2017

Avslutar ansiktstecknadet för en tid. Märkligt underhållande.

Läs hela inlägget »

Flera personer samsas i samma person.

Läs hela inlägget »

Tills papperna tar slut.
4 kvar.
Sedan fokus på utställningarna i jan/feb/mars.

Läs hela inlägget »

En linje
Spelar över ytan

Läs hela inlägget »

Roar mig med att undersöka kombinationer av ansikten i kölvattnet av allt tecknande.

Läs hela inlägget »

Lyssnar på tavlan. Vad är det den vill berätta? Om sånt som är viktigt och pågår.

Läs hela inlägget »

Låter pennan löpa och linjen få ta form. Intressant att följa rörelserna och sedan se vad det linjära antagandet rymmer när det fylls i.

Läs hela inlägget »

Summerar fotografierna från helgens kulturdygn och workshop på Konsul Perssons Villa. Här följer några från persongalleriet som deltog och undersökte mediet. Tack för ert mod och er nyfikenhet! Ett Caravaggiofotografi som rymmer sina särskilda kvalitéer.

Läs hela inlägget »

Arbetar fram de första 20 officiella artmoney-sarna. För utställning på Åland.
http://artmoney.org/users/martin-severinson

Läs hela inlägget »

Kom och ta dig ett alternativt självporträtt i min fotografiska workshop eller deltag i ett filosofiskt samtal om vad som kan tänkas gry eller gro i vår tid. Eller upplev något helt annat i kulturdygnet i Villan - Konsul Perssons vita hus, Helsingborg, till helgen! Massor av relevans :)

https://www.facebook.com/Kulturdygnetivillan/

Läs hela inlägget »

Tror att jag gör artmoney

Läs hela inlägget »


...
En man kommer fram på ett vernissage och viskar frågande; "är det en Issey Miyaki?" Jag viskar som svar; "nej, det är en Dries Van Noten". Det gällde inte konsten, utan kavajen som konstnären bar. Ordväxlingen som främst påminner om ett utbyte av kryptiska kodord i en gammal spionfilm - var det bara en enkel fråga två män emellan eller vittnade det om något annat?
...
Uttrycket "kläderna gör mannen" tillskrivs gärna Mark Twain, men har i själva verket sitt ursprung i Quintilianus' "Institutio oratoria", utgiven år 95 och de bevingade orden Vestitus virum reddit. Kläderna gör förstås inte bara mannen utan alla människor. Twains tillägg "att nakna människor inte har något större inflytande på samhället" tillför en dimension som sätter uttrycket i ett kulturellt sammanhang både historiskt och i vår samtid. Ju mer hud som visas - desto mindre makt och inflytande.
...
Trita Parsi en av rådgivarna i Obamas inre krets, född i Iran och uppväxt i Uppsala, vittnar om hur Jan Eliasson irriterat markerade hans grepp att hänga sin kavaj över stolsryggen som ung praktikant i FN. Parsi tolkade det som att respekten för arbetsplatsens allvar krävde att kavajen inte togs av. Sannolikt handlade det om att ikläda sig de maktmedel som situationen krävde rent symboliskt.
...
Sagan om kejsarens nya kläder har gjort oss kollektivt vaksamma mot såväl nakenhet som oproportionerligt intresse för snygga och exklusiva kläder. I alla fall om vi är män.
...
Om vi avkodar den betydelse som klädedräkten erbjuder kan vi då välja att tala det maktspråk vi behagar? Vill vi det? Kan vi tala annorlunda?
...
Designern Maria Grazia Chiuri visade förra hösten sin första kollektion som modehuset Diors första kvinnliga chefsdesigner. Utöver den prakt som förväntas av ett modehus av Diors kaliber framträdde en enkel t-shirt lanserad i den nya chefsdesignerns anda. Paris modeveckas största sensation var ett faktum. T-shirten bar texten; "WE SHOULD ALL BE FEMINISTS".
...
Jag besöker en koncert i Malmö och passerar Fredrik Strage i entrén. Jag känner inte honom och det är inget märkligt med det, om det inte vore för att vi hade likadana t-shirts. Den t-shirt jag köpte på bruksgatan i Helsingborg för 15 år sedan som bär på trycket "Airstop Düsseldorf" mötte sin tvilling. Var det bara ett sammanträffande, eller antydde tillfälligheten något annat?
...
Paradoxalt - var fullständigt medveten om hur du klär dig, men gör det på ett sådant sätt att du inte ägnar det någon uppmärksamhet, i alla fall inte utåt sett.
...
Om du ändå vill veta - viska; "Kejsaren är naken", eller "är det en Issey Miyaki?”

Läs hela inlägget »

Medan målningar tar form i ateljén - en teckning. Frihandsteckningen med tuschen är ren rekreation.

Läs hela inlägget »

Staplat, lagrat, packat, ordnat.
Livets ordning.
Likt stapeldiagram och geologiskt prov från det egna bergets innandömen.
Så kan livet te sig.
Där från Början till Nu.

Läs hela inlägget »

En dag när inga idéer måste ta form passar det att teckna ett ansikte.

