2017 > 07

Invigningstalar vid avtäckningen av det fasadvänliga verket "De 12 årstiderna" på Bärnstensgatan.

Läs hela inlägget »

In i mörkret. Är det otäckt? Jag känner lugn. Och nyfikenhet. Mörkret omsluter. Mörkret ger plats för det ljusa att visa sig och ta form. Mörkret ger avgränsningar och öppnar samtidigt upp för det oändliga. Det eviga. I begynnelsen var – Mörker. Och sannolikt gäller det också för slutet.

Jag dyker i och låter mig likt kapten Nemo undersöka de vatten som rymmer outforskade och okända varelser. De visar sig i fönstret på min farkost. Jag reflekterar över hur det kan komma sig att de tar form och vad de kan berätta för mig.

Jag ser mina teckningar. Mina målningar. Fast nu som tredimensionella uppenbarelser. Är det mina bilders ursprung? Är det inneboende materialiseringar i mitt medvetande? Är det avlagringar som uppstått av det levda? Är det mitt referensbibliotek?

Det är en estetisk lek. Det är en estetisk upptäckt. Det är en estetik som möjliggör sina berättelser. Och dina.

Läser om Anna Berglinds fotografiska arbete i Mörkrets Geografi. De många olika mörkerna. Vi delar en del, men det mesta är olikt. Varje konstnärs personliga sökande och röst är intimt kopplat till bildens fingeravtryck.

Glaskonstnären Tillie Burden fångar något alldeles särskilt kring mörkret och det doldas metamorfos i sitt verk ”Black Beauty”.

Och jag då?

Läs hela inlägget »

Vistas i mörkerrummet.
Förbereder rispappret från Peking med omsorg. Stryker på med tusch från Japan och Frankrike.
Väl i fotografiet formar jag pappret och bygger kompositioner.
Lutar, böjer och leker.
Söker.
Som målare, tecknare och grafiker (sedan länge) ter sig bildens utsnitt som bekant - bärandes på utmaningen och möjligheten att skapa en berättande rymd.
Bilderna ligger nära formspråket i den grafiska filmen "Repris" jag en gång visade på Röda kvarn i Helsingborg och på Spegeln i Malmö.
Men nu mognare. Renare. Distinkt.
Om än sökande.

Läs hela inlägget »

Det fotografiska arbetet skapar idéer om exponering.

Läs hela inlägget »

Låter mig vaggas in i nya bilder

Läs hela inlägget »

Besöker Landskrona för att säga hej till verket.

Läs hela inlägget »

Tjocka linjer med pensel, 0.1-3,0 cm.
Tunna linjer med pennan, 0,05-0,8 mm.
Vad kan det bli av det?
Fortsatta frihandsövningar.

Läs hela inlägget »

Hus-kroppar
Luft-slott
Bo-ning

(Och dessa skorstenar)

Söker formuleringar som fortsatt kretsar kring kretsloppet.
Här hemma.

Läs hela inlägget »

2017 > 07

Invigningstalar vid avtäckningen av det fasadvänliga verket "De 12 årstiderna" på Bärnstensgatan.

Läs hela inlägget »

In i mörkret. Är det otäckt? Jag känner lugn. Och nyfikenhet. Mörkret omsluter. Mörkret ger plats för det ljusa att visa sig och ta form. Mörkret ger avgränsningar och öppnar samtidigt upp för det oändliga. Det eviga. I begynnelsen var – Mörker. Och sannolikt gäller det också för slutet.

Jag dyker i och låter mig likt kapten Nemo undersöka de vatten som rymmer outforskade och okända varelser. De visar sig i fönstret på min farkost. Jag reflekterar över hur det kan komma sig att de tar form och vad de kan berätta för mig.

Jag ser mina teckningar. Mina målningar. Fast nu som tredimensionella uppenbarelser. Är det mina bilders ursprung? Är det inneboende materialiseringar i mitt medvetande? Är det avlagringar som uppstått av det levda? Är det mitt referensbibliotek?

Det är en estetisk lek. Det är en estetisk upptäckt. Det är en estetik som möjliggör sina berättelser. Och dina.

Läser om Anna Berglinds fotografiska arbete i Mörkrets Geografi. De många olika mörkerna. Vi delar en del, men det mesta är olikt. Varje konstnärs personliga sökande och röst är intimt kopplat till bildens fingeravtryck.

