns budskap? Sannolikt för att jag som baserat mitt skapande mitt i familjens rum så tydligt kan identifiera mig med faktumet av de ständigt skiftande förutsättningarna. Ett mjölkpaket slår i golvet, någon har klämt sin tumme och behöver plåster, tre dörrar öppnas samtidigt och tvärdraget som uppstår sveper med sig fem pågående målningar….barn vill vara med och måla. Snart är det dags för kvällsvälling och sagostund. Eftersom att jag vill gestalta det levda livets närvaro (och inte dästa dåvaro), föreställer jag mig att jag kan ackumulera mina avsikter genom platsens lokalisering och förutsättningar. Ett sorts förkroppsligat projekt utan tullar och avgränsade restriktioner. De laddningar som uppstår i denna miljö intresserar mig på djupet. Påminner mig de ändlösa timmarna i ateljén innan barnen. Kan ibland drömma om de ändlösa timmarna i ateljén efter barnen. Men var det bättre? Blir det bättre? Lugnare. Mer fokuserat. Tid till eftertanke. Tveksamt. Martin Severinson, 27 minuter från Bryssel.
………………………………………….
Min sommargräsmatta är bortom all räddning.

Tack för det.

Klövern blommar vackert i stora fält. Mer spritt förekommer tusenskönor. Maskrosorna har blommat över i 100-falt, men är nu ett minne blott likt ungdomliga utsvävningar. I stenläggningens kanter kryper vackert lila blommor fram, vad de kan tänkas heta eller komma ifrån har jag ingen aning. Gräsets blommande vippor bugar som försjunkna i bön till livets lov. Som kronan på verket skapar mossan en mjuk heltäckande tillvaro (särskilt på norrsidan). Vad vore gräsmattan utan alla gästande inslag?

En Gräsmatta kanske någon skulle inflika.

En Gräsmatta är död. En Gräsmatta är ett förtryck. En Gräsmatta är grön.

En gräsmatta är möjligheten till överraskningar, samspel och oväntade möten.

En gräsmatta är en plats i livet där saker händer och tar plats.

Som i min penselflora.

Aldrig tvättade, men då och då omsorgsfullt avtorkade, verkar de sida vid sida.

I de vattefyllda glasburkarna står de till sig och frammanar koloristiska möjligheter jag inte visste fanns, eller var förmögen till att uppfinna.

Penslarna ger ifrån sig sin färg och suger upp de andra penslarnas färger.

Tillvarons blotta existens är nog för att under skall uppstå.

Under uppstår inte under disciplinära förhållanden.

Möjligen enbart i protesten mot dem.

.

Läs hela inlägget »

Grå torrpastell
Linjer
Sudda
Lite färg

Läs hela inlägget »

Ofta ligger det ett fokus på ögonen i ett porträtt. Men efter otaliga studier känns munnen som det område som upptar mitt största intresse.

Läs hela inlägget »

Tar fram kolteckningar utförda på kartong från 1993 i formatet 85x120.
Lägger till volym genom kulör.
(Bild i kökslampans sken och i gråmulet förmiddagsljus)

Läs hela inlägget »

2015 > 02

Blickar in i en ganska omedelbar framtid. Som på sätt och vis vilar på en temporärt avlägsen dåtid. Därimellan ligger ett hav av tystnad följt av ett pärlband av porträttöar. Tror mig ha besökt den sista porträttön på ett tag. Ovisst. Tror mig väntas av nya ljusa vyer. Till dess;

Läs hela inlägget »

En bild om samspelet ... Kontraktet mellan mig och mina intentioner ... Visioner. Dubbelheten, där jaget bär åtaganden och odlar fria tankar. Där uppbärandet, skuggandet, växandet och rymmandet är samtida i jongleringsakten ... Balansakten. De betraktar båda horisonten för det undertecknade. En fångad skärningspunkt. Jag betraktar för en bättre värld.

Läs hela inlägget »

Kalibrerar det finstilta.

Läs hela inlägget »

Stiger ut ur konstfabrikens porträttavdelning och öppnar dörren till den ljusa avdelningen som sysselsatt sig med målerisk gestaltning under många år. Det börjar bli tid att göra utställning i Falsterbo. Jag och Yayoi möts under temat "home GAME" (läs mer på; http://www.vellinge.se/uppleva-gora/kultur/falsterbo-konsthall/kalendarium-2015/homegame/ ).
För att återerövra minnet och fokus för den egentliga stammen för mitt arbete de senaste 10 åren, uppväcker jag en äldre blogpost;
"
I mitt arbete med måleriet har det under de senaste åren framträtt några återkommande objekt som representativa bastoner, symboliska fyrar.
Kannan
Bordet
Buren
Kärlet
Knoppen
Alla är gestaltningar av kroppen i dess skiftande funktioner och innebörder.
Kannan är jaget som ger, som förmedlar och som skapar . Kannan häller och bjuder.
Bordet är jaget som bär, som ordnar och exponerar. Bordet är kraft och goda avsikter.
Buren är jaget som roll, som stänger in och släpper ut. Buren är tillflykt och flykt.
Kärlet är jaget som samlar, som rymmer och som lagrar. Kärlet är det privata och omslutna.
Knoppen är jaget som växer, som vilar och som lovar något nytt. Knoppen spränger och sluter sig.
.
I samsande lek med bildens särskilda historia får fyrarna lysa i tillvarons dunkla gryningsljus.
.
"
Så här i efterhand...med "nya ögon" på vilande verk och arbete, blir jag påtagligt berörd av bordet som tematik. Känner starkt min "bordighet" och livets belastning. Min "kärlighet", "knoppighet" och "burhet" ger mig hopp och tilltro. Det är väl kanske så i livet - tyngd och lätthet svävar förbi och hoppfulla förtecken placeras på det med kraft installerade bordet. Hopp och förtvivlan invävt i samma bild. Sådan är bilden. Sådan är tillvaron.