Läs hela inlägget »

Makode Linde säger att all konst är politisk. Visst är det så. Implicit eller explicit. I botten på varje verk finns en världsbild, en utopi eller ordning att förhålla sig till. Varje verk speglar och gör antingen motstånd eller medverkar till hegemonier och diskurser i samhällsrummet. Det kan handla om ett objekt, ett maner, ett budskap, ett motiv eller en färgskala. Inget var för sig. Alltid sammantaget, kombinerat i sin exponering, men ingen konstnär kan två sina händer från distinktionen som verket gör. Ett verk gör inte sig självt. Det kan komma till konstnären, men konstnären släpper ut det.

Läs hela inlägget »

Söker möjliga svar och lösningar.
Istället för att titta ut genom rutan betraktar jag det framstormande vägutsnittet genom golvet på fordonet.
Efterhand blir det många vägutsnitt jag färdats på.
Om jag samlar dem som en pläd - går det då att läsa skriptet?
Vilka bokstäver och meningar döljs på mittlinjernas horisontlinje?
En tankekonstruktion och bildmässig projektion som syftar till att söka holistiska perspektiv ur en tidigare oskådad synvinkel.
Ligger svaret i vägbanan?
Det är vägen som är målet...
Ligger då också själva meningen - svaret - skrivet längs med mittlinjernas streckning?

Läs hela inlägget »

Undersöker vidare jagets olika uttrycksmöjlighet med jagets tilldelade ansikte.

Läs hela inlägget »

En bild fortsätter att framträda. Sedan 2013 har ytan gett upphov till berättelsens bottnar. Ser ut som att något snart är infångat. Det kan komma att handla om de två föräldrarnas arbete i form av två element. Som värmer, som pustar, som vibrerar. Där under fönsterbrädan. På fönsterbrädan står barnformationer och blir till genom allehanda metamorfoser. Ett diffust regnträd, en tekittel med ett påtagligt handtag, en mugg med sugrör. Ett barn står helst närma föräldraraditorerna för att växa lite till.

Läs hela inlägget »

En tankeform formar sig och prövas.

Läs hela inlägget »

Familjens huskroppar, tätt tätt inpå varandra. På en vindpinad prärie. Växer, söker skydd i varandras närhet. I skugga, i lä. Lutar sig mot varandra och utgör en kåkstad - snickrad och hamrad på, byggd på spillved och ditblåst allehanda. Det eldas i de små (hus-)kropparna. Det som ryker och stiger upp delas och intas av de andra. Upp ur en skorsten - ned i en annan. En familj ryker ihop.

Läs hela inlägget »

Jag riktar mitt intresse och min fotografiska blick mot "det inre rummet". Jag vill gestalta delar av det universum som uppstår inom oss bestående av minnen, erfarenheter och berättelser. Hur ser det ut där inne i de själsliga samlingarna? Gamla kärleksbrev, manifest, manus och kontrakt, ihoprullade önskningar och hemligheter - tar form likt himlakroppar i ett rumslöst djup. Några framträder på egen hand - vikta, vridna och tummade. Andra i par eller grupp - staplade, poserande och samtalande. På något sätt utgör de mitt kosmos. Svävande, i omloppsbana kring självet.

På lördag visar jag upp delar och bitar av det pågående arbetet i det fotografiska utsnittet. Var? På reklambyrån Community Works på Västergatan i Malmö, ett stenkast från Galleri Rostrum. Välkomna!

Läs hela inlägget »

Dessa nybyggardraman. Närhelst tillvaron funnit sin ordning och inre logik, stundar en förändring. Det ursprungliga huset måste förses med stöttor och eventuellt en ny flygel för att rymma nya hyresgäster eller gamla oförätter. Partnerskap och familjebildning, naturkatastrofer och inre katastrofer. I gruset och dammet ligger två hattar som vittnar om det ombytliga och skiftande persongalleriet. En hatt har blivit för liten eller för stor. En hatt har fått en ny person att pryda. En hatt har perforerats och stoltserar med kulhål. Vända mot varandra gestaltas duellens täta dramaturgi och livets utmaning - kraftmätningens överenskommelse och överhängande avvägning apropå relationens balans. Bredvid den nyöppnade boningen står en tom och överdimensionerad patronhylsa. Eller kanske ett gigantiskt läppstift? Båda tolkningarna duger för mig. Luften fylls av ljudet från slammer av folk i köket, en prärievargs ylande och stäppens susande vind som puttar stäpplöpare, i folkmun tumbleweed, över vidderna. Rena rama vilda västern.

Läs hela inlägget »

Hemmets Akropolis - en helig och högtidlig plats i ruiner. Varje individs totem svarvas, snidas och karvas fram i ivrig konkurrens om en plats i solen. Närmare stjärnorna. I familjen inte minst. Det knuffas och buffas och stökas kring de tornlika skapelserna - som rasar och rivs och som det byggs vidare på. Men inte av ädelt cederträ. Utan av drömmar. Där i ruinerna av hopp och vedermödor, bland glömda och kasserade totem, reser sig ständigt nya försök av spirande strävanden. Som drömstoder. Det är en tokig och härlig syn. Totemverkstaden. Den historiska ytan för själva samlivet.

