2017 > 09

Jag riktar mitt intresse och min fotografiska blick mot "det inre rummet". Jag vill gestalta delar av det universum som uppstår inom oss bestående av minnen, erfarenheter och berättelser. Hur ser det ut där inne i de själsliga samlingarna? Gamla kärleksbrev, manifest, manus och kontrakt, ihoprullade önskningar och hemligheter - tar form likt himlakroppar i ett rumslöst djup. Några framträder på egen hand - vikta, vridna och tummade. Andra i par eller grupp - staplade, poserande och samtalande. På något sätt utgör de mitt kosmos. Svävande, i omloppsbana kring självet.

På lördag visar jag upp delar och bitar av det pågående arbetet i det fotografiska utsnittet. Var? På reklambyrån Community Works på Västergatan i Malmö, ett stenkast från Galleri Rostrum. Välkomna!

Läs hela inlägget »

Dessa nybyggardraman. Närhelst tillvaron funnit sin ordning och inre logik, stundar en förändring. Det ursprungliga huset måste förses med stöttor och eventuellt en ny flygel för att rymma nya hyresgäster eller gamla oförätter. Partnerskap och familjebildning, naturkatastrofer och inre katastrofer. I gruset och dammet ligger två hattar som vittnar om det ombytliga och skiftande persongalleriet. En hatt har blivit för liten eller för stor. En hatt har fått en ny person att pryda. En hatt har perforerats och stoltserar med kulhål. Vända mot varandra gestaltas duellens täta dramaturgi och livets utmaning - kraftmätningens överenskommelse och överhängande avvägning apropå relationens balans. Bredvid den nyöppnade boningen står en tom och överdimensionerad patronhylsa. Eller kanske ett gigantiskt läppstift? Båda tolkningarna duger för mig. Luften fylls av ljudet från slammer av folk i köket, en prärievargs ylande och stäppens susande vind som puttar stäpplöpare, i folkmun tumbleweed, över vidderna. Rena rama vilda västern.

Läs hela inlägget »

Hemmets Akropolis - en helig och högtidlig plats i ruiner. Varje individs totem svarvas, snidas och karvas fram i ivrig konkurrens om en plats i solen. Närmare stjärnorna. I familjen inte minst. Det knuffas och buffas och stökas kring de tornlika skapelserna - som rasar och rivs och som det byggs vidare på. Men inte av ädelt cederträ. Utan av drömmar. Där i ruinerna av hopp och vedermödor, bland glömda och kasserade totem, reser sig ständigt nya försök av spirande strävanden. Som drömstoder. Det är en tokig och härlig syn. Totemverkstaden. Den historiska ytan för själva samlivet.

Läs hela inlägget »

Ordspråket "Mitt hem är min borg" tilldrar sig min uppmärksamhet. Ordspråket är för en annan tid. En annan person.
Jag känner mig allegoriskt närmare Saloonen. En tummelplats i den vilda western. Men också i det vilda livet. Svängdörrar, rökmoln och skjutjärn. Tomma patronhylsor, pepparkvarn och varm spishäll. Dörrmattan välkomnar och anger riktning.
Den dubbla dubbeltydigheten - salongen där håret läggs och naglarna klistras på. Där i hemmets rumslighet sker metamorfosen och den subversivitet vi mäktar med att sjösätta. Med oss själva och med dem vi har närmast och kärast.
I en hörna sitter Vilde Bill Hickok med snart nog en död mans hand. Det tröstar.

Läs hela inlägget »

Detta konstliv. 
Utställningen i Stockholm rullar på några dagar till. Någon besökare undrar; är Sverige redo för den här typen av uttryck? Intressant fråga. Lyssnar på Billgren som reflekterar över fiberrik konst och medialt intresse för sensationer. Mycken konst tar form under lång tid. 20-30-40 år. Inte sällan för de flesta konstnärer under total medieskugga. Det publika intresset, vid sidan av det mediala, är viktigt och kan ge skäl till att fortsätta, men konsten tar för min del form oavsett. Det är också intressant i en tid då vi gärna ser relationen mellan varor och tjänster som central. Min relation till världen och de funderingar/sensationer den väcker är mitt konstnärliga momentum. Det finns ingen beställare, ingen kund, ingen marknad som väntar. Det är frågan som väntar. På att bli utmanad av förslag på beskrivningar av objektet/företeelsen som ger upphov till frågan. Det konstnärliga arbetets referenser - verken som uppstår - är konstens (säljbara) kropp, arbetets restprodukt och bäste medhjälpare. För vad är fotografiet "Wasted Flower" i själva verket? Mitt försök till en förståelse. Din möjlighet till förståelse. 
Redo eller ej.
Arbetet fortsätter, oavlönat och fritt. 
För att det måste.