Läs hela inlägget »

I Forough Farrokhzads dikt ”En annan födelse” skriver hon;




Ingen fiskare fångar en pärla

i en ynklig bäck som slingrar sig fram till en pöl

.

Bekräftar hennes tanke först. I en enkel ”pöl-tillvaro” finns inte mycket att hoppas på. Men sedan kommer jag att tänka på pärlan framför fiskaren.

Gruskornet som startskott är känt som pärlans ursprung. Även i enklare bäckar och pölar finns grus(-korn). .

Visst sägs rum behöva utsikt och tanken fri lejd. (precis som pärlan sägs kräva sina bestämda förutsättningar).

Men pärlor finner man inte, de gör man. (de uppstår inte – de uppfinns/de fångas inte - de skapas)

I bäck, fors eller flod. I ateljé, studio eller på knä vid tvättmaskin.

Därför sätter jag mig till eftertänksamt motvärn apropå F´s ord, som jag förövrigt är välvilligt intresserad av.
……………….
Söker efter en internationell dagstidning på Haag HS, för att läsa om hur det gått för Angela Merkel i det tyska valet. Fastnar för International Herald Tribune som flaggar för Merkel och tysk politik i flera reportage. Dock fångar Cathrin Schaers artikel om modedesignern Krikor Jabotian, verksam i Beirut, mitt intresse. I absolut närhet av granater och blodsutgjutelse skapar han high fashion. Hans erfarenhet av att arbeta i Paris är att hans verk antar en lugnare framtoning, han får tid att tänka och fokusera på sitt arbete i stort. I Beirut sker arbetet i en spontan miljö, eftersom att förutsättningarna skiftar så dramatiskt från stund till stund. Kulturhistorikern Jane Tynan vid College of Arts and Design i London fyller i att i situationer där konst och konflikt kommer obekvämt nära varandra uppstår laddningar som ett oundvikligt faktum. Dessutom påstår hon att människor som vet vad krig innebär är mer realistiska. Att parisbaserat mode riskerar att tappa djup i avsaknaden av det nämnda menar Tynan kan ses som en spegling av skapandes förutsättningar. Krikor Jabotian avslutar artikeln med att understryka att Libanesiska personer därav tenderar att vara proaktiva.

Varför fastnar jag vid artikelns budskap? Sannolikt för att jag som baserat mitt skapande mitt i familjens rum så tydligt kan identifiera mig med faktumet av de ständigt skiftande förutsättningarna. Ett mjölkpaket slår i golvet, någon har klämt sin tumme och behöver plåster, tre dörrar öppnas samtidigt och tvärdraget som uppstår sveper med sig fem pågående målningar….barn vill vara med och måla. Snart är det dags för kvällsvälling och sagostund. Eftersom att jag vill gestalta det levda livets närvaro (och inte dästa dåvaro), föreställer jag mig att jag kan ackumulera mina avsikter genom platsens lokalisering och förutsättningar. Ett sorts förkroppsligat projekt utan tullar och avgränsade restriktioner. De laddningar som uppstår i denna miljö intresserar mig på djupet. Påminner mig de ändlösa timmarna i ateljén innan barnen. Kan ibland drömma om de ändlösa timmarna i ateljén efter barnen. Men var det bättre? Blir det bättre? Lugnare. Mer fokuserat. Tid till eftertanke. Tveksamt. Martin Severinson, 27 minuter från Bryssel.
………………………………………….
Min sommargräsmatta är bortom all räddning.

Tack för det.

Klövern blommar vackert i stora fält. Mer spritt förekommer tusenskönor. Maskrosorna har blommat över i 100-falt, men är nu ett minne blott likt ungdomliga utsvävningar. I stenläggningens kanter kryper vackert lila blommor fram, vad de kan tänkas heta eller komma ifrån har jag ingen aning. Gräsets blommande vippor bugar som försjunkna i bön till livets lov. Som kronan på verket skapar mossan en mjuk heltäckande tillvaro (särskilt på norrsidan). Vad vore gräsmattan utan alla gästande inslag?

En Gräsmatta kanske någon skulle inflika.

En Gräsmatta är död. En Gräsmatta är ett förtryck. En Gräsmatta är grön.

En gräsmatta är möjligheten till överraskningar, samspel och oväntade möten.

En gräsmatta är en plats i livet där saker händer och tar plats.

Som i min penselflora.

Aldrig tvättade, men då och då omsorgsfullt avtorkade, verkar de sida vid sida.

I de vattefyllda glasburkarna står de till sig och frammanar koloristiska möjligheter jag inte visste fanns, eller var förmögen till att uppfinna.

Penslarna ger ifrån sig sin färg och suger upp de andra penslarnas färger.

Tillvarons blotta existens är nog för att under skall uppstå.

Under uppstår inte under disciplinära förhållanden.

Möjligen enbart i protesten mot dem.

.

Läs hela inlägget »

Grå torrpastell
Linjer
Sudda
Lite färg

Läs hela inlägget »

Ofta ligger det ett fokus på ögonen i ett porträtt. Men efter otaliga studier känns munnen som det område som upptar mitt största intresse.

Läs hela inlägget »

Tar fram kolteckningar utförda på kartong från 1993 i formatet 85x120.
Lägger till volym genom kulör.
(Bild i kökslampans sken och i gråmulet förmiddagsljus)

Läs hela inlägget »