Läs hela inlägget »

Ordspråket "Mitt hem är min borg" tilldrar sig min uppmärksamhet. Ordspråket är för en annan tid. En annan person.
Jag känner mig allegoriskt närmare Saloonen. En tummelplats i den vilda western. Men också i det vilda livet. Svängdörrar, rökmoln och skjutjärn. Tomma patronhylsor, pepparkvarn och varm spishäll. Dörrmattan välkomnar och anger riktning.
Den dubbla dubbeltydigheten - salongen där håret läggs och naglarna klistras på. Där i hemmets rumslighet sker metamorfosen och den subversivitet vi mäktar med att sjösätta. Med oss själva och med dem vi har närmast och kärast.
I en hörna sitter Vilde Bill Hickok med snart nog en död mans hand. Det tröstar.

Läs hela inlägget »

Detta konstliv. 
Utställningen i Stockholm rullar på några dagar till. Någon besökare undrar; är Sverige redo för den här typen av uttryck? Intressant fråga. Lyssnar på Billgren som reflekterar över fiberrik konst och medialt intresse för sensationer. Mycken konst tar form under lång tid. 20-30-40 år. Inte sällan för de flesta konstnärer under total medieskugga. Det publika intresset, vid sidan av det mediala, är viktigt och kan ge skäl till att fortsätta, men konsten tar för min del form oavsett. Det är också intressant i en tid då vi gärna ser relationen mellan varor och tjänster som central. Min relation till världen och de funderingar/sensationer den väcker är mitt konstnärliga momentum. Det finns ingen beställare, ingen kund, ingen marknad som väntar. Det är frågan som väntar. På att bli utmanad av förslag på beskrivningar av objektet/företeelsen som ger upphov till frågan. Det konstnärliga arbetets referenser - verken som uppstår - är konstens (säljbara) kropp, arbetets restprodukt och bäste medhjälpare. För vad är fotografiet "Wasted Flower" i själva verket? Mitt försök till en förståelse. Din möjlighet till förståelse. 
Redo eller ej.
Arbetet fortsätter, oavlönat och fritt. 
För att det måste.

Läs hela inlägget »

Från det ena
http://www.gallerihera.se/aktuellt.php
Till det andra
https://dunkerskulturhus.se/event/?s=Filosoficaf&from&to
Till det tredje
- den fotografiska studion, "The Inner Room" och samarbetet med musikern Karl Boman.
Till det fjärde
Snart på en butelj i din närhet

Läs hela inlägget »

Den andre september öppnar min utställning på galleri Hera i Stockholm. Kanske ses vi?

Läs hela inlägget »

Framåt kvällen lockar studion till nya bilder.

Läs hela inlägget »

Arbetar mot vernissaget på Galleri Hera i Stockholm. 2/9.
Berättelserna som nu visar sig i de mindre målningarna som tar form i ateljén handlar (som vanligt) om det allra närmaste. Familjen, livsvännen, barnen och kampen. Det är på sätt och vis allt.

Läs hela inlägget »

Lennart Nilsson fotograferade objekt i glasskål, Andres Serrano skapade storverk i och med fotografierna "Piss Christ", Man Ray skapade en särskild värld i sina fotogram. Alla i relation till en begränsad yta, men ändå så sprängkraftigt.
Jag bygger vidare inom det begränsade. I serien "Inner room".

Läs hela inlägget »

Invigningstalar vid avtäckningen av det fasadvänliga verket "De 12 årstiderna" på Bärnstensgatan.

Läs hela inlägget »

2017

Avslutar ansiktstecknadet för en tid. Märkligt underhållande.

Läs hela inlägget »

Flera personer samsas i samma person.

Läs hela inlägget »

Tills papperna tar slut.
4 kvar.
Sedan fokus på utställningarna i jan/feb/mars.

Läs hela inlägget »

En linje
Spelar över ytan

Läs hela inlägget »

Roar mig med att undersöka kombinationer av ansikten i kölvattnet av allt tecknande.

Läs hela inlägget »

Lyssnar på tavlan. Vad är det den vill berätta? Om sånt som är viktigt och pågår.

Läs hela inlägget »

Låter pennan löpa och linjen få ta form. Intressant att följa rörelserna och sedan se vad det linjära antagandet rymmer när det fylls i.

Läs hela inlägget »

Summerar fotografierna från helgens kulturdygn och workshop på Konsul Perssons Villa. Här följer några från persongalleriet som deltog och undersökte mediet. Tack för ert mod och er nyfikenhet! Ett Caravaggiofotografi som rymmer sina särskilda kvalitéer.