Läs hela inlägget »

Från det ena
http://www.gallerihera.se/aktuellt.php
Till det andra
https://dunkerskulturhus.se/event/?s=Filosoficaf&from&to
Till det tredje
- den fotografiska studion, "The Inner Room" och samarbetet med musikern Karl Boman.
Till det fjärde
Snart på en butelj i din närhet

Läs hela inlägget »

2017 > 09

Jag riktar mitt intresse och min fotografiska blick mot "det inre rummet". Jag vill gestalta delar av det universum som uppstår inom oss bestående av minnen, erfarenheter och berättelser. Hur ser det ut där inne i de själsliga samlingarna? Gamla kärleksbrev, manifest, manus och kontrakt, ihoprullade önskningar och hemligheter - tar form likt himlakroppar i ett rumslöst djup. Några framträder på egen hand - vikta, vridna och tummade. Andra i par eller grupp - staplade, poserande och samtalande. På något sätt utgör de mitt kosmos. Svävande, i omloppsbana kring självet.

På lördag visar jag upp delar och bitar av det pågående arbetet i det fotografiska utsnittet. Var? På reklambyrån Community Works på Västergatan i Malmö, ett stenkast från Galleri Rostrum. Välkomna!

Läs hela inlägget »

Dessa nybyggardraman. Närhelst tillvaron funnit sin ordning och inre logik, stundar en förändring. Det ursprungliga huset måste förses med stöttor och eventuellt en ny flygel för att rymma nya hyresgäster eller gamla oförätter. Partnerskap och familjebildning, naturkatastrofer och inre katastrofer. I gruset och dammet ligger två hattar som vittnar om det ombytliga och skiftande persongalleriet. En hatt har blivit för liten eller för stor. En hatt har fått en ny person att pryda. En hatt har perforerats och stoltserar med kulhål. Vända mot varandra gestaltas duellens täta dramaturgi och livets utmaning - kraftmätningens överenskommelse och överhängande avvägning apropå relationens balans. Bredvid den nyöppnade boningen står en tom och överdimensionerad patronhylsa. Eller kanske ett gigantiskt läppstift? Båda tolkningarna duger för mig. Luften fylls av ljudet från slammer av folk i köket, en prärievargs ylande och stäppens susande vind som puttar stäpplöpare, i folkmun tumbleweed, över vidderna. Rena rama vilda västern.

Läs hela inlägget »

Hemmets Akropolis - en helig och högtidlig plats i ruiner. Varje individs totem svarvas, snidas och karvas fram i ivrig konkurrens om en plats i solen. Närmare stjärnorna. I familjen inte minst. Det knuffas och buffas och stökas kring de tornlika skapelserna - som rasar och rivs och som det byggs vidare på. Men inte av ädelt cederträ. Utan av drömmar. Där i ruinerna av hopp och vedermödor, bland glömda och kasserade totem, reser sig ständigt nya försök av spirande strävanden. Som drömstoder. Det är en tokig och härlig syn. Totemverkstaden. Den historiska ytan för själva samlivet.

Läs hela inlägget »

Ordspråket "Mitt hem är min borg" tilldrar sig min uppmärksamhet. Ordspråket är för en annan tid. En annan person.
Jag känner mig allegoriskt närmare Saloonen. En tummelplats i den vilda western. Men också i det vilda livet. Svängdörrar, rökmoln och skjutjärn. Tomma patronhylsor, pepparkvarn och varm spishäll. Dörrmattan välkomnar och anger riktning.
Den dubbla dubbeltydigheten - salongen där håret läggs och naglarna klistras på. Där i hemmets rumslighet sker metamorfosen och den subversivitet vi mäktar med att sjösätta. Med oss själva och med dem vi har närmast och kärast.
I en hörna sitter Vilde Bill Hickok med snart nog en död mans hand. Det tröstar.

Läs hela inlägget »

Detta konstliv. 
Utställningen i Stockholm rullar på några dagar till. Någon besökare undrar; är Sverige redo för den här typen av uttryck? Intressant fråga. Lyssnar på Billgren som reflekterar över fiberrik konst och medialt intresse för sensationer. Mycken konst tar form under lång tid. 20-30-40 år. Inte sällan för de flesta konstnärer under total medieskugga. Det publika intresset, vid sidan av det mediala, är viktigt och kan ge skäl till att fortsätta, men konsten tar för min del form oavsett. Det är också intressant i en tid då vi gärna ser relationen mellan varor och tjänster som central. Min relation till världen och de funderingar/sensationer den väcker är mitt konstnärliga momentum. Det finns ingen beställare, ingen kund, ingen marknad som väntar. Det är frågan som väntar. På att bli utmanad av förslag på beskrivningar av objektet/företeelsen som ger upphov till frågan. Det konstnärliga arbetets referenser - verken som uppstår - är konstens (säljbara) kropp, arbetets restprodukt och bäste medhjälpare. För vad är fotografiet "Wasted Flower" i själva verket? Mitt försök till en förståelse. Din möjlighet till förståelse. 
Redo eller ej.
Arbetet fortsätter, oavlönat och fritt. 
För att det måste.

