2019 > 07

Alla mina bilder kommer ur en känsla av att jag vill berätta något och fånga en atmosfär. Oavsett om det är måleri, teckning, grafik eller foto, så syftar mediet och tekniken till att omvandla något som omger mitt väsen. Mina verk kommer alltid före konsten. Att jag önskar att agera kommer alltid före tanken om vad det kan tänkas bli. Precis som att vi lever innan vi blir varse att vi lever. Att en bild i efterhand kan kategoriseras som konst eller att en levd sommar kallas semester framåt höstkanten, det är en annan sak.
Igår kände jag för att frammana den här blicken. Utan att ställa några frågor. Tecknade jag. Utan förlaga och given karta. Bara tuschen och jag.

Läs hela inlägget »

De där innergårdarna. Hisshallarna. Balkongerna. Löparbanan. Det som knöt ihop oss. Det som gjorde att vi stack därifrån. Glastornet. Nu prydligt poetiserat. På behörigt avstånd.

Läs hela inlägget »

Vad som är, blir och görs. ”En dag i parken” 120x100. Ett måleri på duk. Som en karta. Som ett fotografi. Som en utsaga från en promenad i parken. Någon är innanför, en annan bredvid, en tredje spirar och sträcker sig över gränser, medan en fjärde vilar och iakttar. Och så vidare. För ett levande måleri för levande människor.

Läs hela inlägget »

2019 > 07

Alla mina bilder kommer ur en känsla av att jag vill berätta något och fånga en atmosfär. Oavsett om det är måleri, teckning, grafik eller foto, så syftar mediet och tekniken till att omvandla något som omger mitt väsen. Mina verk kommer alltid före konsten. Att jag önskar att agera kommer alltid före tanken om vad det kan tänkas bli. Precis som att vi lever innan vi blir varse att vi lever. Att en bild i efterhand kan kategoriseras som konst eller att en levd sommar kallas semester framåt höstkanten, det är en annan sak.
Igår kände jag för att frammana den här blicken. Utan att ställa några frågor. Tecknade jag. Utan förlaga och given karta. Bara tuschen och jag.

Läs hela inlägget »

De där innergårdarna. Hisshallarna. Balkongerna. Löparbanan. Det som knöt ihop oss. Det som gjorde att vi stack därifrån. Glastornet. Nu prydligt poetiserat. På behörigt avstånd.

Läs hela inlägget »

Vad som är, blir och görs. ”En dag i parken” 120x100. Ett måleri på duk. Som en karta. Som ett fotografi. Som en utsaga från en promenad i parken. Någon är innanför, en annan bredvid, en tredje spirar och sträcker sig över gränser, medan en fjärde vilar och iakttar. Och så vidare. För ett levande måleri för levande människor.

Läs hela inlägget »

2019 > 07

Alla mina bilder kommer ur en känsla av att jag vill berätta något och fånga en atmosfär. Oavsett om det är måleri, teckning, grafik eller foto, så syftar mediet och tekniken till att omvandla något som omger mitt väsen. Mina verk kommer alltid före konsten. Att jag önskar att agera kommer alltid före tanken om vad det kan tänkas bli. Precis som att vi lever innan vi blir varse att vi lever. Att en bild i efterhand kan kategoriseras som konst eller att en levd sommar kallas semester framåt höstkanten, det är en annan sak.
Igår kände jag för att frammana den här blicken. Utan att ställa några frågor. Tecknade jag. Utan förlaga och given karta. Bara tuschen och jag.

Läs hela inlägget »

De där innergårdarna. Hisshallarna. Balkongerna. Löparbanan. Det som knöt ihop oss. Det som gjorde att vi stack därifrån. Glastornet. Nu prydligt poetiserat. På behörigt avstånd.

Läs hela inlägget »

Vad som är, blir och görs. ”En dag i parken” 120x100. Ett måleri på duk. Som en karta. Som ett fotografi. Som en utsaga från en promenad i parken. Någon är innanför, en annan bredvid, en tredje spirar och sträcker sig över gränser, medan en fjärde vilar och iakttar. Och så vidare. För ett levande måleri för levande människor.

Läs hela inlägget »