Läs hela inlägget »

Arbetar fram de första 20 officiella artmoney-sarna. För utställning på Åland.
http://artmoney.org/users/martin-severinson

Läs hela inlägget »

Kom och ta dig ett alternativt självporträtt i min fotografiska workshop eller deltag i ett filosofiskt samtal om vad som kan tänkas gry eller gro i vår tid. Eller upplev något helt annat i kulturdygnet i Villan - Konsul Perssons vita hus, Helsingborg, till helgen! Massor av relevans :)

https://www.facebook.com/Kulturdygnetivillan/

Läs hela inlägget »

Tror att jag gör artmoney

Läs hela inlägget »


...
En man kommer fram på ett vernissage och viskar frågande; "är det en Issey Miyaki?" Jag viskar som svar; "nej, det är en Dries Van Noten". Det gällde inte konsten, utan kavajen som konstnären bar. Ordväxlingen som främst påminner om ett utbyte av kryptiska kodord i en gammal spionfilm - var det bara en enkel fråga två män emellan eller vittnade det om något annat?
...
Uttrycket "kläderna gör mannen" tillskrivs gärna Mark Twain, men har i själva verket sitt ursprung i Quintilianus' "Institutio oratoria", utgiven år 95 och de bevingade orden Vestitus virum reddit. Kläderna gör förstås inte bara mannen utan alla människor. Twains tillägg "att nakna människor inte har något större inflytande på samhället" tillför en dimension som sätter uttrycket i ett kulturellt sammanhang både historiskt och i vår samtid. Ju mer hud som visas - desto mindre makt och inflytande.
...
Trita Parsi en av rådgivarna i Obamas inre krets, född i Iran och uppväxt i Uppsala, vittnar om hur Jan Eliasson irriterat markerade hans grepp att hänga sin kavaj över stolsryggen som ung praktikant i FN. Parsi tolkade det som att respekten för arbetsplatsens allvar krävde att kavajen inte togs av. Sannolikt handlade det om att ikläda sig de maktmedel som situationen krävde rent symboliskt.
...
Sagan om kejsarens nya kläder har gjort oss kollektivt vaksamma mot såväl nakenhet som oproportionerligt intresse för snygga och exklusiva kläder. I alla fall om vi är män.
...
Om vi avkodar den betydelse som klädedräkten erbjuder kan vi då välja att tala det maktspråk vi behagar? Vill vi det? Kan vi tala annorlunda?
...
Designern Maria Grazia Chiuri visade förra hösten sin första kollektion som modehuset Diors första kvinnliga chefsdesigner. Utöver den prakt som förväntas av ett modehus av Diors kaliber framträdde en enkel t-shirt lanserad i den nya chefsdesignerns anda. Paris modeveckas största sensation var ett faktum. T-shirten bar texten; "WE SHOULD ALL BE FEMINISTS".
...
Jag besöker en koncert i Malmö och passerar Fredrik Strage i entrén. Jag känner inte honom och det är inget märkligt med det, om det inte vore för att vi hade likadana t-shirts. Den t-shirt jag köpte på bruksgatan i Helsingborg för 15 år sedan som bär på trycket "Airstop Düsseldorf" mötte sin tvilling. Var det bara ett sammanträffande, eller antydde tillfälligheten något annat?
...
Paradoxalt - var fullständigt medveten om hur du klär dig, men gör det på ett sådant sätt att du inte ägnar det någon uppmärksamhet, i alla fall inte utåt sett.
...
Om du ändå vill veta - viska; "Kejsaren är naken", eller "är det en Issey Miyaki?”

Läs hela inlägget »

Medan målningar tar form i ateljén - en teckning. Frihandsteckningen med tuschen är ren rekreation.

Läs hela inlägget »

Staplat, lagrat, packat, ordnat.
Livets ordning.
Likt stapeldiagram och geologiskt prov från det egna bergets innandömen.
Så kan livet te sig.
Där från Början till Nu.

Läs hela inlägget »

En dag när inga idéer måste ta form passar det att teckna ett ansikte.

Läs hela inlägget »

Makode Linde säger att all konst är politisk. Visst är det så. Implicit eller explicit. I botten på varje verk finns en världsbild, en utopi eller ordning att förhålla sig till. Varje verk speglar och gör antingen motstånd eller medverkar till hegemonier och diskurser i samhällsrummet. Det kan handla om ett objekt, ett maner, ett budskap, ett motiv eller en färgskala. Inget var för sig. Alltid sammantaget, kombinerat i sin exponering, men ingen konstnär kan två sina händer från distinktionen som verket gör. Ett verk gör inte sig självt. Det kan komma till konstnären, men konstnären släpper ut det.

Läs hela inlägget »

Söker möjliga svar och lösningar.
Istället för att titta ut genom rutan betraktar jag det framstormande vägutsnittet genom golvet på fordonet.
Efterhand blir det många vägutsnitt jag färdats på.
Om jag samlar dem som en pläd - går det då att läsa skriptet?
Vilka bokstäver och meningar döljs på mittlinjernas horisontlinje?
En tankekonstruktion och bildmässig projektion som syftar till att söka holistiska perspektiv ur en tidigare oskådad synvinkel.
Ligger svaret i vägbanan?
Det är vägen som är målet...
Ligger då också själva meningen - svaret - skrivet längs med mittlinjernas streckning?

Läs hela inlägget »

Undersöker vidare jagets olika uttrycksmöjlighet med jagets tilldelade ansikte.

Läs hela inlägget »

En bild fortsätter att framträda. Sedan 2013 har ytan gett upphov till berättelsens bottnar. Ser ut som att något snart är infångat. Det kan komma att handla om de två föräldrarnas arbete i form av två element. Som värmer, som pustar, som vibrerar. Där under fönsterbrädan. På fönsterbrädan står barnformationer och blir till genom allehanda metamorfoser. Ett diffust regnträd, en tekittel med ett påtagligt handtag, en mugg med sugrör. Ett barn står helst närma föräldraraditorerna för att växa lite till.