Glaskonstnären Tillie Burden fångar något alldeles särskilt kring mörkret och det doldas metamorfos i sitt verk ”Black Beauty”.

Och jag då?

Läs hela inlägget »

Vistas i mörkerrummet.
Förbereder rispappret från Peking med omsorg. Stryker på med tusch från Japan och Frankrike.
Väl i fotografiet formar jag pappret och bygger kompositioner.
Lutar, böjer och leker.
Söker.
Som målare, tecknare och grafiker (sedan länge) ter sig bildens utsnitt som bekant - bärandes på utmaningen och möjligheten att skapa en berättande rymd.
Bilderna ligger nära formspråket i den grafiska filmen "Repris" jag en gång visade på Röda kvarn i Helsingborg och på Spegeln i Malmö.
Men nu mognare. Renare. Distinkt.
Om än sökande.

Läs hela inlägget »

Det fotografiska arbetet skapar idéer om exponering.

Läs hela inlägget »

Låter mig vaggas in i nya bilder

Läs hela inlägget »

Besöker Landskrona för att säga hej till verket.

Läs hela inlägget »

Tjocka linjer med pensel, 0.1-3,0 cm.
Tunna linjer med pennan, 0,05-0,8 mm.
Vad kan det bli av det?
Fortsatta frihandsövningar.

Läs hela inlägget »

Hus-kroppar
Luft-slott
Bo-ning

(Och dessa skorstenar)

Söker formuleringar som fortsatt kretsar kring kretsloppet.
Här hemma.

Läs hela inlägget »

2017 > 07

Invigningstalar vid avtäckningen av det fasadvänliga verket "De 12 årstiderna" på Bärnstensgatan.

Läs hela inlägget »

In i mörkret. Är det otäckt? Jag känner lugn. Och nyfikenhet. Mörkret omsluter. Mörkret ger plats för det ljusa att visa sig och ta form. Mörkret ger avgränsningar och öppnar samtidigt upp för det oändliga. Det eviga. I begynnelsen var – Mörker. Och sannolikt gäller det också för slutet.

Jag dyker i och låter mig likt kapten Nemo undersöka de vatten som rymmer outforskade och okända varelser. De visar sig i fönstret på min farkost. Jag reflekterar över hur det kan komma sig att de tar form och vad de kan berätta för mig.

Jag ser mina teckningar. Mina målningar. Fast nu som tredimensionella uppenbarelser. Är det mina bilders ursprung? Är det inneboende materialiseringar i mitt medvetande? Är det avlagringar som uppstått av det levda? Är det mitt referensbibliotek?

Det är en estetisk lek. Det är en estetisk upptäckt. Det är en estetik som möjliggör sina berättelser. Och dina.

Läser om Anna Berglinds fotografiska arbete i Mörkrets Geografi. De många olika mörkerna. Vi delar en del, men det mesta är olikt. Varje konstnärs personliga sökande och röst är intimt kopplat till bildens fingeravtryck.

Glaskonstnären Tillie Burden fångar något alldeles särskilt kring mörkret och det doldas metamorfos i sitt verk ”Black Beauty”.

Och jag då?

Läs hela inlägget »

Vistas i mörkerrummet.
Förbereder rispappret från Peking med omsorg. Stryker på med tusch från Japan och Frankrike.
Väl i fotografiet formar jag pappret och bygger kompositioner.
Lutar, böjer och leker.
Söker.
Som målare, tecknare och grafiker (sedan länge) ter sig bildens utsnitt som bekant - bärandes på utmaningen och möjligheten att skapa en berättande rymd.
Bilderna ligger nära formspråket i den grafiska filmen "Repris" jag en gång visade på Röda kvarn i Helsingborg och på Spegeln i Malmö.
Men nu mognare. Renare. Distinkt.
Om än sökande.

Läs hela inlägget »

Det fotografiska arbetet skapar idéer om exponering.

Läs hela inlägget »

Låter mig vaggas in i nya bilder

Läs hela inlägget »

Besöker Landskrona för att säga hej till verket.

Läs hela inlägget »

Tjocka linjer med pensel, 0.1-3,0 cm.
Tunna linjer med pennan, 0,05-0,8 mm.
Vad kan det bli av det?
Fortsatta frihandsövningar.

Läs hela inlägget »

Hus-kroppar
Luft-slott
Bo-ning

(Och dessa skorstenar)

Söker formuleringar som fortsatt kretsar kring kretsloppet.
Här hemma.

Läs hela inlägget »