Läs hela inlägget »

Från det ena
http://www.gallerihera.se/aktuellt.php
Till det andra
https://dunkerskulturhus.se/event/?s=Filosoficaf&from&to
Till det tredje
- den fotografiska studion, "The Inner Room" och samarbetet med musikern Karl Boman.
Till det fjärde
Snart på en butelj i din närhet

Läs hela inlägget »

2017 > 09

Jag riktar mitt intresse och min fotografiska blick mot "det inre rummet". Jag vill gestalta delar av det universum som uppstår inom oss bestående av minnen, erfarenheter och berättelser. Hur ser det ut där inne i de själsliga samlingarna? Gamla kärleksbrev, manifest, manus och kontrakt, ihoprullade önskningar och hemligheter - tar form likt himlakroppar i ett rumslöst djup. Några framträder på egen hand - vikta, vridna och tummade. Andra i par eller grupp - staplade, poserande och samtalande. På något sätt utgör de mitt kosmos. Svävande, i omloppsbana kring självet.

På lördag visar jag upp delar och bitar av det pågående arbetet i det fotografiska utsnittet. Var? På reklambyrån Community Works på Västergatan i Malmö, ett stenkast från Galleri Rostrum. Välkomna!

Läs hela inlägget »

Dessa nybyggardraman. Närhelst tillvaron funnit sin ordning och inre logik, stundar en förändring. Det ursprungliga huset måste förses med stöttor och eventuellt en ny flygel för att rymma nya hyresgäster eller gamla oförätter. Partnerskap och familjebildning, naturkatastrofer och inre katastrofer. I gruset och dammet ligger två hattar som vittnar om det ombytliga och skiftande persongalleriet. En hatt har blivit för liten eller för stor. En hatt har fått en ny person att pryda. En hatt har perforerats och stoltserar med kulhål. Vända mot varandra gestaltas duellens täta dramaturgi och livets utmaning - kraftmätningens överenskommelse och överhängande avvägning apropå relationens balans. Bredvid den nyöppnade boningen står en tom och överdimensionerad patronhylsa. Eller kanske ett gigantiskt läppstift? Båda tolkningarna duger för mig. Luften fylls av ljudet från slammer av folk i köket, en prärievargs ylande och stäppens susande vind som puttar stäpplöpare, i folkmun tumbleweed, över vidderna. Rena rama vilda västern.

Läs hela inlägget »

Hemmets Akropolis - en helig och högtidlig plats i ruiner. Varje individs totem svarvas, snidas och karvas fram i ivrig konkurrens om en plats i solen. Närmare stjärnorna. I familjen inte minst. Det knuffas och buffas och stökas kring de tornlika skapelserna - som rasar och rivs och som det byggs vidare på. Men inte av ädelt cederträ. Utan av drömmar. Där i ruinerna av hopp och vedermödor, bland glömda och kasserade totem, reser sig ständigt nya försök av spirande strävanden. Som drömstoder. Det är en tokig och härlig syn. Totemverkstaden. Den historiska ytan för själva samlivet.

Läs hela inlägget »

Ordspråket "Mitt hem är min borg" tilldrar sig min uppmärksamhet. Ordspråket är för en annan tid. En annan person.
Jag känner mig allegoriskt närmare Saloonen. En tummelplats i den vilda western. Men också i det vilda livet. Svängdörrar, rökmoln och skjutjärn. Tomma patronhylsor, pepparkvarn och varm spishäll. Dörrmattan välkomnar och anger riktning.
Den dubbla dubbeltydigheten - salongen där håret läggs och naglarna klistras på. Där i hemmets rumslighet sker metamorfosen och den subversivitet vi mäktar med att sjösätta. Med oss själva och med dem vi har närmast och kärast.
I en hörna sitter Vilde Bill Hickok med snart nog en död mans hand. Det tröstar.

Läs hela inlägget »

Detta konstliv. 
Utställningen i Stockholm rullar på några dagar till. Någon besökare undrar; är Sverige redo för den här typen av uttryck? Intressant fråga. Lyssnar på Billgren som reflekterar över fiberrik konst och medialt intresse för sensationer. Mycken konst tar form under lång tid. 20-30-40 år. Inte sällan för de flesta konstnärer under total medieskugga. Det publika intresset, vid sidan av det mediala, är viktigt och kan ge skäl till att fortsätta, men konsten tar för min del form oavsett. Det är också intressant i en tid då vi gärna ser relationen mellan varor och tjänster som central. Min relation till världen och de funderingar/sensationer den väcker är mitt konstnärliga momentum. Det finns ingen beställare, ingen kund, ingen marknad som väntar. Det är frågan som väntar. På att bli utmanad av förslag på beskrivningar av objektet/företeelsen som ger upphov till frågan. Det konstnärliga arbetets referenser - verken som uppstår - är konstens (säljbara) kropp, arbetets restprodukt och bäste medhjälpare. För vad är fotografiet "Wasted Flower" i själva verket? Mitt försök till en förståelse. Din möjlighet till förståelse. 
Redo eller ej.
Arbetet fortsätter, oavlönat och fritt. 
För att det måste.

Läs hela inlägget »

Från det ena
http://www.gallerihera.se/aktuellt.php
Till det andra
https://dunkerskulturhus.se/event/?s=Filosoficaf&from&to
Till det tredje
- den fotografiska studion, "The Inner Room" och samarbetet med musikern Karl Boman.
Till det fjärde
Snart på en butelj i din närhet

Läs hela inlägget »