Läs hela inlägget »

En tankeform formar sig och prövas.

Läs hela inlägget »

Familjens huskroppar, tätt tätt inpå varandra. På en vindpinad prärie. Växer, söker skydd i varandras närhet. I skugga, i lä. Lutar sig mot varandra och utgör en kåkstad - snickrad och hamrad på, byggd på spillved och ditblåst allehanda. Det eldas i de små (hus-)kropparna. Det som ryker och stiger upp delas och intas av de andra. Upp ur en skorsten - ned i en annan. En familj ryker ihop.

Läs hela inlägget »

Jag riktar mitt intresse och min fotografiska blick mot "det inre rummet". Jag vill gestalta delar av det universum som uppstår inom oss bestående av minnen, erfarenheter och berättelser. Hur ser det ut där inne i de själsliga samlingarna? Gamla kärleksbrev, manifest, manus och kontrakt, ihoprullade önskningar och hemligheter - tar form likt himlakroppar i ett rumslöst djup. Några framträder på egen hand - vikta, vridna och tummade. Andra i par eller grupp - staplade, poserande och samtalande. På något sätt utgör de mitt kosmos. Svävande, i omloppsbana kring självet.

På lördag visar jag upp delar och bitar av det pågående arbetet i det fotografiska utsnittet. Var? På reklambyrån Community Works på Västergatan i Malmö, ett stenkast från Galleri Rostrum. Välkomna!

Läs hela inlägget »

Dessa nybyggardraman. Närhelst tillvaron funnit sin ordning och inre logik, stundar en förändring. Det ursprungliga huset måste förses med stöttor och eventuellt en ny flygel för att rymma nya hyresgäster eller gamla oförätter. Partnerskap och familjebildning, naturkatastrofer och inre katastrofer. I gruset och dammet ligger två hattar som vittnar om det ombytliga och skiftande persongalleriet. En hatt har blivit för liten eller för stor. En hatt har fått en ny person att pryda. En hatt har perforerats och stoltserar med kulhål. Vända mot varandra gestaltas duellens täta dramaturgi och livets utmaning - kraftmätningens överenskommelse och överhängande avvägning apropå relationens balans. Bredvid den nyöppnade boningen står en tom och överdimensionerad patronhylsa. Eller kanske ett gigantiskt läppstift? Båda tolkningarna duger för mig. Luften fylls av ljudet från slammer av folk i köket, en prärievargs ylande och stäppens susande vind som puttar stäpplöpare, i folkmun tumbleweed, över vidderna. Rena rama vilda västern.

Läs hela inlägget »

Hemmets Akropolis - en helig och högtidlig plats i ruiner. Varje individs totem svarvas, snidas och karvas fram i ivrig konkurrens om en plats i solen. Närmare stjärnorna. I familjen inte minst. Det knuffas och buffas och stökas kring de tornlika skapelserna - som rasar och rivs och som det byggs vidare på. Men inte av ädelt cederträ. Utan av drömmar. Där i ruinerna av hopp och vedermödor, bland glömda och kasserade totem, reser sig ständigt nya försök av spirande strävanden. Som drömstoder. Det är en tokig och härlig syn. Totemverkstaden. Den historiska ytan för själva samlivet.

Läs hela inlägget »

Ordspråket "Mitt hem är min borg" tilldrar sig min uppmärksamhet. Ordspråket är för en annan tid. En annan person.
Jag känner mig allegoriskt närmare Saloonen. En tummelplats i den vilda western. Men också i det vilda livet. Svängdörrar, rökmoln och skjutjärn. Tomma patronhylsor, pepparkvarn och varm spishäll. Dörrmattan välkomnar och anger riktning.
Den dubbla dubbeltydigheten - salongen där håret läggs och naglarna klistras på. Där i hemmets rumslighet sker metamorfosen och den subversivitet vi mäktar med att sjösätta. Med oss själva och med dem vi har närmast och kärast.
I en hörna sitter Vilde Bill Hickok med snart nog en död mans hand. Det tröstar.

Läs hela inlägget »

Detta konstliv. 
Utställningen i Stockholm rullar på några dagar till. Någon besökare undrar; är Sverige redo för den här typen av uttryck? Intressant fråga. Lyssnar på Billgren som reflekterar över fiberrik konst och medialt intresse för sensationer. Mycken konst tar form under lång tid. 20-30-40 år. Inte sällan för de flesta konstnärer under total medieskugga. Det publika intresset, vid sidan av det mediala, är viktigt och kan ge skäl till att fortsätta, men konsten tar för min del form oavsett. Det är också intressant i en tid då vi gärna ser relationen mellan varor och tjänster som central. Min relation till världen och de funderingar/sensationer den väcker är mitt konstnärliga momentum. Det finns ingen beställare, ingen kund, ingen marknad som väntar. Det är frågan som väntar. På att bli utmanad av förslag på beskrivningar av objektet/företeelsen som ger upphov till frågan. Det konstnärliga arbetets referenser - verken som uppstår - är konstens (säljbara) kropp, arbetets restprodukt och bäste medhjälpare. För vad är fotografiet "Wasted Flower" i själva verket? Mitt försök till en förståelse. Din möjlighet till förståelse. 
Redo eller ej.
Arbetet fortsätter, oavlönat och fritt. 
För att det måste.

Läs hela inlägget »

Från det ena
http://www.gallerihera.se/aktuellt.php
Till det andra
https://dunkerskulturhus.se/event/?s=Filosoficaf&from&to
Till det tredje
- den fotografiska studion, "The Inner Room" och samarbetet med musikern Karl Boman.
Till det fjärde
Snart på en butelj i din närhet

Läs hela inlägget »

Den andre september öppnar min utställning på galleri Hera i Stockholm. Kanske ses vi?

Läs hela inlägget »

Framåt kvällen lockar studion till nya bilder.

Läs hela inlägget »

Arbetar mot vernissaget på Galleri Hera i Stockholm. 2/9.
Berättelserna som nu visar sig i de mindre målningarna som tar form i ateljén handlar (som vanligt) om det allra närmaste. Familjen, livsvännen, barnen och kampen. Det är på sätt och vis allt.

Läs hela inlägget »

Lennart Nilsson fotograferade objekt i glasskål, Andres Serrano skapade storverk i och med fotografierna "Piss Christ", Man Ray skapade en särskild värld i sina fotogram. Alla i relation till en begränsad yta, men ändå så sprängkraftigt.
Jag bygger vidare inom det begränsade. I serien "Inner room".

Läs hela inlägget »

Invigningstalar vid avtäckningen av det fasadvänliga verket "De 12 årstiderna" på Bärnstensgatan.

Läs hela inlägget »

2017

Avslutar ansiktstecknadet för en tid. Märkligt underhållande.

Läs hela inlägget »

Flera personer samsas i samma person.

Läs hela inlägget »

Tills papperna tar slut.
4 kvar.
Sedan fokus på utställningarna i jan/feb/mars.

Läs hela inlägget »

En linje
Spelar över ytan

Läs hela inlägget »

Roar mig med att undersöka kombinationer av ansikten i kölvattnet av allt tecknande.

Läs hela inlägget »

Lyssnar på tavlan. Vad är det den vill berätta? Om sånt som är viktigt och pågår.

Läs hela inlägget »

Låter pennan löpa och linjen få ta form. Intressant att följa rörelserna och sedan se vad det linjära antagandet rymmer när det fylls i.

Läs hela inlägget »

Summerar fotografierna från helgens kulturdygn och workshop på Konsul Perssons Villa. Här följer några från persongalleriet som deltog och undersökte mediet. Tack för ert mod och er nyfikenhet! Ett Caravaggiofotografi som rymmer sina särskilda kvalitéer.

Läs hela inlägget »

Arbetar fram de första 20 officiella artmoney-sarna. För utställning på Åland.
http://artmoney.org/users/martin-severinson

Läs hela inlägget »

Kom och ta dig ett alternativt självporträtt i min fotografiska workshop eller deltag i ett filosofiskt samtal om vad som kan tänkas gry eller gro i vår tid. Eller upplev något helt annat i kulturdygnet i Villan - Konsul Perssons vita hus, Helsingborg, till helgen! Massor av relevans :)

https://www.facebook.com/Kulturdygnetivillan/

Läs hela inlägget »

Tror att jag gör artmoney

Läs hela inlägget »


...
En man kommer fram på ett vernissage och viskar frågande; "är det en Issey Miyaki?" Jag viskar som svar; "nej, det är en Dries Van Noten". Det gällde inte konsten, utan kavajen som konstnären bar. Ordväxlingen som främst påminner om ett utbyte av kryptiska kodord i en gammal spionfilm - var det bara en enkel fråga två män emellan eller vittnade det om något annat?
...
Uttrycket "kläderna gör mannen" tillskrivs gärna Mark Twain, men har i själva verket sitt ursprung i Quintilianus' "Institutio oratoria", utgiven år 95 och de bevingade orden Vestitus virum reddit. Kläderna gör förstås inte bara mannen utan alla människor. Twains tillägg "att nakna människor inte har något större inflytande på samhället" tillför en dimension som sätter uttrycket i ett kulturellt sammanhang både historiskt och i vår samtid. Ju mer hud som visas - desto mindre makt och inflytande.
...
Trita Parsi en av rådgivarna i Obamas inre krets, född i Iran och uppväxt i Uppsala, vittnar om hur Jan Eliasson irriterat markerade hans grepp att hänga sin kavaj över stolsryggen som ung praktikant i FN. Parsi tolkade det som att respekten för arbetsplatsens allvar krävde att kavajen inte togs av. Sannolikt handlade det om att ikläda sig de maktmedel som situationen krävde rent symboliskt.
...
Sagan om kejsarens nya kläder har gjort oss kollektivt vaksamma mot såväl nakenhet som oproportionerligt intresse för snygga och exklusiva kläder. I alla fall om vi är män.
...
Om vi avkodar den betydelse som klädedräkten erbjuder kan vi då välja att tala det maktspråk vi behagar? Vill vi det? Kan vi tala annorlunda?
...
Designern Maria Grazia Chiuri visade förra hösten sin första kollektion som modehuset Diors första kvinnliga chefsdesigner. Utöver den prakt som förväntas av ett modehus av Diors kaliber framträdde en enkel t-shirt lanserad i den nya chefsdesignerns anda. Paris modeveckas största sensation var ett faktum. T-shirten bar texten; "WE SHOULD ALL BE FEMINISTS".
...
Jag besöker en koncert i Malmö och passerar Fredrik Strage i entrén. Jag känner inte honom och det är inget märkligt med det, om det inte vore för att vi hade likadana t-shirts. Den t-shirt jag köpte på bruksgatan i Helsingborg för 15 år sedan som bär på trycket "Airstop Düsseldorf" mötte sin tvilling. Var det bara ett sammanträffande, eller antydde tillfälligheten något annat?
...
Paradoxalt - var fullständigt medveten om hur du klär dig, men gör det på ett sådant sätt att du inte ägnar det någon uppmärksamhet, i alla fall inte utåt sett.
...
Om du ändå vill veta - viska; "Kejsaren är naken", eller "är det en Issey Miyaki?”

Läs hela inlägget »

Medan målningar tar form i ateljén - en teckning. Frihandsteckningen med tuschen är ren rekreation.

Läs hela inlägget »

Staplat, lagrat, packat, ordnat.
Livets ordning.
Likt stapeldiagram och geologiskt prov från det egna bergets innandömen.
Så kan livet te sig.
Där från Början till Nu.

Läs hela inlägget »

En dag när inga idéer måste ta form passar det att teckna ett ansikte.

Läs hela inlägget »

Makode Linde säger att all konst är politisk. Visst är det så. Implicit eller explicit. I botten på varje verk finns en världsbild, en utopi eller ordning att förhålla sig till. Varje verk speglar och gör antingen motstånd eller medverkar till hegemonier och diskurser i samhällsrummet. Det kan handla om ett objekt, ett maner, ett budskap, ett motiv eller en färgskala. Inget var för sig. Alltid sammantaget, kombinerat i sin exponering, men ingen konstnär kan två sina händer från distinktionen som verket gör. Ett verk gör inte sig självt. Det kan komma till konstnären, men konstnären släpper ut det.

Läs hela inlägget »

Söker möjliga svar och lösningar.
Istället för att titta ut genom rutan betraktar jag det framstormande vägutsnittet genom golvet på fordonet.
Efterhand blir det många vägutsnitt jag färdats på.
Om jag samlar dem som en pläd - går det då att läsa skriptet?
Vilka bokstäver och meningar döljs på mittlinjernas horisontlinje?
En tankekonstruktion och bildmässig projektion som syftar till att söka holistiska perspektiv ur en tidigare oskådad synvinkel.
Ligger svaret i vägbanan?
Det är vägen som är målet...
Ligger då också själva meningen - svaret - skrivet längs med mittlinjernas streckning?

Läs hela inlägget »

Undersöker vidare jagets olika uttrycksmöjlighet med jagets tilldelade ansikte.

Läs hela inlägget »

En bild fortsätter att framträda. Sedan 2013 har ytan gett upphov till berättelsens bottnar. Ser ut som att något snart är infångat. Det kan komma att handla om de två föräldrarnas arbete i form av två element. Som värmer, som pustar, som vibrerar. Där under fönsterbrädan. På fönsterbrädan står barnformationer och blir till genom allehanda metamorfoser. Ett diffust regnträd, en tekittel med ett påtagligt handtag, en mugg med sugrör. Ett barn står helst närma föräldraraditorerna för att växa lite till.

Läs hela inlägget »

En tankeform formar sig och prövas.

Läs hela inlägget »

Familjens huskroppar, tätt tätt inpå varandra. På en vindpinad prärie. Växer, söker skydd i varandras närhet. I skugga, i lä. Lutar sig mot varandra och utgör en kåkstad - snickrad och hamrad på, byggd på spillved och ditblåst allehanda. Det eldas i de små (hus-)kropparna. Det som ryker och stiger upp delas och intas av de andra. Upp ur en skorsten - ned i en annan. En familj ryker ihop.

Läs hela inlägget »

Jag riktar mitt intresse och min fotografiska blick mot "det inre rummet". Jag vill gestalta delar av det universum som uppstår inom oss bestående av minnen, erfarenheter och berättelser. Hur ser det ut där inne i de själsliga samlingarna? Gamla kärleksbrev, manifest, manus och kontrakt, ihoprullade önskningar och hemligheter - tar form likt himlakroppar i ett rumslöst djup. Några framträder på egen hand - vikta, vridna och tummade. Andra i par eller grupp - staplade, poserande och samtalande. På något sätt utgör de mitt kosmos. Svävande, i omloppsbana kring självet.

På lördag visar jag upp delar och bitar av det pågående arbetet i det fotografiska utsnittet. Var? På reklambyrån Community Works på Västergatan i Malmö, ett stenkast från Galleri Rostrum. Välkomna!

Läs hela inlägget »

Dessa nybyggardraman. Närhelst tillvaron funnit sin ordning och inre logik, stundar en förändring. Det ursprungliga huset måste förses med stöttor och eventuellt en ny flygel för att rymma nya hyresgäster eller gamla oförätter. Partnerskap och familjebildning, naturkatastrofer och inre katastrofer. I gruset och dammet ligger två hattar som vittnar om det ombytliga och skiftande persongalleriet. En hatt har blivit för liten eller för stor. En hatt har fått en ny person att pryda. En hatt har perforerats och stoltserar med kulhål. Vända mot varandra gestaltas duellens täta dramaturgi och livets utmaning - kraftmätningens överenskommelse och överhängande avvägning apropå relationens balans. Bredvid den nyöppnade boningen står en tom och överdimensionerad patronhylsa. Eller kanske ett gigantiskt läppstift? Båda tolkningarna duger för mig. Luften fylls av ljudet från slammer av folk i köket, en prärievargs ylande och stäppens susande vind som puttar stäpplöpare, i folkmun tumbleweed, över vidderna. Rena rama vilda västern.

Läs hela inlägget »

Hemmets Akropolis - en helig och högtidlig plats i ruiner. Varje individs totem svarvas, snidas och karvas fram i ivrig konkurrens om en plats i solen. Närmare stjärnorna. I familjen inte minst. Det knuffas och buffas och stökas kring de tornlika skapelserna - som rasar och rivs och som det byggs vidare på. Men inte av ädelt cederträ. Utan av drömmar. Där i ruinerna av hopp och vedermödor, bland glömda och kasserade totem, reser sig ständigt nya försök av spirande strävanden. Som drömstoder. Det är en tokig och härlig syn. Totemverkstaden. Den historiska ytan för själva samlivet.

Läs hela inlägget »

Ordspråket "Mitt hem är min borg" tilldrar sig min uppmärksamhet. Ordspråket är för en annan tid. En annan person.
Jag känner mig allegoriskt närmare Saloonen. En tummelplats i den vilda western. Men också i det vilda livet. Svängdörrar, rökmoln och skjutjärn. Tomma patronhylsor, pepparkvarn och varm spishäll. Dörrmattan välkomnar och anger riktning.
Den dubbla dubbeltydigheten - salongen där håret läggs och naglarna klistras på. Där i hemmets rumslighet sker metamorfosen och den subversivitet vi mäktar med att sjösätta. Med oss själva och med dem vi har närmast och kärast.
I en hörna sitter Vilde Bill Hickok med snart nog en död mans hand. Det tröstar.

Läs hela inlägget »

Detta konstliv. 
Utställningen i Stockholm rullar på några dagar till. Någon besökare undrar; är Sverige redo för den här typen av uttryck? Intressant fråga. Lyssnar på Billgren som reflekterar över fiberrik konst och medialt intresse för sensationer. Mycken konst tar form under lång tid. 20-30-40 år. Inte sällan för de flesta konstnärer under total medieskugga. Det publika intresset, vid sidan av det mediala, är viktigt och kan ge skäl till att fortsätta, men konsten tar för min del form oavsett. Det är också intressant i en tid då vi gärna ser relationen mellan varor och tjänster som central. Min relation till världen och de funderingar/sensationer den väcker är mitt konstnärliga momentum. Det finns ingen beställare, ingen kund, ingen marknad som väntar. Det är frågan som väntar. På att bli utmanad av förslag på beskrivningar av objektet/företeelsen som ger upphov till frågan. Det konstnärliga arbetets referenser - verken som uppstår - är konstens (säljbara) kropp, arbetets restprodukt och bäste medhjälpare. För vad är fotografiet "Wasted Flower" i själva verket? Mitt försök till en förståelse. Din möjlighet till förståelse. 
Redo eller ej.
Arbetet fortsätter, oavlönat och fritt. 
För att det måste.

Läs hela inlägget »

Från det ena
http://www.gallerihera.se/aktuellt.php
Till det andra
https://dunkerskulturhus.se/event/?s=Filosoficaf&from&to
Till det tredje
- den fotografiska studion, "The Inner Room" och samarbetet med musikern Karl Boman.
Till det fjärde
Snart på en butelj i din närhet

Läs hela inlägget »

Den andre september öppnar min utställning på galleri Hera i Stockholm. Kanske ses vi?

Läs hela inlägget »

Framåt kvällen lockar studion till nya bilder.

Läs hela inlägget »

Arbetar mot vernissaget på Galleri Hera i Stockholm. 2/9.
Berättelserna som nu visar sig i de mindre målningarna som tar form i ateljén handlar (som vanligt) om det allra närmaste. Familjen, livsvännen, barnen och kampen. Det är på sätt och vis allt.

Läs hela inlägget »

Lennart Nilsson fotograferade objekt i glasskål, Andres Serrano skapade storverk i och med fotografierna "Piss Christ", Man Ray skapade en särskild värld i sina fotogram. Alla i relation till en begränsad yta, men ändå så sprängkraftigt.
Jag bygger vidare inom det begränsade. I serien "Inner room".

Läs hela inlägget »

Invigningstalar vid avtäckningen av det fasadvänliga verket "De 12 årstiderna" på Bärnstensgatan.

Läs hela inlägget »